Det regnar, ett stilla stril, skönt att lyssna på, men bidrar till att
allt känns fuktigt och kallt. Och jag fryser. Klär på mig en
dunväst över den långa fultröjan och huttrar till. Fötterna
känns iskalla. Borde hämta ett par sockor, men orkar inte stiga upp för
att gå in och leta efter ett par. Stuvar mina bara fötter i ett par sneakers
och hoppas att de skall hjälpa till att få fötterna varmare.
Sitter på verandan och skriver. Visst kunde jag gå in, men då försvinner
ljudet av regnet, och det vill jag inte. Kanske regnet skulle ge lite nya svampar
i skogen? Den senaste tiden har det varit rätt torrt just här hos mig.
I och för sig, så hinner de knappast växa upp innan det är dags att packa ihop
oss och resa hemåt. Till staden, till golvvärme, innetoalett och hämtmat!
Och fultröjan skall få en sväng i tvättmaskinen - som så mycket annat.
Skall bli intressant att se hur Iris-katten kommer att ta det med stadsliv igen?
Att bli innekatt efter ett par månader som frigående katt.
Jag har njutit av att se henne tassa omkring, hämta en näbbmus nu och då och hitta
en solig och varm plats för sin eftermiddagslur.
Hemma i stan skulle jag aldrig vilja släppa henne fri, till det finns det för mycket trafik,
men främst är jag rädd för en massa illasinnade människor, faktiskt.
Bilar kan man lära sig att akta, men att läsa människors avsikter är inte lätt.
Inte för en katt som bara mött snälla människor och har total tilltro till människornas
välvilja. Bara att läsa till exempel på Facebooks kattforum för att inse att
katter inte populära hos alla.
Katter äter miljoner fåglar varje sommar, sägs det. Jag har otroligt svårt att
tro det. Mina katter har under alla trettio år med katt tagit väldigt få fåglar.
I somras, som några sommar innan, har vi ett svalpar som byggt bo under vår brygga.
Och på bryggan har sädesärlan sitt bo. Första gångerna Iris gick ner på bryggan
anföll svalorna henne, men hon visade noll intresse för dem.
Likaså fick sädesärlan vara ifred. Också då hela familjen trippade omkring på
bergen och jagade småkryp fick de vara ifred för Iris. Och svalorna, de slutade helt
bry sig om henne då hon gick ner till bryggan.
Annat läte var det när minken kom. Då blev svalorna lite stressade nog.
Vi råkade se när den kom och gick själva också ner till bryggan för att jaga
bort minken, men den hann smita någonstans i gömman innan vi hann ner.
Ett par timmar senare såg jag hur Iris verkade väldigt nyfiken på någon
under trappan ner till stranden. Och vips hoppade minken fram, och Iris efter.
Minken sprang igen ner till bryggan, men Iris, som inte är mycket större än minken,
rusade efter och jagade iväg minken!
I skrivande stund, då ovannämnda skedde för en vecka sedan, har svalboet fått
vara ifred. Det är alltså svalornas andra kull som nu snart skall bli flygfärdiga.
Nu är det ju kanske inte heller helt riskfritt att ha en frigående katt här i
skärgården heller, men riskerna är ändå färre.
Vi har lo här, och så havsörnen förstås.
Av de två tror jag lon är en större fara. Det verkar ändå som om Iris inte går så
långa turer utan håller till ganska nära stugan ändå. Och så får man hoppas att
lon inte känner för att ta vägarna förbi just här.
Nähe, nu skall jag ta och börja värma bastun, det skall bli
villa-avsluts-aftons-bastu ikväll och en middag bestående av
lite ditt och datt från ett allt sinande skafferi. I morgon blir det
middag med vänner som faktiskt aldrig tidigare besökt vår stuga!
Skall servera en fisksoppa med lite hetta - passar bra när hösten står
och stampar i farstun.
Ha en skön helg alla!
Kram från Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar