Nämnde visst där i inlägget runt morsdag att gubben gick lite bananas
när han valde blomma och färg på blommorna som en pratglad
torghandlare övertygade honom om att han skall köpa.
Det ledde som sagt inte till något större drama hos oss, gubben insåg ju
själv att de där tivoligrälla blommorna inte riktigt passade in i den dämpade
skogs- och skärgårdsträdgård jag har byggt upp.
Vi skrattade gott åt det hela. Så no hard feelings åt ena eller andra hållet ;).
När jag för något år sedan började anlägga den här lilla trädgården här
mellan skog och klippor och hav så var min filosofi att den skall inte vara
för gräll och uppseendeväckande i färg, utan hellre vara anspråkslös och
liksom smälta in i den omgivande skogen och de asketiska klipporna.
Lite som ett woodland, men här är terrängen mer öppen och ljusare än i ett
traditionellt woodland.
De enda mer "fashionabla" blommorna jag tagit in i trädgården är
några gammeldags rosor, en Rosa 'Snow Pavement' för doftens skull och så är den så
där ljusrosa så inget skrikigt. Den har varit här redan i några år. Nya rosor för i år är
Tornedalsrosen, Rosa majalis. Den har fått ersätta den av hjortarna uppätna
idegranen. Platsen är smått tuff, i en ganska så torr växtplats vid ett vindhål för nordan.
Men om rosen klarar av att växa i Tornedalen så skall den väl klara lite
friska havsvindar i sydligaste Finland också.
Den tredje rosen är en Mustilaros 'Minette'. Också den för doften och härdighetens
skull. Den är en gammal sort och finns ofta i gamla trädgårdar, ibland brukar man
kalla den kyrkogårdsros - med andra ord en tålig ros det med.
Den har jag intill vår sittplats mot söder, så man får njuta av doften när man sitter där.
I övrigt är det mer dämpade blomningar som föredras. Blomfärgerna jag ständigt
återkommer till är rosa, vinrött och vitt. Som på den utsöta
kungsängsliljan som jag tycker passar så bra in här.
Det bara blir så.
Jag väljer efter känsla, oftast utan större planering.
Men går inte bananas av tivolifärger, heh.
Köpte i samband med att jag började anlägga den här lilla trädgården en alldeles
otroligt fin och vacker planeringsbok, som jag försöker komma ihåg att anteckna i.
Och det har jag gjort också under årens lopp, men ibland kan jag knappt själv tyda
vad jag skrivit, hahahah...
Dessutom är det sällan jag går in och korrigerar, eller skriver om vad som inte
klarat sig och vad jag flyttat på och så. Nu när trädgården ändå till
största delen är klar och växterna etablerat sig så har jag lekt med
tanken om att göra en trädgårdsbok om växterna som jag har här,
de är ändå en bra bit över hundra olika sorter, otroligt nog!
Ja, kanske jag gör det! Många av växterna har dessutom en intressant
historia, som jag kunde ta med. Bara de där gamla rosorna som har funnits
med i hundratals år. Tornedalsrosen vet man har funnits i området kring Torndedalen
i 300 år, och rosen 'Minette' är ursprungligen en fransk ros från början av 1800-talet.
Och så den där lilla sippan, som växer vild i Sydkorea men fått namn av en
amerikansk president. Den har blommat ut för i år, så har ingen bild på den just nu.
Ja, men du hör? Finns hur mycket som helst att
rota i regniga sommardagar.
Än finns några gropar efter de uppätna idegranarna (det var inte bara ett stycke
nämligen) som skall fyllas med någon skoj växt som INTE gillas av
hjortar. Skall i veckan "in till stan" på ett par möten, så finns en
viss liten risk i att jag kurvar in till en eller två handelsträdgårdar...
Kram från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar