NOSTALGIRUSCH.....


Låg ett bra tag i sängen och dåsade i morse, funderade på allt och inget. Efter ett tag började jag längta efter morgonkaffe, att tassa ut på terassen, öppna datorn och läsa morgonens nyheter. 
Sköna morgonrutiner. 
Tänkte på att det förr var att gå två kilometer till postlådan och två kilometer tillbaka till stugan
om man ville ha morgontidning - och man kommit ihåg att byta till sommaradress, vill säga. 

Det fick mig att försöka minnas när sjuttsingen började jag ha möjlighet till nät 
(alltså inte fiskenät...hahhah...urusel vits...) här på stugan. 
Det kan väl inte varit så länge sen?
 Ett par år? Nåt sådant. Eller?

Bästa sättet att kolla upp det är ju att gå bakåt i bloggen. När började jag 
skriva inlägg härifrån stugan och till min stora förvåning så är det nästan lika länge
som jag bloggat! Vah? 2010 på sommaren har jag alldeles tydligt skrivit inlägg 
härifrån. Det hade jag aldrig trott! 

Har inget som helst minne av vilken "mackapär" jag släpat på för att lyckas med det. 
Tänk att man verkligen kan glömma sådant! 



Så i morse blev det inget nyhetsläsande för min del, utan jag fördrev min
morgonkaffestund med att läsa min egen blogg så där tio år tillbaka i tiden.
Har lett åt minnen, häpnats över saker jag glömt, blivit rörd och svalt klumpar i halsen. 

Ibland, längs åren, har jag funderat på att sluta skriva blogg, men eftersom det liksom
kombinerar två av mina stora intressen; att fota och att skriva, så har jag fortsatt. 

Och i dag, inser jag ju vilken guldgruva det är att minnas det som varit. 
Även om allt som hänt naturligtvis inte landat i bloggen, då hade ni läsare
dött av tristess, heh, så väcker bloggtexterna minnen relaterade till det jag skrivit om.

Så mycket som är lika som det var då för tio år sedan. Skrattade högt då jag insåg att 
inredningmässigt har det inte skett nästan några ändringar alls inne i stugan 
under det senaste decenniet. 
Med tanke på att den här bloggen ändå startade med någon slags 
idé om att vara just en "inredningsblogg", så kan man väl lugnt säga att just den 
målsättningen inte helt uppfyllts....;)

Men segt har jag hållit på, och just i dag känns det extra bra att jag gjort det. 

Sega och envisa har vi också varit i våra försök att locka ugglor till våra
holkar. Åratal har de hängt i skogen och väntat på invånare och i år,
i år, har vi äntligen ett kattugglepar som fått ungar! 

Ugglorna började i en annan holk, men de äggen blev rövade av mården,
men nu ser det ut som om det gått vägen. I går kväll när jag gick 
förbi där i skymningen så kikade ugglemamman ut genom bohålet
så allt tyder på att boet är bebott. I morgon får vi en ringmärkare hit,
då får vi veta hur det är. Spännande!

*

Nah, nu skall jag nog ta och kamma håret, iklä mig något vettigt,
snöra skorna och ta mig in till bybutiken för att fylla på matlagret. 
Sedan kanske jag sätter mig med mitt eftermiddagskaffe och läser vidare
i bloggen och ger mig en ny nostalgirusch. 
Vad är bättre än det? 



FÖR MÅNGA VAL...


...jag minns faktiskt precis när jag första gången upplevde känslan
av att det finns för mycket att välja mellan.

Vi hade precis kommit en bra bit på väg med vårt husbygge och Jag skulle
välja kakel till badrummet. Det fanns mängder och åter mängder att välja mellan. 
Stönade uppgivet åt försäljaren och undrade varför det inte bara kunde finnas runt tio kakel
att välja mellan - skulle vara så mycket enklare. 
Hon skrattade och sade att jag minsann inte är den första som undrar...

