ROSA KLEMATIS OCH GRÅ GÄSS

 

Under ett par kvällar nu har grågässen samlat sig i vår vik. Det är ett gäng på ca 40 individer

som kommer sakta skvattrande för att övernatta på stranden. 

Antagligen är det ungdomar som inte ännu är könsmogna eller så har häckningen för

dessa misslyckats. Såg ändå idag två par grågäss som simmade förbi med ungar. 

Tycker det ändå är tidigt för gässen att börja samla sig för ruggning. 

Inte ens midsommar än! 

Men blommar gör det så det förslår. Länge hade jag bara den enkla anspråkslösa

alpklematisen som klättrar runt på vår pergolafundering, men i år kunde jag inte motstå 

att köpa en lite mer förädlad klematis-dam som sällskap. 

Clematis 'Innocent Blush' heter den och jag är tokförtjust i den. 

Så fin, stor och maffig, men på ett subtilt sätt ändå. 

Vill ju hålla trädgården lite dämpad sådär färgmässigt som jag säkert

nämnt redan ett antal gånger. 

Färgmässigt dämpad är också denna delikatess, gubbröran. 

Häromdagen fick jag tag på årets första inhemska nypotatis och 

av de potatisarna som blev över från första nypotatismåltiden så 

snurrade jag ihop en gubbröra. Himmel så gott på nybakt 

skärgårdslimpa. Det är sommar i varje munsbit, minsann! 

Nu skall jag ännu gå ut en sväng i kvällsskymningen. 

Har ju ingen gräsmatta här, men det har börjat växa lite grästuvor 

av sig själv lite här och där och istället för att försöka riva upp dem, 

vilket är ett ganska utmanande projekt så har jag köpt en grästrimmer

och börjat klippa ner dem. 

Och det har jag gjort i dag, och nu doftar det klippt gräsmatta fast jag ingen

gräsmatta har i hela trädgården. Saknar inte gräsmatta, men kan sakna

doften av klippt gräs i försommarkvällen. 

Godnatt  från mig

NATTKÄRL OCH ANNAT SPÄNNANDE

Visst var det så att jag senast lovade visa en Mycket Behändig Tingest? 

Den här grejen hittade jag på mina svärföräldrars ladugårdsvind någon gång

för snart fyrtio år sedan. När vi byggde eget och flyttade dit så följde denna tingest med. 

Och tur var väl det. För när jag i januari 1996 fyllde 30 år hade vi en stor fest med

mängder av gäster, och hur det nu kom sig så hade vi fått totalstopp i avloppet. 

Mycket lämpligt med -30 °C ute och tiotals gäster i antågande alltså. 

DÅ kom denna tingest till bruk minsann. Männen fick snällt ge sig ut och kissa i snö och kyla, 

medan denna tingest placerades i toan för tjejerna att uträtta sina behov i. 

Denna toahink räddade en hel fest - det kan jag lova! 

Det kanske inte framgår på bilden, men det är en rejäl hink i emalj som torde ha tillverkats

under första halvan av 1900-talet. Sittringen är av trä med snygg fogning och skåra för locket. 

Locket har haft samma färg som själva hinken, men dessvärre hade locket fått 

stänk av diverse målfärg under årens lopp, så den målade jag redan

för något år sedan svart och sittringens lackering hade också börjar flaga rätt illa, 

så i år slipade jag den och målade den också svart. Passar till stugan. 

Vill behålla denna grej för allt i världen. För den är helt suverän! 

Där som männen i min familj ställer sig och kissar var det passar dem så får 

jag antingen gå till dasset, eller helt enkelt sätta mig på huk i blåbärsriset. 

Men....nu vill jag ju gärna ta tillvara på kisset för att gödsla med det i en 

annars ganska mager skärgårdsträdgård. Vi talar alltså guldvatten här. 

Kiss utspätt med vatten. 1:10 sisådär. 

Och så är det så jädrans BEKVÄMT! Som att sitta på vilken toa som helst. 

Så här sommartid har jag den bakom husknuten dit jag tassar sist på kvällen

och först på morgonen. Under mörka höst- och vårvinterkvällar har jag den 

stående i vårt tvättrum som är väggivägg med stugan. 

Bara för att göra det bekvämt för mig. 

Och så gödslar jag hela trädgården. 

Verkligen winwin! 

Så får ni syn på en sådan här på något loppis eller i en antikaffär. 

SLÅ TILL. Den här är GULDvatten värd!

I övrigt har vinden, nordan dessutom, äntligen mojnat efter att ha legat på i en veckas tid. 

Nu börjar kännas lite mer som sommar faktiskt. Igår kväll när Finland tog och

kammade hem sitt femte VM guld i ishockey satt vi faktiskt ute på den öppna

verandan och hejade på. Vi är i detta fall gubben och äldre sonen. 

Han har landat för några distansjobb-dagar här på stugan och det gillar vi ju! 

Han är ju en jäkel på att laga god mat - så vem kan klaga på det, liksom? 

Min mycket kvasi-empiriska tolkning över fågelläget i vår vik är att det i år inte verkar

häcka några ejdrar alls. Skraken (på bilden) har förmodligen ungar i någon holk

och idag såg jag för första gången skäggdoppingparet i viken. 

Men tycker det är tystare än vanligt med häckning. 

I går hade vi ringmärkare, far och son, på besök, de var och ringmärkte en 

havsörn som har ett bo ca 500 m från oss. Örnparet hade en unge. 

Örnens närvaro påverkar säkert sjöfåglarnas häckning. 

Den enas bröd den andras död...så som det är i naturen. 

Tornseglarna som brukar häcka under vår brygga har ännu inte anlänt, 

hussvalorna var och kollade in läget att bygga bo under vårt takutskott, men 

de drog vidare. Bra kanske det, för i sommar skall vi måla kojan. 

Men nästa år är de välkomna! 

I övrigt hade en björkspinnare (hane - det ser man på de frodiga antennerna) placerat sig på 

fönstrets foderbräde för att samla in information om eventuella villiga honor i grannskapet. 

Det var en rätt så rejäl pjäs, denna björkspinnare. 

Nästan lika stor var den som den lilla, lilla näbbmus som pilade runt på 

stigen till dasset. Man tänker lätt att dessa är en slags möss, om man nu heter näbbmus så

ligger det ju nära till hands, men de är faktiskt insekt-ätare och inte gnagare och 

närmare släkt med igelkottar och mullvader än med möss. 

Genetiskt är de till och med närmare en katt än möss.

Lite märkligt kan hända, men så är det. 

Jag tycker näbbmöss är otroligt söta och sympatiska filurer. 

*

Men nu skall jag gå och slänga ner mig i snarkofagen, men innan det skall jag besöka det

antika, men ack så bekväma, nattkärlet som jag har där bakom knuten. 

Godnatt  från mig

 

KULING OCH OGRÄSRENSNING

Så landkrabba jag är så tycker jag de där vindstyrkornas benämningar till 

sjöss är både finare och vackrare på något sätt. 

Stiltje är ju så mycket mer poetiskt än att det är lugnt. O-blåst. 

I finlandssvenskan lever fortfarande ordet "bleke" kvar. Det uttalas med

kort e på båda ställen hos oss. Vet inte hur och om det används i Sverige.

I finskan lever den med som "pläkä", typisk förfinskning av svenskt ord. 

Ganska så vanligt att längs kusten i Finland att man gör så.  

*

Men idag är det allt annat än stiltje. Det blåser kuling, förr skulle

man kanske till och med säga att styv kuling. 

Förr talade man också om kultje när man menade kuling. 

Stiltje och kultje - hur fina ord!?! 

Passade på och fixade en liten handtvätt, denna vind gör att det torkar i

ett nafs. Och så....doften! 

På skogssidan, eller där jag har min lilla trädgård, skyddade husen mot vinden. 

Passade på att rensa i rabatterna och plockade andra omgången 

nässlor för att fixa en soppa på dem. Har förbjudit gubben att riva upp mina

nässlor, för jag gillar både nässelsoppa och nässelplättar. 

Vill förstås inte att nässlorna skall ta över i rabatterna, så sommartid

när nässlorna blivit för grova att använda till mat så klipper jag ner

dem och använder dem till gödselvatten. Men de får växa kvar. 

På tal om gödsling så skall jag nästa gång ta och visa er en fin

gammal grej som är helt suverän så här på sommarstugan! 

I övrigt önskar jag en skön pingstdagsafton till er, 

säger Maggi

 

MIN TRÄDGÅRDSFILOSOFI

Nämnde visst där i inlägget runt morsdag att gubben gick lite bananas

när han valde blomma och färg på blommorna som en pratglad

torghandlare övertygade honom om att han skall köpa. 

