Hej, hej i fredagskvällen!
Jag och den där lillungen som numera är en vuxen karl, som ni vet,
men som i bloggosfären alltid kommer att gå under benämningen lillungen,
vi har en liten gemensam "hobby" som vi kanske utövar två gånger i året
och det är att ofta (eller "ofta och ofta") en dag på att snoka runt
lite på diverse loppis och antikbutiker.
Med åren har vi båda blivit mer sparsmakade och medvetna om
vad vi vill köpa om vi hittar något av värde. Och nu inte i penga-
värde utan något som man efter övervägande vill släpa hem.
Senaste vecka så hade vi en sådan dag och han gjorde ett fynd i sin smak.
Och jag hittade som sagt den där snigelpannan att använda till akvarellmålning
och så hittade jag ett par rostiga gjutjärnsgrytor. Det är så där med att fynda att
det har säkert för olika människor olika betydelse.
För mig är ett kap inte nödvändigtvis något som är ekonomiskt ett kap,
även om jag vill vara tillräckligt insatt för att inte betala överpris heller.
Men de här två gjutjärnsgrytorna visste jag var av "äkta vara" redan då jag
tog i dem. De väger nämligen riktigt rejält, närmare ett kilo styck så små de är.
Så absolut inget kinesiskt tingeltangel, vilket också bekräftades av en förståsigpåare
som trodde att de kunde vara belgiska ursprungligen (möjligen franska)
förmodligen sent 1800-tal, tidigt 1900-tal. De franska gjutjärnsurnorna är mer
tydliga i sina ornament än de belgiska, så kanske belgiska då?
Och värde ute på marknaden här i Norden...
tja runt 100 € styck lär det kunna vara. Jag betalade 10 €.
I Belgien där de här föremålen är mycket vanligare så kan man få dem
för 15-30 €.
Så ett litet kap - det kan man väl tala om ändå?
Nu vill jag ju ha dem kvar, och hade jag nu inte betalat ett fasligt överpris för dem så
hade jag varit nöjd oberoende. De är ju alldeles underbara till höstens hyacinter
och i vår med vårens första krokusar eller irisar i så blir det förtjusande.
Och gillar att se på dem, ta på dem, och veta att de varit med i hundra år.
Vanligtvis är loppisar fulla med en massa strunt om man skall vara ärlig.
Men ibland kan man fynda. Fynda på många plan.
Något som man behöver billigt eller något som är värdefullt på annat plan.
Och visst har jag betalat överpris för nåt jag bara velat ha.
Men det är något i det där att inhandla begagnat. Jo visst köper man
något som man kanske inte "behöverbehöver", men samtidigt ger man ju
det ett förlängt liv. Och så gillar jag ju att omge mig med "gammalt skrot".
Ärvt eller köpt spelar inte så stor roll. Jag trivs med det lite avskavda.
Men är numera mycket sträng med vad jag släpar hem.
Sådant kommer också med tiden. Men ett par hundra år gamla belgiska
gjutjärnskrukor för priset för en hamburgarmåltid. Just saying!
*
Men NU skall jag ta och ge mig själv en fredagstvaga i form av ett bad.
Låta axlarna slappna av och sänka kroppen i ett nästan för hett vatten.
Och bara andas, djupa sköna andetag. Gör du också något för din egen skull.
Vi är så värda det!
Kram från Maggi