*

Den mänskliga hjärnan är inte riktigt och hänger med då valmöjligheterna blir för
många Man hade i USA gjort en undersökning inom ämnet människors köpbeteende och hade i en butik lagt fram 24 olika sorters marmelad som kunderna fick smaka på - och köpa den de
gillade mest. Så här många olika smakprover lockade människor att komma och smaka
men det var inte så många som sedan slutligen köpte någon sylt.
Man ordnade en ny testning, men denna gång med bara 6 olika marmelad-smaker.
De färre smakproven lockade färre smaktestare, men flera av dem köpte
faktiskt med sig en syltburk med sig hem. Alltså gjorde färre val-
möjligheter att det i slutändan var enklare att göra sitt val. 
Våra hjärnors förmåga att göra val är begränsad. Vid för stort utbud börjar vi tvivla
och vi blir förvirrade, oroliga och kanhända till och med ängsliga. 

Talade med min äldre grabb om det här med svårigheterna att välja.
Han, som så många andra av den generationen, använder sig mest av
streamingtjänster som Netflix och dylika. Jag hade på dagen lyssnat på ett radioprogram 
där en tjej beklagade sig över att om hon har en timme tid att se på något 
program innan hon bör gå och lägga sig, så kan det ta 45 minuter för henne att
välja vad hon skall se på - och följaktligen då bara hinna se på programmet i 
15 minuter (eller strunta i den tid man valt att gå och lägga sig...). 

Grabben kände igen sig. Precis så där är det, sa han.
Personligen känner jag inte att jag lider av överutbudet just där, främst av
den orsaken att jag sällan bläddrar och "surfar" utan oftast ser en serie, film
eller dokumentär som någon rekommenderat. Däremot märker jag att min tolerans att
ge något småtråkigt en chans blivit snävare och jag att rätt fort bryter om filmen
inte genast lyckas fånga mitt intresse. Samma gäller förresten böcker som 
jag lånat eller laddat ner. 
(Har alltså helt slutat köpa böcker för några år sedan). 



Forskarna tror att en av orsakerna varför vi reagerar med (besluts)ångest inför ett 
för stort utbud är den att vi under större delen av mänsklighetens historia levt i
en tillvaro där knapphet är det normala. Överflödet är inte det. 
Hjärnan måste läras att överflödet är det nya normala och sådant tar tid. 
Sedan är ju frågan om det är klokt, eller ens försvarbart? 

Det kanske inte alls är ett sammanträffande att trender, eller livsstilar, där frivillig enkelhet, 
att man frivilligt avstår från något blir alltmer populära. Visserligen är
det fortfarande en marginell grupp, men den växer. Personer som väljer minimalism och avstår från
sådant man upplever som onödigt. 
Personer som väljer, bytesekonomi framför ägande, bo i sk tiny house framom att 
sträva mot många kvadratmetrar. Vegetarianer och veganer har nog många olika
orsaker som ligger bakom varför de avstått från kött, men i förlängningen är det
också att avstå och göra valen enklare. 

För ju mer vi har att välja mellan, desto mer börjar vi tvivla på att vi gjort rätt val.
Då blir vi missnöjda med oss själva - kanske vi borde letat mer, kollar fler alternativ - 
blir rädda att vi missat något ännu bättre kap.
När man satt ut förbehåll på sin egen konsumtion och på det sättet
tvingat sig att minska utbudet och begränsa valmöjligheterna kan det 
vara möjligt att man faktiskt då blir en nöjdare människa? 

Kan det vara så?

*

Men tillbaka till kakelbutiken.
Det är snart trettio år sedan den insidenten och efter det har jag byggt och renoverat både
hus och hem - och alltid valt vita kakel.

Tråkigt måhända, men har aldrig tröttnat.
Och beslutsångest - heh - vad är det?



MAT FÖR HELA SLANTEN...


Vilka sköna, lata dagar! 

Midsommar i stan - nu för nte-gången. 
Utan att vi planerat blev det extempore-gäster vid matbordet
och det är ju så himla prima. Utan större krav
åt ena eller andra hållet. 

Men till matkassen. 

Den bestod av trerättersmeny till midsommar afton och 
så en midsommardags lunch. Fast vi åt den till middag
för vi hängde alla lite på olika håll under dagen. 

Eller hur låter det här:

Förrätt: 
Gubbröra och Waldorfssallad
Nypotatis och rädisor
Skärgårdslimpa

(till hade jag några kokta ägg i halvor och ett par burkar sill) 

Varm rätt:
Grillad inhemsk Angus entrecôte
rabarber-ketschup 
Grillad nykål med blomsmör

(till hade jag vegebiffar (till mig) och ett par knippen sparris)

Efterrätt:
Midsommartårta med jordgubbar och maräng
(himla god!) 

Och till följande dag:

Grillad isländsk lax med Dukkah kryddblandning
(funkade smakmässigt jättebra)
Grillade primörer
Limeaioli

Sååå himla behändigt - och fantastiskt gott! 

Och jag valde vår matkasse (midsommarkasse) från
Anton & Anton.











SKÖN MIDSOMMAR...


Midsommardagen, och natten hämtade med sig både svalka och en liten regnskur. 

Vaknade inte badande i svett utan av en sval bris som drog genom sovrumsfönstret. 
Jag är inte så himla mycket för den där tryckande hettan - men inte är det ju bra om det är för
kallt heller. Rätt små marginaler för att vi människor skall må bäst. 

Maten. Den är ju en viktig del av midsommar - förutom det här med vädret då. 

I år hade jag kastat mig riktigt radikal och testade på en färdigt komponerad
meny i form av en matkasse hemlevererad till dörren. 

Jag har i åratal redan tyckt att det är ett fantastiskt koncept - hade gärna själv haft tillgång
till det då under de "värsta" rusningsåren. Men av någon orsak har jag inte kommit
att testa det själv förrän nu för någon vecka sedan. 
Ett par år (?) redan har jag ju använt mig av den tjänsten att jag beställer mat- och 
hushållsvaror från en nätbutik som sedan levererar dem hem till mig. Jag avskyr att 
storhandla i enorma markerar. Går jag till butiken är det mest för att skaffa nåt jag glömt
beställa, eller för att jag gärna själv vill välja mina grönsaker - även om "matleveransens" 
grönsaker är oftast helt okej - men inte alltid. 

Nå, hur som helst så har jag nu ett par veckor innan midsommar testat på en matkasse
som innehåller 1 fisk-rätt och 2 vegetariska. Råvarorna har varit verkligen 
fräscha och bra, portionerna lämpliga - har till och med räckt till fler kring matbordet 
än den beräknade kassen. 
Och det bästa av allt. Jag som gillar att laga mat med nya recept, men avskyr att gå
i butiken och att fundera ut vad man skall laga för mat. För mig är det ju perfekt
helt enkelt! 

Så smått övertygad att det kunde fungera beställde jag hela vår midsommarmat
som ett färdigt koncept med ingredienser och recept hemlevererat. 

Räknade lite på det och jag vill påstå att så mycket billigare skulle jag inte kommit undan
om jag snott ihop motsvarade meny från butikshyllan. 

Och som det händer ibland visade sig att det kom ett par extra matgäster ex tempore 
till midsommarmiddagen, och genom att koka några ägg, öppna en sillburk till 
grilla en knippe sparris som jag råkade ha hemma räckte det och blev över. 

Om jag är nöjd? 

Absolut - och jag är övertygad om att matgästerna var det med! 

*

Ikväll blir det andra delen av midsommarkassens meny.
Skall se om jag idag hinner knäppa någon bild också. 



HUR DET VAR FÖRR...


Jag råkade på en artikel i någon semiseriös nätblaska där man plockade fram
hur man gjorde förr. Och nu är inte förr i det här hänseendet 1800-tal utan typ
"alldeles nyss" - dvs då jag var ung. 

Bland annat nämndes där det här med att man kunde fara och vara både
hit och dit och där utan att det fanns möjlighet att ringa. 

Telefoner ja. 
Ja, ja...alltså jag är ändå inte sååå åldrig att det inte funnits telefon i hemmet
under hela mitt liv. Men minsann var det bara en telefon och den fanns i vår tambur med
lämplig hörbarhet både till köket, till vardagsrummet, och till min äldre brorsas rum. 
Lyckat i en tonårings liv. Not! 

Därför gjorde min mamma, som ändå begrep sig på sin tonårsdotters dilemma, 
det drastiska valet och skaffade en förlängningssnodd (!) till telefonen så jag kunde
släpa in den i mitt rum och (nästan) stänga dörren om mig. Nästan, för sladden 
låg ju emellan...

Lite senare fick jag faktiskt en egen sidotelefon till mitt rum - DET var lyx det! 

*

I artikeln skrev man om att man då man var på landet/stugan måste tassa
till någon granne som kanske hade en telefon för att ringa om det var nöd eller nåt. 

Det fick mig att tänka strax trettio år tillbaka i tiden. Inte hundratrettio, trettio.

I juli 1989 födde jag mitt första barn, en grabb. Han fyller förresten 30 år om 
bara några veckor! Som nyfödd hade han lite problem med sitt bilirubin och utvecklade 
en lätt gulsot vilket ledde till att han fick några dagars "solarium" dvs blåljuslampor
på sjukhus då han var en dryg vecka gammal. Vi hade då redan varit hemma
ett tag från bb. När han blev utskriven och allt var ok med grabben packade
jag honom, min hund, barnvagn, mängder med mat och ännu mer böcker i bilen
och styrde kosan ut till stugan.

Gubben - barnets far - blev hemma för han jobbade. 

I dagens läge kanske detta inte låter speciellt alls, eller? 

Men då fanns det alltså inte rinnande vatten i stugan. Allt vatten skulle bäras 
in från en brunn ett bra bit ifrån. Allt vatten skulle värmas antingen i bastu-ugnen eller 
i en kastrull i köket. Behöver jag berätta att ett blöjbyte tedde sig lite mer 
avancerat än samma procedur under rinnande vatten...

Men så här efteråt tänkt så är det väl inget konstigt. Men 
att det på stugan då inte fanns någon telefon, den kom först senare,
det känns i dagens läge lite...vågat? 

Där satt jag alltså ensam, nybliven mamma, med en två-tre veckors knodd
som precis kommit från sjukhuset på en stuga ute i ingenstans,
utan telefon, och utan egentligen ens vetskap om var jag kunde 
hitta en om det krisade till sig. 

I dagens kanske lite överförsiktiga värld låter det säkert helt galet?

Men så vi njöt! Den pyttelilla grabben och jag! 

När han sov läste jag böcker och solade (det var innan man kom på att solen är farlig) 
simmade med hunden och värmde bastun på kvällarna så jag fick babyn riktigt ren. 
Han var dryga tre veckor gammal när han började sova hela nätter.
Eller hela och hela men som kvällsmänniska tyckte jag att om jag matade
honom vid 12-snåret så är det ännu kväll. Och vaknade han vid sju så var det 
morgon. Så nej, jag vet inget om nattvak. Inget! 



*

Nämnde detta för honom, den snart 30-åriga grabben, och han tittade
nästan lite beundrande på mig och sade att det ju var modigt gjort. 

Det kanske det var - med dagens perspektiv - men då upplevde jag nog
inte att det var speciellt modigt, eller ens dumdristigt. 
Bara helt vanligt. 
Och ingen, vare sig min mamma, mina svärföräldrar eller
någon av mina vänner tyckte det var något märkligt att jag ensam 
packar iväg mig ut till stugan som är utan bekvämligheter och 
utan telefon med en nästan nyfödd en. 

Hur skulle det sitta i dagens värld? 




GRYMT VACKERT....


Jag fotograferar för tillfället rätt mycket ut i skog och mark inför
höstens stora projekt vilket gör att jag inte är fullt lika 
ivrig som tidigare att släpa på kameran på min fritid. 

Det är synd, kan jag tycka, för det finns ju så otroligt mycket fint
som är värt att fånga på bild, återkomma till, och minnas. 

Just nu är min fokus bara på annat håll. 




Så mycket i naturen som är just grymt vackert. 

Senaste veckoslutet fotade jag "trädgården" på stugan. 
Den är så oansenlig att jag vet inte om den ens kan kallas trädgård. 
Mest bara några enkla växter som visat sig vara tuffa nog att 
klara livet i skärgården - utan någon som helst vård och omtanke. 

På en av blommorna hade en pyttespindel precis huggit 
käkarna i en fluga. Det må vara en makaber bild, men
trots det så tycker jag där finns en skönhet i den. 

Livets vara eller inte vara, leva eller inte leva. 
Eller överleva. 

I mitt fotoprojekt har jag stött på mycket som har med
död och överlevnad i naturen att göra och hur märkligt det än kan låta
så tycker jag på något plan att det är grymt vackert. 

Live and let die. 



FREDAGSKONTORET...


Ett par dagar i veckan kan jag själv välja var jag riggar upp mitt kontor. 
Tisdagar till torsdagar är jag fysiskt fast på ett kontor på en viss adress. 
De senaste dagarna har luftkonditioneringen där varit sönder - och ute har det varit
+ 30 grader varmt...*pust*

På måndagar brukar jag ha kontorsdag för en annan firma, men kan där i en viss mån
jobba lite varifrån som helst. Inte alltid men ofta. 

Fredagar däremot är mina alldeles egna "kontorsdagar". Det är då, utöver
min fritid då, som jag jobbar med mina egna projekt. 

Alldeles förträffligt att då åka tidigt på morgonen ut till stugan, slänga skorna av sig, 
fixa en lunchmacka och sätta igång med att jobba lite. 




Sommarvärmen stiger snabbt upp mot trettiostrecket och jag har packat med 
vita linnegardiner som jag hänger upp som skydd mot den gassande solen. 
Trodde aldrig jag skulle vilja stänga solen ute, men jo. 

Fönstren bakom gardinerna är öppna mot havet och det kommer
en svag bris som ändå ger lite svalka. 

Jag skriver och får en hel del gjort under eftermiddagens hetaste
timmar. Hämtar iskallt vatten i ett stort glas och ser till att hunden också 
har vatten i sin skål. 

Undrar om inte detta är det "kontor" där jag är som mest effektiv?

Tystnaden - utöver fågelkvittret - gör att jag kan 
koncentrera mig så bra. 




Och min "kollega" - hunden - hon trivs nog bäst i detta "kontor", 
hon med! 




EN SVÄNG I TRÄDGÅRDEN...


Det har varit en långt utdragen vår. Först kom det sommarvärme vid den
sena påsken då allt i naturen exploderade. 
Sedan blev det svalt igen och tillväxten stannade upp. 

Det gjorde att vi fått njuta av tulpanblomning ett bra tag nu. 
Det oaktat har jag inte hunnit ut med kameran i tid för att fånga 
tulpanernas fagraste blomning. 

Fick bli en något medtagen skönhet som fick agera tulpanmodell i år.
Vacker som få är hon ändå! 


Intill min pergola blommar....ja vadå? 
Är skamligt dålig på att skriva upp vad jag själv gräver ner i min trädgård. 
I grävande stund tror jag att jag skall minnas. Borde begripa bättre! 
Man minns aldrig. Så är det bara.

En fantastiskt fin lökväxt som återkommer varje försommar med 
snygga blad och efter en tid skjuter de stiliga, enkla, blommorna upp.

Note to self - gräv fram vilken växt det är. Den är på alla sätt värd att minnas! 