Det ledde som sagt inte till något större drama hos oss, gubben insåg ju

själv att de där tivoligrälla blommorna inte riktigt passade in i den dämpade

skogs- och skärgårdsträdgård jag har byggt upp. 

Vi skrattade gott åt det hela. Så no hard feelings åt ena eller andra hållet ;). 

När jag för något år sedan började anlägga den här lilla trädgården här

mellan skog och klippor och hav så var min filosofi att den skall inte vara

för gräll och uppseendeväckande i färg, utan hellre vara anspråkslös och

liksom smälta in i den omgivande skogen och de asketiska klipporna. 

Lite som ett woodland, men här är terrängen mer öppen och ljusare än i ett

traditionellt woodland. 

De enda mer "fashionabla" blommorna jag tagit in i trädgården är

några gammeldags rosor, en Rosa 'Snow Pavement' för doftens skull och så är den så

där ljusrosa så inget skrikigt. Den har varit här redan i några år. Nya rosor för i år är

Tornedalsrosen, Rosa majalis. Den har fått ersätta den av hjortarna uppätna 

idegranen. Platsen är smått tuff, i en ganska så torr växtplats vid ett vindhål för nordan. 

Men om rosen klarar av att växa i Tornedalen så skall den väl klara lite 

friska havsvindar i sydligaste Finland också. 

Den tredje rosen är en Mustilaros 'Minette'. Också den för doften och härdighetens

skull. Den är en gammal sort och finns ofta i gamla trädgårdar, ibland brukar man

kalla den kyrkogårdsros - med andra ord en tålig ros det med. 

Den har jag intill vår sittplats mot söder, så man får njuta av doften när man sitter där. 

I övrigt är det mer dämpade blomningar som föredras. Blomfärgerna jag ständigt

återkommer till är rosa, vinrött och vitt. Som på den utsöta 

kungsängsliljan som jag tycker passar så bra in här. 

Det bara blir så. 

Jag väljer efter känsla, oftast utan större planering. 

Men går inte bananas av tivolifärger, heh. 

Köpte i samband med att jag började anlägga den här lilla trädgården en alldeles 

otroligt fin och vacker planeringsbok, som jag försöker komma ihåg att anteckna i. 

Och det har jag gjort också under årens lopp, men ibland kan jag knappt själv tyda 

vad jag skrivit, hahahah...

Dessutom är det sällan jag går in och korrigerar, eller skriver om vad som inte

klarat sig och vad jag flyttat på och så. Nu när trädgården ändå till 

största delen är klar och växterna etablerat sig så har jag lekt med

tanken om att göra en trädgårdsbok om växterna som jag har här, 

de är ändå en bra bit över hundra olika sorter, otroligt nog! 

Ja,  kanske jag gör det! Många av växterna har dessutom en intressant

historia, som jag kunde ta med. Bara de där gamla rosorna som har funnits

med i hundratals år. Tornedalsrosen vet man har funnits i området kring Torndedalen 

i 300 år, och rosen 'Minette' är ursprungligen en fransk ros från början av 1800-talet. 

Och så den där lilla sippan, som växer vild i Sydkorea men fått namn av en 

amerikansk president. Den har blommat ut för i år, så har ingen bild på den just nu. 

Ja, men du hör? Finns hur mycket som helst att 

rota i regniga sommardagar. 

Än finns några gropar efter de uppätna idegranarna (det var inte bara ett stycke

nämligen) som skall fyllas med någon skoj växt som INTE gillas av

hjortar. Skall i veckan "in till stan" på ett par möten, så finns en 

viss liten risk i att jag kurvar in till en eller två handelsträdgårdar...

Kram från mig

 

BYKDAG OCH DRÖNARHOT

 

Idag har den här Muminmamman haft byk-dag. Här på stugan är det lite 

mer omständigt än hemma där man bara stuvar in sina klädesplagg i tvättmaskinen

och så går man och gör något annat tills den tjuter att nu är den klar. 

Här blir bykdagen lite av ett eget program. 

Först skall man vara på alerten och passa på att boka tvättstugan inne i 

byn under de timmar bistron i gästhamnen är öppen, för det är de som tar emot

bokningarna. Lite längre in mot sommaren är den öppen nästan dygnet runt, men

än är det inte full säsong så man får vara lite påpasslig. 

Så skall man hålla tiden också för i synnerhet under semestermånaderna

är tvättstugan tight bokad. 

Med det sagt så är det strålande att vi numera har den möjligheten här. 

Förr hade jag määäääääängder med kläder med som sedan skulle släpas hem

för att tvättas. Det här är smidigare. Så glad för det. 

Och effektiv är både tvättmaskinen och torktumlaren. De är sådana där superturbo

maskiner så man blir klar och får sina torra kläder med sig på en dryg timme. Skönt! 

Under tiden kan man, som jag idag, åka till bybutiken och fylla på skafferierna, 

hämta ett paket på posten och sedan sätta sig på en lämplig plats och läsa en bok. 

Det var idag nog den riktigt första dagen med sommarvärme och svalorna hade

anlänt och susade omkring runt strandbistron med det där ljuvliga tjattret

som bara svalor kan ha. Med ens var det sommar! 

Tog en cocacola zero medan jag väntade på att byket skulle ha blivit klart. 

Hade gärna tagit en cider i solgasset, men då jag var där med bil så skippade

jag den tanken. I borden omkring sjönk det både öl och vin och cider den soliga

och varma försommar-fredagseftermiddagen till ära. 

Inte undra på att polisen hade kommit på idén att ha en razzia en bit från

bistron. Tror nog de nappade en och annan som om nu inte körde berusad direkt, 

men kanske inte heller helt utan promille i blodet. 

Väl hemma, eller på stugan, igen så blev det att storstäda inomhus. 

Hade väntat på att det skulle bli såpass varmt att man kunde ha dörren öppen

utan att det blir skitkallt inomhus och kunna bära ut mattor och stolar och få

golvet skrubbat riktigt ordentligt. Vedlådorna som vintertid är fyllda med ved

och står radade på varandra likt ett små-svajigt torn fick nu flytta ut. 

Det är onekligen skönt att alltid ha torr ved inomhus om man får för sig att

komma hit sen höst, vinter eller tidig vår - då är torr ved guld. 

Men nu till sommaren får lådorna vila någon månad. 

Eller kanske jag använder någon av dem för att få lite höjd i min 

krukträdgård. Vi får väl se. 

Men drönarhotet ja....det var lillungen som skrev i vår familjechat på morgon-

natten att det var allmänt alarm eller nåt om en eventuellt vilsekommen ukrainsk

drönare som egentligen skulle till grannen i öst. 

Det har ju varit några sådana incidenter under våren, och även om 

det inte är på något vis riktat mot oss så känns det ju lite olustigt att

läsa att försvarsmakten uppmanar ca 1,8 miljoner människor att stanna inomhus

tills man meddelar annat. 

Nå, jag sov lyckligt ovetande genom hela cirkusen, läste WA-meddelandet först

på morgonen när jag slog upp mina ögon. 

*

I övrigt har jag planterat lite grejs i mina krukor, fått jord under naglarna och

när det händer - då är sommaren här! Visar mer växter en annan dag. 

Kram från mig

MÄTT OCH NÖJD MINSANN

Den svartvitaflugsnapparen var på bostadsvisning vid holken intill

verandan. I fjol bodde blåmesen där, så verkar som om de lite turas om,

även om flugsnapparen har ett rykte om att vara den som jagar bort 

mesar från holken om flugsnapparen fattar tycke för den. 

Det är som det är i naturen. 

I övrigt har det varit morsdag denna helg och har faktiskt haft nöjet

att ha båda mina grabbar här på stugan. Och gubben förstås. 

Å katten. Hon har fångat en näbbmus och faktiskt en annan mus också. 

Hon blev också lurad av en ödla som spelade död så Iris tappade intresset 

och ödlan pilade iväg så fort katten vände ryggen. 

Fick en fin bukett av lillungen och också blommor av gubben 

(dessvärre av en sort som jag aldrig skulle köpa själv, så 

nu vet jag inte riktigt hur jag skall sköta det här snyggt så 

att just de blommorna "råkar dö" i förtid...) 

Tack och lov är de ettåriga så kan skylla på torkan, eller regnet,

eller kylan eller hettan. Men de kommer att dö. Så tragiskt. 

