VILLA-AVSLUTS-AFTON

Det regnar, ett stilla stril, skönt att lyssna på, men bidrar till att 

allt känns fuktigt och kallt. Och jag fryser. Klär på mig en

dunväst över den långa fultröjan och huttrar till. Fötterna 

känns iskalla. Borde hämta ett par sockor, men orkar inte stiga upp för

att gå in och leta efter ett par. Stuvar mina bara fötter i ett par sneakers 

och hoppas att de skall hjälpa till att få fötterna varmare. 

Sitter på verandan och skriver. Visst kunde jag gå in, men då försvinner

ljudet av regnet, och det vill jag inte. Kanske regnet skulle ge lite nya svampar

i skogen? Den senaste tiden har det varit rätt torrt just här hos mig. 

I och för sig, så hinner de knappast växa upp innan det är dags att packa ihop

oss och resa hemåt. Till staden, till golvvärme, innetoalett och hämtmat! 

Och fultröjan skall få en sväng i tvättmaskinen - som så mycket annat. 

Skall bli intressant att se hur Iris-katten kommer att ta det med stadsliv igen? 

Att bli innekatt efter ett par månader som frigående katt. 

Jag har njutit av att se henne tassa omkring, hämta en näbbmus nu och då och hitta

en solig och varm plats för sin eftermiddagslur. 

Hemma i stan skulle jag aldrig vilja släppa henne fri, till det finns det för mycket trafik,

men främst är jag rädd för en massa illasinnade människor, faktiskt. 

Bilar kan man lära sig att akta, men att läsa människors avsikter är inte lätt. 

Inte för en katt som bara mött snälla människor och har total tilltro till människornas

välvilja. Bara att läsa till exempel på Facebooks kattforum för att inse att 

katter inte populära hos alla. 

Katter äter miljoner fåglar varje sommar, sägs det. Jag har otroligt svårt att 

tro det. Mina katter har under alla trettio år med katt tagit väldigt få fåglar. 

I somras, som några sommar innan, har vi ett svalpar som byggt bo under vår brygga.

Och på bryggan har sädesärlan sitt bo. Första gångerna Iris gick ner på bryggan

anföll svalorna henne, men hon visade noll intresse för dem. 

Likaså fick sädesärlan vara ifred. Också då hela familjen trippade omkring på

bergen och jagade småkryp fick de vara ifred för Iris. Och svalorna, de slutade helt

bry sig om henne då hon gick ner till bryggan. 

Annat läte var det när minken kom. Då blev svalorna lite stressade nog. 

Vi råkade se när den kom och gick själva också ner till bryggan för att jaga 

bort minken, men den hann smita någonstans i gömman innan vi hann ner. 

Ett par timmar senare såg jag hur Iris verkade väldigt nyfiken på någon 

under trappan ner till stranden. Och vips hoppade minken fram, och Iris efter. 

Minken sprang igen ner till bryggan, men Iris, som inte är mycket större än minken,

rusade efter och jagade iväg minken! 

I skrivande stund, då ovannämnda skedde för en vecka sedan, har svalboet fått

vara ifred. Det är alltså svalornas andra kull som nu snart skall bli flygfärdiga. 

Nu är det ju kanske inte heller helt riskfritt att ha en frigående katt här i

skärgården heller, men riskerna är ändå färre. 

Vi har lo här, och så havsörnen förstås. 

Av de två tror jag lon är en större fara. Det verkar ändå som om Iris inte går så

långa turer utan håller till ganska nära stugan ändå. Och så får man hoppas att

lon inte känner för att ta vägarna förbi just här. 

Nähe, nu skall jag ta och börja värma bastun, det skall bli

villa-avsluts-aftons-bastu ikväll och en middag bestående av

lite ditt och datt från ett allt sinande skafferi. I morgon blir det

middag med vänner som faktiskt aldrig tidigare besökt vår stuga! 

Skall servera en fisksoppa med lite hetta - passar bra när hösten står

och stampar i farstun. 

Ha en skön helg alla! 