I övrigt är det vitt, vinrött, rosa och gråbladigt som gäller i år.
Den sistnämnda kommer dock att klämma fram lite vinröda 
blommor bara sommaren mognar... 



Den sparsmakade linjen fortsätter med andra ord. 
Kunde inte motstå den mörkbladiga klövern:
'Dark Debbie'

Visst är den fin? 






På ute-matbordet tronar än så länge en liten murgröna. 
Kanske får hon stanna kvar som härskarinna över trädgårdsbordet, 
kanske blir hon petad åt sidan av någon annan.
Man vet aldrig i denna kamp om bästa placering bland 
sommarblommor....;)


I morgon, 
(läs idag, för jag hann inte få iväg 
inlägget under samma dygn
som jag började skriva det...)
skall det bli riktigt tokvarmt! 

Jag känner mig möjligen lite som en gnällspik då jag
önskar lite mer 'lagom' värme. 

Luftkonditioneringen på jobbet hostar och vill inte riktigt ta varv,
och hjärnan känns lite väl mosig framåt eftermiddagen. 

Tänker på vilket lyxproblem det också är! 
Men människan har svårt att avstå från redan uppnådda fördelar och bekvämligheter. 



I det foto/skrivprojekt jag just nu håller på med får jag 
riktigt snöa in mig på hur hållbar - eller ohållbar - vår natur är.
Och hur mycket vi förmodligen blir tvungna att ge avkall på om
detta med klimatuppvärmningen och befolkningstillväxten och
allas längtan efter ett västerländskt konsumtionsmättat liv. 

Det vi inte vill avstå ifrån och det andra suktar efter.

Personligen har jag dragit ner rejält på min konsumtion, vilket gett mig
lite bättre klimatsamvete (kanske?) men också en möjlighet att gå ner i 
arbetstid vilket just i det här skedet av livet har varit både behövligt och välkommet. 

Går runt i plantbutiken och väljer några plantor till pergolan. 
Tänker på hur okej elller inte okej det är att konsumera växter. 
Sommarväxter. 

Prydnad för bara 
några ynka månader. 
Är det det? Vettigt alls?

Väl hemma börjar jag plantera och går till mina 
mull-pallkragar där jag har min kompost och inser att jag
fyller ju mina krukor med växtrester (och köksrester) från
ifjol och att de (sommarblommorna) ju på det sättet får en 
säsong till! Och efter den här sommaren får de, i form av mylla, 
fortsätta "sitt liv" som markförbättrare i någon rabatt. 

Och årets blommor får bli 
till mylla åt nästa års blommor. 

*win-win*


SOMMARENS FÖRSTA DAG...


Det skall bli regn till kvällen, säger de. 
Det är synd, så många ungdomar som idag firar att de blivit studenter, klara
med sina yrkesstudier. Man hade unnat dem en solig, ljummen försommarkväll.

Själv har jag ett planeringsjobb, som är inne på slutrakan, men som har
kvar den där tråkigaste delen av hela projektet, så det får gärna regna för mig
ikväll. Då kan jag koncentrera mig på att få det klart och inte lockas
ut i naturen med kameran...


 Än skiner solen, men de första tunna, utdragna molnslöjorna, de som ser ut som 
kälkmedar drar in över fjärden. De skvallrar om väderomslag, snart blir det regn. 

Ofta har jag tänkt att jag skulle vilja lära mig mer om att läsa tecken i 
naturen om hur vädret skall bli, molnen är väl det vanligaste man kan "spå" i?

Det enda jag vet med säkerhet är dessa utdragna moln - då ändras väderleken. 




En annan grej som jag jobbar med har drivit mig mer än vanligt att 
blicka in mot, och in i skogen. 
Det är intressant med sådana här lite större projekt där 
man får snöa in sig rejält på ett begränsat ämne. 




Idag är det sommarens första dag.
Strax skall jag äta en sen frukost och efter det ge mig ut i skogen
för att se och skildra hur sommarens ankomst syns där? 

Innan det börjar regna....