Nu låter jag väldigt otacksam, men det är inte meningen. Jag är

bara väldigt mån om vilka blommor får kliva in i skogs- och 

skärgårdsträdgården för att "passa in" och inte bli för vräkiga. 

Gubben är lite för det pompösa. Ibland. 

Äldre grabben hade ingen blomma, men han trollade fram

underbara middagar - må bilden på de tomslickade skålarna tala sitt eget språk...

Och så klöv han all ved och tillsammans radades ett par års ved i 

prydliga staplar. Det om något minst lika värdefullt som en blomkvast. 

Trycktvätten plockades också fram och jag kunde nöjt beskåda en

nytvättad bil och en ren köksmatta. 

Jag eldade dock bastun i kvällarna två och var allmänt gott sällskap för familjen. 

Hejade på i lämpliga doser ty jag var förbjuden att delta i själva arbetet. 

Morsdagskakan hade jag ändå lovat fixa och gjorde det också! 

Passade på att köpa några Twix-bakelser i den lokala lunchrestaurangen

och sätta ihop dem på ett enkelt träuppläggningsfat och 

sirligt och ganska snyggt ändå (heh) spritsa ut Glad

Morsdag över alltsammans. Tullade lite violer från krukorna

därute och vips hade vi en morsdagstårta. 

En tårta söt som bara den och med enkelt tusen kalorier. 

Men det är nu morsdag bara en gång om året. Så desså! 

I morgon skall jag till Åbo efter ett litet fynd och en massa växter. 

Det gillar vi! 

Kram från mig

 

GLAD VALBORG - OM ÄN LITE FÖRSENAT

Försenad, men desto hjärtligare önskan om en fin kommande maj. 

Det är mer regel än undantag att jag föredrar att påta på i 

trädgården då det nalkas Valborg och första maj. Visst har jag i tiderna

släpat mig till festligheter och picknick " på stan" men är inte så för stora

folkmassor så bättre såhär. 

Fick dessutom sått det jag planerat i mina odlingslådor. 

De som växer - inte i antal - utan på höjden för att det skall vara bekvämare

helt enkelt. Sådant man börjar tänka på med en skit-rygg.

Men inte mer om det. Vilket väder vi haft!!! 

Helt underbart!!!

Kan hända man till och med blir lite väl ivrig när det är så här soligt

och varmt och man skulle vilja åka till plantbutiken för att köpa...ja typ allt. 

Så hungrig som man är efter en lång vinter. 

Vintern är alltid lång oberoende hur kort den är. 

Men jag höll mig och åkte bara in till byn då sommartorget hade öppet för 

första gången för säsongen. Blomutbudet där var kanske inte hisnande, det fanns

bara penséer men garanterat närodlade och eftersom jag köpt sommarblommor

av det strävsamma paret i åratal så vet jag att det är prima kvalitet. 

Dahliorna som jag lämnat i en något sval stuga senast jag var här har utvecklat

finfina rötter i sina plastpåsar och väntar på att bli utplanterade i en kruka som 

kan lyftas in om det skulle bli kallt igen. Vilket det antagligen blir. 

Vi lever ändå bara i början av maj. 

Och ja, lite för att ta upp temat från förra inlägget. Alla år är inte

strålande odlingsår, inte ens för någon som borde veta bättre. 

Men det är utmanande med frösådd som sås på en plats, hemma i stan, 

men som skall planteras ut på annan plats, vid stugan. 

Senast jag var här så tog jag med mina luktärter som var i det skedet att 

de kunde planteras ut. Men när jag väl kom tillbaka till stugan efter en

vecka i stan trodde jag först att hjortarna ätit upp plantorna, men så var det inte. 

Plantorna hade helt enkelt torkat för att det har inte regnat en droppe på jättelänge. 

Litelite hopp har jag ännu för dessa luktärter för nu när jag vattnat i

odlingslådorna så kan jag se att det finns lite liv ändå. 

Nästa år måste jag bara bli bättre på vad som skall odlas var och när.

Lyxproblem, jag vet, men man blir så ivrig att så när det våras och

sunda förnuftet gör sig inte alla gånger tillräckligt påmind...

Helgen har ändå varit så otroligt skön på alla sätt. 

Har fått städat efter vintern i nästan alla knutar och har 

njutit av friluftslivet i trädgården. Som sällskap, förutom 

gubben och katten fick jag av en huggorm som tyckte att 

stenläggningen var en alldeles utomordentligt bra plats att sola på. 

Det hade han ju rätt i. Det är varm å gott där. 

Hur jag vet att ormen är en han? 

Dels för att den var lång och smal, honorna är mycket 

rundare i sin kroppsform. Någon som känner igen sig där...?

Undertecknad gör det.

Men också för den här lite blå färgen, vilket tyder på att det är 

en hane som relativt nyligen ömsat skinn. De gör så på våren. 

Honorna som precis ömsat skinn är oftast är ofta tydligt bruna, 

nötbruna eller till och med lite rödaktiga. 

Det är också så här på våren som det där tydliga sicksackbandet på

ryggen syns tydligast. 

Märkte förresten att ormhanen har nästan samma nyans som stugan är. 

Stugan är målade med en lasyrfärg i en mörkgrå färg men efter något år

så slår det blå igenom och stugans väggar upplevs som blå. 

Inte nåt jag gillar. 

Så jag har nu bestämt att stugan skall målas om i sommar. Både annexet 

(läs gästrum/ateljé/arbetsrum - allt i ett) och lidret och dasset och lilla 

sovstugan har under de senaste åren fått en täckande svart färg. 

Så nu skall allt bli mer enhetligt. 

Och eftersom lillungen inte lyckades få något sommar-

jobb denna sommar så får han kavla sina ärmar och hjälpa till

mot "mat och husrum" liksom. Storungen med fru som har fullt

upp hela tiden hoppas vi få se här också, men då skall de

få "bara vara" och ta det lugnt. Dessutom är storungen en katastrof när

det gäller att måla snyggt. Så för att undvika att behöva skydds-plasta in 

hela udden så överlåter jag hellre köket åt honom och penslarna år någon annan. 

(Gubben min är lite i samma kategori så måste hitta någon syssla

åt honom så han inte får för sig att måla han med...heh! )

Tror vi är rörande överens om den saken. 

Storungen är nämligen en jäkel till kock och gillar att kocka 

för många så talko-gänget lär bli både mätta och belåtna. 

Men innan vi är där så skall vi njuta av hela maj. 

Ljuva maj. 

Kram från mig

 

EN SISTA KURSDAG

Fnissade lite för mig själv när jag packade bilen för en vecka

sedan för att åka ut till stugan. Man skulle ju tro att det i takt med

att barnen blev vuxna så skulle mängden grejer att packa 

i bilen också minska. Men näe, snarare tvärtom. 

Minns faktiskt så väl en av de första solo-gångerna jag 

åkte till stugan. Hade en liten ryggsäck med kläder, en

plastpåse mat och en hund. Och inget mer. 

Sedan kom det här med fotandet in i mitt liv och med

åren ökade mängden fotogrejer. Det finns ju plats i bilen, 

så lika bra att ta med allt för tänk OM man skulle behöva just det

objektivet, eller stativet eller laddaren som man lämnade hemma! 

Med min nya hobby akvarellmålning är det lite samma sak.

Hade vårens sista distanskurs igår och ville ju inte missa den, så 

jag packade ner hela akvarellmålningsarsenalen också. 

De väger ju inte så mycket som kamerautrustningen (gu ske lov!) men

nog tar det lite plats det också och framför allt att komma ihåg att ta allt med! 

Ganska snart efter att jag började med målandet övergick jag från 

fasta akvarellfärger till tubfärger. De är lite dyrare i inköp men

jag upplever att de är drygare och helt subjektivt upplever jag att de är

helt enkelt trevligare att måla med. 

Blev kanske lite ivrig vid något skede med att köpa olika nyanser så det 

blir ett litet gäng tuber även om de är små, de flesta lillfingerstora. 

Ironiskt nog har jag under vintern och våren gått mot en än mer begränsad

palett och målar med bara några få (och återkommande) nyanser. 

Som sista tema för kursen hade vi "fritt val" och hade faktiskt först

ingen aning om vad jag skulle måla, men råkade se på Facebook när jag

drack mitt morgonkaffet ett inlägg om den sk Zorn-paletten. 

Anders Zorn (1860-1920) lär ha målat sina verk med rätt så få

färger. Minns då jag besökte museet i Mora för 

något år sedan så fanns där en liten tavla med de färgprover han 

oftast använt. Som striktast innehöll paletten bara fyra färger: 

Svart, vitt, ockragul och cadmium/vermillion-röd. 

I akvarellmålning så har man ju inte vitt utan det får pappret stå för, 

vilket jag tyckte (tycker delvis fortfarande) är svårt att få till. 

Så vårens sista självvalda tema för mig blev att måla

av krukbilden från igår med den sk Zorn-paletten. 

Skall nog fortsätta måla med begränsad palett även i sommar, även om

jag tror att jag ändå kommer att släpa hela min påse med färgtuber med

mig - för man vet ju aldrig vilka tuber man kan behöva! Heh. 

Så är det med hobbyn som man kan ta med sig...finns nu en (tung) 

kamerakass, en lätt akvarellkass och så allt det övriga inklusive

en katt som inte tycker bilåkande är det mest roliga hon varit med om i sitt liv. 

Kram från mig

 

ALLTSÅ VILKA DAGAR!

Smet iväg till stugan för några dagars egentid. 

Inte för att jag har emot sällskap heller, men som en introvert

av rang känner jag ändå att det är viktigt för mig att få ha den där

alldeles, alldeles egna tiden. Att liksom få grotta ner mig själv 

i någon form av oegoistisk själviskhet - låter ju inte klokt det där -

men det är just så jag känner det. Rätt ofta i vardagen är jag den som 

fixar, reder ut, tar reda på, hjälper och styr och stöder. Jag bara är så.

Har alltid varit, så absolut ingen offermantel här, kan minsann säga nej! numera

om nåt blir för mycket, men gillar det här med att kunna stiga åt sidan för

en stund från allt och allting och få ladda batterierna. 

I år har mina egentids-dagar verkligen levererat. 

Det är faktiskt bara medlet av april, och här i skärgården brukar våren 

vara ganska så skarp och finare på bild än vad verkligheten brukar bjuda på. 

Ofta är det både bistert och kallt och blåsigt och sade jag redan kallt? 

Ett par dagar nu har jag fått hålla igen för att som trädgårdsmänniska med någon slags 

erfarenhet vet en att hålla igen lite även om jag idag yrade omkring i trädgården 

iklädd enbart uppkavlade  tights och BH. Och hade alldeles för varmt! 

Nätterna är fortsatt kalla. Till kvällen drar jag upp elementen på fullt och 

tänder brasa. Mot bättre förnuft har jag ändå sått lite grejs. 

Dök ner i mitt fröpåseförråd och hittade den där avrivna fröpåsen med

ca hälften av fröna kvar - men av vad?

Mycket olämpligt hade jag rivit av påsen så att jag inte har en

susning om vad det är för frön jag sparat från i fjol. 

KRAV-märkta och högavkastande, men ja...så mycket mer

vet jag inte om dem. 

Lite mer koll har jag ändå på dahliaknölarna som fått stå i en 

sval stuga nu en dryg vecka innan jag igen kom hit och visst finns

där redan tecken på liv. 

Blev så nyfiken på de där fröna som jag inte har en aning om vad de är

så jag sådde några i en kruka och den här gången markerade jag tydligt vad det är jag sått.

Heh. 

I övrigt har jag lyssnat ikapp poden Röda Vita rosen med Victoria Skoglund och

Jenny Strömstedt. Helt knasigt vad tiden går. Tycker precis det var alldeles nyss jag 

lyssnade på de första avsnitten då jag tog mina promenader i mina nya hoods. 

Året var 2021 - och der VAR ju alldeles nyss! 

Och ändå samtidigt fem år sedan! 

Lyssna HÄR

Lyssnade som sagt ikapp och kände lite igen mig i det som de

också sade där. Hur länge skall man podda (eller blogga)? 

Känns som om man ständigt återkommer till samma grejer år efter

år. Fast å andra sidan kanske det är så det är när man är natur- och 

trädgårdsintresserad? Det är ju samma saker som återkommer år efter år. 

Och det ger en slags jordad känsla till att allt på något plan är som

det alltid varit fast världen ibland känns allt annat än stabil, 

pålitlig och trygg. Naturen struntar i maktgalna gubbar i världen

Och så länge det ändå är hyfsat lugnt i de egna knutarna så kan man

idka lite verklighetsflykt till just det stora lilla som naturen kan ge en. 

Hör ju till de som älskar slowTV. Den årliga älgvandringen har under

några år hört till mina favoriter. Haft den på till och ifrån på en av mina

skärmar vid mitt arbetsbord. Samma med vår finlandssvenska variant från en liten

sjö där svan och tranor häckar. 