Kram från Maggi

 

HÖSTTYSTNADEN

Höstens tystnad är annorlunda. Eller kanske alla årstider har sin egen sorts

tystnad. Sommarens tystnad här ute i skärgården är liksom lätt som en fjäder, 

medan höstens tystnad på samma plats är liksom tyngre. Den lägger sig lite

mer kompakt omkring en, och den kryper intill en på ett annat sätt. 

Det skall bli regn idag, man ser det på molnen. 

När det är så här tyst kan jag höra de allra första dropparna mot

bergeniabladen som växer precis här nedanför verandafönstret. Talgoxe-

familjen tjattrar runt i den närliggande tallen. 

Köpte förresten en påse nötter när jag senast var till butiken. Det är väl inte läge än

att börja sätta ut mat åt fåglarna, men passade nu på när det fanns. 

Snart är det ändå höst på riktigt. 

Det är ett skönt regn som kommer. Så där stilla, nästan lite försynt. 

Havet ligger fortfarande alldeles spegelblankt. Det skall ändra läser

jag på min väderleksapp. Till eftermiddagen skall det blåsa upp. 

Skall gå och bunkra upp med ved både till bastun och in till stugan. 

Katten hade lyckats med konststycket att låsa in sig i bastun här under

morgonen. Hörde henne jama, men kunde inte lokalisera varifrån jamet

kom. Det lät så litet och ynkligt, hennes jamande. Inte som när hon

smått uppfodrande påpekar att matskålen är tom. 

Den uppmaningen tar man inte miste på. 

Där ligger hon nu på veranda-soffan 

och tar igen sig efter morgonmålet, och bastuäventyret, 

innan det är dags för lite lunch. Regnet har upphört och jag

skall också ta och aktivera mig lite.

Iklä mig gummistövlar och kliva ut i hösttystnaden. 

Kram från Maggi

 

DESSA HETA DAGAR

Vaknade till ett åskväder på håll. Såg på min åsk-app att

åskan närmade sig och låg och väntade på att det skulle

blåsa upp en sval bris och kanske regna lite smått också. 

Jo, pyttsan! Åskan drog förbi och dog ut, så där som den brukar.

Bara att stiga upp till en ytterligare solig och het dag. 

Det är igen en dag för ett nytt värmerekord. Det blir med största

sannolikhet den 20:e dagen i följd med temperaturer över 30 °C

(någonstans i Finland). 

Jag vill kanske inte direkt klaga, jag har semester, sitter på en

udde vid havet där det oftast i alla fall kommer in en lite bris från havet. 

Den är inte sval, men den fläktar. Lite. 

Men hettan lockar inte mig till att vara aktiv på nästan något sätt alls.

Sitter helst i skuggan och läser. Och som jag har läst! 

Bok efter bok efter bok har betats av medan solen vandrat sin gång

och jag har gått i motsatt riktning för att hitta skugga. 

Ogräsen frodas och målningsburken står och väntar på svalare dagar. 

Jag har inte åkt på en enda utfärd till de närliggande "sommarstäderna" som

jag brukar, och inte har jag besökt sommarteater heller, som jag brukar. 

Sover ute på verandan, med fönstren öppna mot havet, så jag sover gott. 

Gubben har flyttat till annexet och dess gästsäng. Där får man upp dubbeldörrar

mot havets bris. Han sover också gott. 

Har alltså inget att klaga på, verkligen inte. Mår inte direkt dåligt av

värmeböljan, men jag gillar inte den heller speciellt mycket om jag skall

vara ärlig. Den gör mig trög och trött i huvudet. 

Och i kroppen för den delen också. Känns som om sätesmusklerna är

den enda muskeln som får "träning" då jag flyttar mig från en stol

till en annan med något läsbart i handen. 

Vi brukar inte ha alger vid vår strand, detta är så pass inomskärs, 

men här för ett par dagar sedan började de dyka upp. Andra gången

någonsin faktiskt. Visst, vattnet är skönt varmt, för att vara havsvatten, 

till följd av den långa värmeböljan, men priset är alger...

Enligt prognosen skall detta vara den sista tokvarma dagen. 

För att vara ärlig så ser jag fram emot lite svalka till helgen. 

Tills dess skall jag fortsätta med att inte göra något alls. 

Kram från Maggi

 

SEMESTER OCH TRÄDGÅRDSSKÖNHET

 

Egentligen borde jag både rensa och ansa i blomrabatterna, men när

termometern dallrar närmare +30°C så känns det inte riktgt lockande. 

Trädgårdsskötsel för min del får räknas i att jag vattnar nu och då. 

I år har jag inget ätbart i mina odlingslådor utan satsade på lite snittblommor

istället. Luktärter förstås och så sådde jag den här galet vackra kornvallmon!

'Amazing Grey' heter sorten och den är just så fin som det utlovades!

Det här är den första blomman som slog ut. Så fin med sina

flortunnna kronblad. Tänk att man kan bli så glad över en liten blomma bara?!

Inte för att jag i övrigt heller har något att klaga på! 

Har inlett min semester som firades med lite rökta räkor från torget. 

Sitter på verandan och skriver och på håll mullrar åskan. Vinden

har tagit i, och just nu blåser det så där uppfriskande svalt. 

Linnegardinerna dansar i det öppna fönstret. 

Håller ett halvt öga på fågelholken utanför. Där har blåmesen

häckat i år. I ögonvrån tyckte jag att jag såg en unge flyga ut. Nu är ena

föräldern vid holken och försöker locka fram följande unge,

som nog kikar i hålet redan, men kryper tillbaka i holken igen. 

Har kameran inom räckhåll, men de är så snabba när de väl

bestämmer sig för att flyga ur boet. Borde egentligen, om jag skulle

vilja få riktigt bra bilder, rigga stativ och använda fjärrstyrd

serietagning, men så långt sträcker sig inte min energi idag. 

Kanske flyger den ut idag, kanske inte. 

Åskan har dragit förbi och jag tror jag skall gå och 

plocka lite jordgubbar. Det blir bra! 

Kram från Magg

 

SVALOR, ROSOR OCH ANTIKA FYND

                                         

Efter Sydkoreas fuktiga hetta kändes det faktiskt riktigt skönt att landa

ute i den svala (läs kyliga) skärgården där luften känns fräsch och frisk. 

Men nog skulle det ju vara välkommet med lite sommarvärme ändå. Så där lagom, 

om man får be. Här på stugan har jag varje kväll tänt en brasa för att

jaga bort kylan och fukten. Och förvisso hör jag till de som tänker att man

kan alltid klä mer på sig, men är det för varmt så måste man bara utstå...

...men liiiiite sommarvärme skulle inte skada. 

Svalorna, som har bo under bryggan, har tre ungar som ringmärktes häromdagen. 

Iris-katten som ibland tar sig en promenad ner till bryggan har lärt sig

att det inte lönar sig. Där får man kring öronen av upprörda sval-föräldrar. 

Förirrar hon sig dit så får hon snabbt ta skydd under vårt terrassbord vid bryggan. 

Terrassbordet som ser nästan övergivet ut. Så kallt som det varit har vi inte haft en 

tanke på att tassa ner till bryggan för frukost eller middag. 

Fördelen, eller vad man nu kan säga, med det svala och tidvis regniga vädret är

att man ids på ett annat sätt åka iväg på diverse små utfärder. Skulle det vara tokhett 

så vill man ju bara stanna vid havet och svalka sig. 

I helgen var det antikmarknad i Fiskars och jag fick min mans systerdotter med-

lurad på en sväng dit. Hon jobbar som scenograf i praktiken över hela världen och 

till och med hon tyckte antikmarknaden var både kvalitativ och skönt befriad från en

massa "strunt". Och det tyckte jag med. Det är några år sedan jag senast besökt 

Fiskars antikmarknad, så det var en glad överraskning för mig också att det inte

smugit in en massa kvasi-antik-handlare utan att det faktiskt hållit standarden. 

Har egentligen inget större behov av att hitta något, men gillar att kolla in

vad som finns ändå. Och visst hittade jag ett par saker som jag inte riktigt

kunde motstå. Det ena var en champagnekylare i tenn man nu verkligen inte

"behöver i sitt liv" men som jag bara gillade så skarpt. 

Det är något med den där dragningen till 1700-tals formgivning som jag faller för. 

Och för tenn. Märker att jag alltmer börjat gilla tenn. 

Den där lite märkliga kannan med sina vete(?)kärvar, blåklintar (?) och en märklig svan 

på locket - av tenn - är just en sådan pryl som jag tycker om att fynda. 

Faktum är att vi har användning för en sådan liten kanna. Och så har den 

just det formspråket som jag gillar och så är den lite knasig. För antikt behöver inte

alltid vara så högtidligt och allvarligt. 

*

Kanske både mina antikmarknadsfynd och rosorna från trädgården som jag 

plockade in innan sommarstormen på något sätt hör ihop?

En slags robust gammeldags romantik. 

Rosorna doftar alldeles otroligt starkt och gott. 

Och hör på något sätt ihop med det gamla slagbordet, kökssoffan 

och bordduken av linne och de där tenn-grejerna jag hämtade hem från marknaden. 

Det är något med de där genuina materialen som liksom hör ihop och som skapar

en stämning av flydda tider som jag så gillar. 

Jag fantiserar ibland på om vi alla har levt förr, i ett annat liv, och

det är den tiden vi vill återskapa på något plan? Som vi känner oss hemma i.  

Då hade jag levt mitt förra liv på 1700-talet, kanske en bit in på

1800-talet. Det är mitt estetiska århundrade. Sedan skulle jag för 

allt i världen inte velat ge upp den tid vi lever i nu med all teknik

som vi har att tillgå. Några knasiga världsledare hade man kunnat skippa och

ha en mer harmonisk tillvaro på jorden. Men ja, man får väl ta och göra det bästa

av vad man kan påverka. 

Och plocka in rosor som fyller ett helt rum med romantisk rosdoft. 

Och hälla mjölken i en lite tassig kanna som för ens egna blick är vacker. 

Skönhet finns alltid och enbart i betraktarens blick! 

Kram från Maggi

PACKA UPP OCH PACKA NER

Efter att vi landat från Syd-Korea blev det ett par arbetsdagar, en kusinträff,

en 70-årsfest och en 40-års dito innan det (äntligen) blev dags att 

landa i en stormig skärgård. Packa upp och packa ner. Delvis samma kläder. 

De där för varmt väder. 

Efter den tropiska hettan kändes det extra skönt med både vind, 

och regn och ja...sommarkyla. 

Kan tänka mig att det, sommarkyla, blir en turistattraktion i framtiden om världen 

forsätter att glöda och somrarna på så många håll i världen blir

outhärdligt varma. Det var 32 °C som mest under den tid vi var i Seoul

och enligt de lokala är det ännu ingenting. 

För mig var det hemskt! 

Och hur hett det är och skall bli i Europa nu också...

...nej tacka vet jag en sval nordisk sommar! 

Vinden från norr som är sval men inte kall, hård men ändå

sommarsnäll på något sätt. Samma vind i oktober - det är vassa grejer, det! 

Mina linnegardiner hänger på en öppen veranda och tar lite stryk varje gång de

blåser så jag har slutat försöka få fållen snygg. Den slits sönder när gardinerna

dansar mot väggar och möbler, beroende på vindstyrkan. 

Jag tänker att gardinerna är skärgårdsvindsfransiga på ett charmigt sätt.

Punkt! 

Iris-katten njuter också av friheten på stugan. Hon är så slut efter alla nya intryck så

hon däckar redan tidigt på kvällen och sover som en stock hela natten. 

Har ännu några veckor kvar att jobba innan det blir dags för mig att ta sommarsemester. 

Men även om jag under de här veckorna kommer att jobba mer än vanligt för att

halva personalen är på semester, så känns det ändå lite som semester när jag kan göra

det från stugan. Evinnerligt tacksam för min arbetsgivare som tillåter distansarbete. 