Det kan man följa HÄR

Mycket sympatiskt och intressant och slow när det är som bäst. 

Har själv vistas som fotograf i gömslen ett antal gånger så jag vet hur det är. 

Det är inte alls så slött som man skulle tro. Efter ett tag kommer man in i en mode

där små händelser blir stora för alternativet är att det inte händer något alls. 

Det är lite magiskt det där. Man tror att det är urslött att vänta i timmar (!) på att

en örn ids flyga ner från sin utkiksplats så man kan få en fin bild. Att vänta på att 

en björn eller varg kommer förbi. Men undrar om det alls finns något mer

avslappnande och på ett skönt sätt fokuskrävande som just det. 

Kanske kan fiske och vandring och jakt ha något samma? 

Att liksom stiga tillbaka till en tid då detta var det som gällde för överlevnad. 

Har vi allt detta kvar i vårt dna - det som man gör för att överleva är viktigt.

Resten är egentligen bara oväsentligt? Tidsuppfattningen blir en annan just då och där.

Och i viss mån har odling det samma. Det är inte heller något man kan skynda på. 

Det tar den tid det tar. Lite olika från år till år, men ändå lika. 

I år är våren tidig. 

Det har märkts på alla humlor som vaknat och yrvaket

och mycket hungrigt ger sig ut på jakt efter föda. 

Jag märker att jag satt alldeles för lite krokus i min trädgård. 

Humlorna fullkomligt flockar sig, står på kö, till blommorna. 

Helt klart att jag i höst skall sätta mängder av krokus så det finns

något tills nästa vår. Funderar också på att plantera någon vide i utkanten av 

trädgården så att det skulle finnas föda tidigt för pollinerarna. 

Kram från mig

 

ETT NYTT FÖRSÖK MED TEXT

Satt häromkvällen i mitt soffhörn och skrev ett rätt så långt inlägg där

jag filosoferade över hur viktig stugan är för mig, och i synnerhet vilken

stor roll den spelade för mig mentalt under de år så jag var utmattad och sönder-

stressad av lite för mycket krav. 

Men texten försvann! Det har inte hänt på åratal, att Blogger liksom

inte alls sparat texten medan man skriver. 

Tror inte speciellt mycket på ödet, men efter att den första ilskan och 

frustrationen hade lagt sig, så tänkte jag att kanske det inte var meningen att 

gå tillbaka till de känslorna som då var jobbiga och som jag faktiskt inte

ens skrivit om innan här på bloggen. Och inte lyfte jag nu fram de nu heller, 

mer bara vikten av att jag hade denna stuga att dra mig tillbaka till och 

andas fritt och uppleva en kravlöshet som var helande. 

Skrev också om att även om jag än i dag upplever samma njutning

att komma ut till stugan, till gränslandet mellan skog och hav, så är

det inte på samma sätt befriande. För i dagens livssituation har jag inget

jag behöver "fly" ifrån. Skrev också att jag minsann inte saknar stressen

och utmattningen, absolut inte, men att det inte heller känns

lika starkt i själen att få dra sig tillbaka till tystnaden. 

Skrev också att jag ibland faktiskt har tänkt på att stugan var min 

räddning. Inte för att jag då bara kom ut hit för att vara, nejdå jag

pysslade på. Målade, putsade, fejade och inredde. 

Inredning, eller "behovet" att ha det vackert omrking mig har aldrig varit

ett krav för mig. Jag blir lugn och trygg i en miljö som är vacker för mig. 

Vad andra tycker och tänker om mina val av vare sig kläder eller ting

har aldrig betytt något för mig. Men det som har betydelse är att jag blir 

väl till mods och glad av att omge mig med estetik, min estetik. 

Mja...vad vill jag nu egentligen säga med detta? 

Kanske att man inte skall underskatta den "självhjälp" och 

en stunds flykt från vardagskrav som enkla små grejer kan ge en. 

Numera när jag kommer ut till stugan, tänder brasorna, en i bastun och en

inne i stugan, så fylls jag av en tacksamhet över detta ställe som nog

en gång i tiden räddade mig från att sjunka ännu djupare i 

stress-träsket och höll min näsa ovan ytan i utmattningens vågor. 

Kram från mig