Har turen att ha ett eget arbetsrum också här på stugan så de övriga som stannar 

här med mig behöver inte gå på tå för min skull, och jag får den ro jag behöver

för att göra mitt jobb. Men när det är dags att stänga ner så kan jag bara 

direkt stiga ut i sommaren och sommartillvaron.

Så skönt med lite Vitamin Sea! I synnerhet när vi alla drog på oss en sommar-

förkylning under resan. Tippar på att det var personen som satt bakom oss i planet 

och bara hostade och hostade som smittade oss...

Men det är så det är på flyg, man kan ju knappast be personen avlägsna sig. 

Hade varit lite för drastiskt. Heh. 

Till slutet av veckan skall det bli riktigt busigt sommarväder med vind i 

stormstyrka och kanske, kanske lite åska! 

I väntan på det packar jag upp sköna sommartröjor och varma tights

att iklä sig. De fladdrigaste linneklänningarna får ännu vänta på lite varmare 

sommardagar. För visst kommer de också att komma. 

Kram från Maggi

 

EN KVÄLL I EN SKYMNINGSTRÄDGÅRD

Av olika orsaker har det blivit färre veckoslut, och kortare

tid att vara på stugan i år än vad det varit på många år. 

Och där det i fjol blev att bosätta sig där hela sommarhalvåret, 

så kommer det att hinna bli juli innan jag återser min trädgård igen. 

Därför kändes det lite speciellt att få traska runt där i trädgården

och ta in stämningen av försommarnatt. 

En av favoriterna är majlök (Allium 'Zebdanense') Fattar inte att jag inte

planterat den innan? Men det är väl lite det som är charmen med

en trädgård, man stöter ständigt på nya skönheter. 

Endel trivs i trädgården ens, andra inte. 

Allium och narcisser ogillas ju av hjortar så det gillar vi! 

Jag gillar också det här med att ha vita blommor som 

blommar vår och försommar. Just för att de lyser så fint i 

den allt mer ljusnande natten. Det blir nästan lite trolskt! 

En av mina favoritnarcisser är sorten 'Thalia'. På bilden är det 

dock en annan som är större och liksom "plattare i ansiktet"

men som också är så fin! Och så rosenbräckan, den vita. (Saxifraga)

Den blommar så fint vid mina hundars gravsten som skymtar där bakom. 

I år har det också blivit att jag valt vitt tema till sommarblommorna. 

Nu har jag inte fyllt riktigt alla krukor och urnor som går att fylla när

jag insåg att jag inte kommer att hinna vara så mycket på stugan i juni. 

Och även om jag har ett hyfsat bra bevattningssystem så litar jag

inte fullt ut om det skulle bli riktigt, riktigt varmt. 

För att det nu inte skall bli bara vita blommor, så måste jag ju 

slänga min kameralins mot den rosa klematisen. Har nog någonstans

uppskrivet vad det är för sort...man tror att man minns vad man stuvat

ner i myllan, men jag gör nog inte det. Mitt instagram har blivit mer och 

mer en minneslista gällande växter. Den här tiden på året funderar jag

på hur mycket foton på växter från trädgården jag kan stuva dit? 

Nu skall jag kolla nyheterna och sedan glo på

serien Badehotellet. Jag har sett den innan och är en av de få

serierna jag orkar eller ens velat se på nytt. 

Något i serien gläder mig. En skön glädje, även om det 

finns moln även på seriens himmel. 

Kram från Maggi

 

STENDÖRREN NATURRESERVAT

Jag vet inte helt hur det var med min kompis som jag reste med, men själv

hade de tidiga morgnarna gjort sitt och en viss resetrötthet började ta ut sin rätt. 

När vi skulle köra från Kalmar upp till Stockholm valde vi ändå att 

stanna vid ett par ställen som AI-Gösta hader rekommenderat åt oss. 

En av dem var Stendörren naturreservat och det var verkligen värt en liten avstickare

från Stora Vägen. Vi hann dock inte gå så långt och jag hade också min rygg 

som hade börjat säga ifrån. Men en liten skrapning av stället blev det dock. 

Min svägerska bor i Norrköping (och bott innan i Stockholm i tiotals år) så

jag tänkte att hon känner säkert till stället, för att hon går gärna

långa promenader med sina hundar, och helst i fin natur. 

Men hon hade aldrig besökt stället! Nog hört om det men aldrig

kommit sig iväg. Nå väl, hon blev ju glad över att få ett nytt ställe

att åka till. Skall fråga i sommar då de kommer till Finland om hon

verkligen åkt dit ;). 

Men fint är stället är det! 

Blev lite färre bilder ån från Öland. Dels säkert beroende av den där rese-/foto-

tröttheten som kan drabba en efter intensiva dagar. Och så är det solen! 

De flesta tycker att en solig dag måste vara det bästa fotovädret, men så 

är det alltså inte alls! Tvärtom. Den skarpa solen gör skillnaden mellan skugga

och fullt solljus väldigt skarpt och det är sällan speciellt fint! 

Av den orsaken är juli-månad den månad då jag fotar minst under hela året. 

Man skulle tycka att det skulle vara tvärtom, men icke. 

Nu skall jag ta och runda av, sitter på bilservic-stället och

väntar på att min bil skall få en rejäl genomgång. 

Det kommer att svida i plånboken, men man skall ta hand om sin

arbetshäst så det blir många kilometrar tillsammans än. 

Ha en skön början på veckan! 

Kram från Maggi

 

SMÅTT SEGT MEN PÅ BÄTTRINGEN

Det har varit en ovanligt seg förkylnings om vi haft ihop med oss. 

Endera dagen känner man sig nästan som folk, för att nästa dag igen 

känna viruset rusa runt i kroppen och förorsaka kaos bland 

försvaret. Men nu börjar det kännas som om livet återvänder. 

Nå, det om det...

Hämtade de två julrosorna som fått växa på balkongen under vårvintern 

hit till stugan, med tanken att plantera dem i rabatten och se om de kommer

igen nästa år. Tvivlar på det, de här förädlade sorterna vill

inte riktigt klara av vårt tuffa klimat, men de är underbara att 

köpa tidig vårvinter och ha dem på balkongen där de håller sig hur

bra som helst. Lite köldknäppar rycker den bara på axlarna åt. 

Jag köpte mina julrosor i början av mars, så de har minsann 

spritt blomsterglädje länge. Två månader! 

Och det skulle de säkert fortsatt med också i rabatten här på stugan, men 

eftersom vädret var så attans kyligt och regnigt så valde jag att knipsa av blommorna

och ha dem inne i stugan i stället. De håller sig fint som snitt också! 

Så ja, de här skönheterna kan kosta en slant men när man tänker på

hur länge man har glädje av den blomningen så är det alla gånger

värt priset. Och så kan man ju bara hoppas på en mild vinter nästa år

så att de övervintrar i rabatten. 

På tal om det så var det endel växter som inte klarade övervintringen i 

det kalla annexet. Trodde mitt olivträd hade fixat det, men det var nog sedan 

också heldött. I mina bamsestora krukor där bla sammets-sumaken och en 

uppstammad bollthuja bor, hade jag i fjol gråtimjan som underplantering

och något förvånad över att den inte överlevt, inte i någondera kruka. 

Afrikas blå lilja, agaphanthusen, är ännu lite oklar om det klarat det hela. 

Än ser det lovande ut, men man vet inte. Två stora (eller stora å stora...) 

buxbomsklot verkar ha tagit vintern med ro. De får nu stå i nästan total skugga

så de inte blir brända. Buxbomen är här hos oss på gränsen hur långt norr

den vill vara. En krukazalea strök med också. Det var lite förväntat, men ville testa. 

Ett återkommande "måste", om än ett kärt sådant, är att så luktärter och idag

fick de komma till sin växtplats. Tidigare år har jag haft dem i rabatten, men i år

får de lova att växa i en odlingslåda för jag har tänkt skippa odlandet av

grönsaker i år. Vi har så otroligt fina odlare runt om i byn som man kan

köpa sommargrönsaker av som dessutom är finare än de jag åstadkommer. 

Så det får bli lite sommarblomsodling i lådorna i stället. 

Och säkert någon ört i kruka och kanske, kanske en tomatplanta...

I övrigt har jag nästan bestämt mig för att ha vitt som blomtema i år. 

Vitt och silver och grönt och kanske lite rosa och en liten hint av vinrött. 

Så får det bli! 

På tal om sällskap i trädgården. Iris är så lycklig när den får snoka

omkring och upptäcka utomhusvärlden. Det finns både flugor inomhus som

är lite yrvakna efter vintern som man kan försöka fånga. 

Det gick sådär...

Och fjärilar som man kan häpnas över, men som fladdrar alldeles för

högt för att man ens skulle försöka sig på ett anfall. 

Man märker minsann att hon är en riktig liten stadsfröken. 

Men en cool sådan. Träffade häromdagen grannens (snälla) hund som

är van vid katter så det var tryggt. Iris gick fram till hunden men när den ville

komma helt fram till henne så sköt hon rygg och fräste - men backade inte en centimeter. 

Så liten man är så har man koll på sitt revir. 

Bara vädret blir bättre (det slutar blåsa som attan) så skall jag ta och

fiska och se om man inte skulle kunna bjuda henne på en färsk abborre. 

Som sig hör till en skärgårdskatta. 

Nu skall jag gå och tillreda en varm tomatsallad. 

Lite sommarsmaker men i ljummen version så kallt som det än är. 

Brasan sprakar och ljusen är tända. Stugmys! 

Kram från Maggi

 

ATT ÅTERSES

Har man en trädgård som är lite som på distans, så längtar man lite extra

efter att återses efter en vinter. Under vintern som gått har jag varit här

ett par gånger för att se till hur övervintrande växter mår och för

att fylla på mina stora fågelautomater. I år var vintern mild vilket 

underlättade både för övervintrande växter och fåglar. 

Men att få komma ut till stugan och det är påsk och långhelg - hur underbart är inte det? 

Tulpanerna sticker upp lite här och där, mest där jag glömt att jag petat ner lökar, 

men det är nog så det är för många av oss trädgårdsmänniskor. Minnet hinner svika under vintern

fast man är så övertygad på hösten om att man kommer att minnas var man petat ner vad. 

Krukskärvan på stigen påminner mig om den fina krukan som gick itu då den gigantiska

klockrankan hamnade i ett vindfälle förra sensommaren och drattade ikull så krukan sprack. 

Minns klockrankan och sörjer krukan ett tag, sedan är det dags att gå vidare. 

Att återse en trädgård är som att möta en vän. Stillsamt vandrar jag bland mina rabatter och säger 

hej till rosorna, till narcisserna som sticker upp, till alla som visat att de överlevt vintern. 

Mycket i trädgården pockar på uppmärksamhet och viskar - gör något. 

Rännan som leder bort regnvatten är full av löv och barr, det skall jag ta och putsa. 

Men försiktigt så jag inte skadar mossan - den är så vacker. Och en del av

just den här trädgården. Skogsträdgården. 

Min urgamla caféstol i järn blir bara mossigare för varje år. Och jag tänker mer som att

den blir ett med just den här trädgården. Den här skogen har välkomnat den med att bilda mossa

på ytan. Nu måste jag ju tillägga att jag inte använder den till att sitta på. 

Under mina vinterbesök här på stugan hade jag med mig fågelmat både

i form av frön och nötter att fylla på automaterna med, men också självtillverkade talg-

bollar som jag hängde upp lite här och där. 

En del talg-snögubbar av talg hittar du bla  H Ä R 

Trädgården finns ju i ett område med gott om hjort och rådjur. Det har en tendens

att sätta sina...eh, spår...i trädgården. I stenkrukan har murgrönan som nog annars hade

överlevt den milda vintern blivit uppäten. Och samtliga hortensior har blivit "naturligt 

beskurna". Ingen aning om de kommer att blomma i år...

 

Betalade mig lite sjuk häromåret för att jag hade önskat mig en idegranshäck och 

köpte ett gäng färdigt stora plantor. Jag älskar idegran - överlägset den snyggaste 

städsegröna grej man kan ha! Hjortarna tyckte lika och käkade upp mina idegranar

första året. Gaaaahhhh! Kan ju inte täcka in en hel häck, så jag räddade de idegranar

som hade potential att växa till sig och plantera dem i hop tre och tre med tanken att 

formklippa dem till bollar. Bör nämnas att efter hjortarna "beskärning" så fanns inte mycket

annat kvar än några käppar med lite grönt här och där. 

Idegranen hör till de barrväxter som skjuter nya skott direkt från stammen, så med

tiden kanske mina idegransklot blir verklighet. Men att jag behöver skydda dem vintertid

med väv så hjortarna inte äter på dem, det får jag leva med. Om jag vill ha ide-

gran i min trädgård. Vilket jag vill...

Att putsa upp efter vintern är också att städa upp de där ettårigar som fått

stå kvar över vintern. Lite hebe från hösten står där i mossan och minner om min

höstplantering. Och den risiga högen påminner mig om doftliljans fina 

blomning senaste sensommar. 

Ytterligare ett tecken om att hjortarna besökt trädgården. Tulpanbladen var 

avknipsade, här verkar det ändå som om själva blommorna klarat sig. 

Och i morgon skall jag dränka hela trädgården i Trico Garden - det hjälper! 

Så tips till de med trädgård på distans som man inte kan övervaka direkt på

våren - lite senareblommande tulpaner får kanske vara ifred - om man hinner skydda 

dem med Trico Garden. 

Den uppstammade enen har lagt sig på sned. Jag vet inte om jag egentligen vill ha den kvar. 

Om den skall bli kvar måste den får en ny och stadigare pinne att luta sin tillvaro emot. 

Måste fundera. Kanske kan den flyttas, eller så skippar jag den. Lite osäker på vad jag tänkte då 

jag skaffade den...Men det är så där med trädgård. Ibland köper man något som inte sen heller

passar eller som inte trivs. Då skall de väck. 

Barr...

Trädgården finns i gränslandet mellan hav och skog. Skogen är i det här fallet

talldominerad skog. På havssidan om stugan finns krokiga martallar, medan det

på skogssidan finns magnifika gamla enorma tallar - som barrar. Barrar i mängder! 

Ändå vill jag inte avstå från dem. De är så ståtliga och mäktiga! 

Nackdelen är barren och kottarna. Till våren är hela sandplanen

som inkluderar vår infart och p-plats samt vändplats för ett par bilar 

täckt av barr som skall krattas...å krattas...å krattas...

I över tio år funkade de gamla partylamporna som jag riggat bland

vildvinet. I år blev det att ersatta lamporna med nya och samtidigt passade

jag på att binda upp vildvinsrankorna som hängt ner så de nästan nuddat vid

bordet - och in i kaffekoppen. Heh. 

Och så hittade jag i enen några till märkliga hängen som åter påminde om de där 

fettkorvarna jag knådade ihop i vintras för småfåglarna. 

Iris-katten ja. Det var för henne första gången någonsin att stifta bekantskap med

naturen utomhus. Hon är ju en rätt så cool katt, så med en god självsäkerhet tassade hon

ut i "friheten". Hela dagen följde hon med oss när vi pysslade på i trädgården. 

Tror hon kommer att sova gott i natt...

Och hon är nog inte den enda. Havsluften har den magiska inverkan att 

man kan sova nästan hur mycket som helst här ute i skärgården. 

Vaknade visserligen rätt så tidigt i morse, men efter middagen som bestod

av lammstek, potatismos, hel ugnsvitlök och ugnstekta tomater slängde jag

mig på soffan på verandan och sov gott i ett par timmar! 

Nu har det börjat bli mörkt utomhus och känner att det är minsann 

strax läge att tassa upp till sängkammaren och låtsas läsa en stund innan

ögonlocken blir alltför tunga. 

Så skönt att återses - trädgården och stugan och havet. 

Gääääsp och  

Kram från Maggi