EN SISTA KURSDAG

Fnissade lite för mig själv när jag packade bilen för en vecka

sedan för att åka ut till stugan. Man skulle ju tro att det i takt med

att barnen blev vuxna så skulle mängden grejer att packa 

i bilen också minska. Men näe, snarare tvärtom. 

Minns faktiskt så väl en av de första solo-gångerna jag 

åkte till stugan. Hade en liten ryggsäck med kläder, en

plastpåse mat och en hund. Och inget mer. 

Sedan kom det här med fotandet in i mitt liv och med

åren ökade mängden fotogrejer. Det finns ju plats i bilen, 

så lika bra att ta med allt för tänk OM man skulle behöva just det

objektivet, eller stativet eller laddaren som man lämnade hemma! 

Med min nya hobby akvarellmålning är det lite samma sak.

Hade vårens sista distanskurs igår och ville ju inte missa den, så 

jag packade ner hela akvarellmålningsarsenalen också. 

De väger ju inte så mycket som kamerautrustningen (gu ske lov!) men

nog tar det lite plats det också och framför allt att komma ihåg att ta allt med! 

Ganska snart efter att jag började med målandet övergick jag från 

fasta akvarellfärger till tubfärger. De är lite dyrare i inköp men

jag upplever att de är drygare och helt subjektivt upplever jag att de är

helt enkelt trevligare att måla med. 

Blev kanske lite ivrig vid något skede med att köpa olika nyanser så det 

blir ett litet gäng tuber även om de är små, de flesta lillfingerstora. 

Ironiskt nog har jag under vintern och våren gått mot en än mer begränsad

palett och målar med bara några få (och återkommande) nyanser. 

Som sista tema för kursen hade vi "fritt val" och hade faktiskt först

ingen aning om vad jag skulle måla, men råkade se på Facebook när jag

drack mitt morgonkaffet ett inlägg om den sk Zorn-paletten. 

Anders Zorn (1860-1920) lär ha målat sina verk med rätt så få

färger. Minns då jag besökte museet i Mora för 

något år sedan så fanns där en liten tavla med de färgprover han 

oftast använt. Som striktast innehöll paletten bara fyra färger: 

Svart, vitt, ockragul och cadmium/vermillion-röd. 

I akvarellmålning så har man ju inte vitt utan det får pappret stå för, 

vilket jag tyckte (tycker delvis fortfarande) är svårt att få till. 

Så vårens sista självvalda tema för mig blev att måla

av krukbilden från igår med den sk Zorn-paletten. 

Skall nog fortsätta måla med begränsad palett även i sommar, även om

jag tror att jag ändå kommer att släpa hela min påse med färgtuber med

mig - för man vet ju aldrig vilka tuber man kan behöva! Heh. 

Så är det med hobbyn som man kan ta med sig...finns nu en (tung) 

kamerakass, en lätt akvarellkass och så allt det övriga inklusive

en katt som inte tycker bilåkande är det mest roliga hon varit med om i sitt liv. 

Kram från mig

 

ALLTSÅ VILKA DAGAR!

Smet iväg till stugan för några dagars egentid. 

Inte för att jag har emot sällskap heller, men som en introvert

av rang känner jag ändå att det är viktigt för mig att få ha den där

alldeles, alldeles egna tiden. Att liksom få grotta ner mig själv 

i någon form av oegoistisk själviskhet - låter ju inte klokt det där -

men det är just så jag känner det. Rätt ofta i vardagen är jag den som 

fixar, reder ut, tar reda på, hjälper och styr och stöder. Jag bara är så.

Har alltid varit, så absolut ingen offermantel här, kan minsann säga nej! numera

om nåt blir för mycket, men gillar det här med att kunna stiga åt sidan för

en stund från allt och allting och få ladda batterierna. 

I år har mina egentids-dagar verkligen levererat. 

Det är faktiskt bara medlet av april, och här i skärgården brukar våren 

vara ganska så skarp och finare på bild än vad verkligheten brukar bjuda på. 

Ofta är det både bistert och kallt och blåsigt och sade jag redan kallt? 

Ett par dagar nu har jag fått hålla igen för att som trädgårdsmänniska med någon slags 

erfarenhet vet en att hålla igen lite även om jag idag yrade omkring i trädgården 

iklädd enbart uppkavlade  tights och BH. Och hade alldeles för varmt! 

Nätterna är fortsatt kalla. Till kvällen drar jag upp elementen på fullt och 

tänder brasa. Mot bättre förnuft har jag ändå sått lite grejs. 

Dök ner i mitt fröpåseförråd och hittade den där avrivna fröpåsen med

ca hälften av fröna kvar - men av vad?

Mycket olämpligt hade jag rivit av påsen så att jag inte har en

susning om vad det är för frön jag sparat från i fjol. 

KRAV-märkta och högavkastande, men ja...så mycket mer

vet jag inte om dem. 

Lite mer koll har jag ändå på dahliaknölarna som fått stå i en 

sval stuga nu en dryg vecka innan jag igen kom hit och visst finns

där redan tecken på liv. 

Blev så nyfiken på de där fröna som jag inte har en aning om vad de är

så jag sådde några i en kruka och den här gången markerade jag tydligt vad det är jag sått.

Heh. 

I övrigt har jag lyssnat ikapp poden Röda Vita rosen med Victoria Skoglund och

Jenny Strömstedt. Helt knasigt vad tiden går. Tycker precis det var alldeles nyss jag 

lyssnade på de första avsnitten då jag tog mina promenader i mina nya hoods. 

Året var 2021 - och der VAR ju alldeles nyss! 

Och ändå samtidigt fem år sedan! 

Lyssna HÄR

Lyssnade som sagt ikapp och kände lite igen mig i det som de

också sade där. Hur länge skall man podda (eller blogga)? 

Känns som om man ständigt återkommer till samma grejer år efter

år. Fast å andra sidan kanske det är så det är när man är natur- och 

trädgårdsintresserad? Det är ju samma saker som återkommer år efter år. 

Och det ger en slags jordad känsla till att allt på något plan är som

det alltid varit fast världen ibland känns allt annat än stabil, 

pålitlig och trygg. Naturen struntar i maktgalna gubbar i världen

Och så länge det ändå är hyfsat lugnt i de egna knutarna så kan man

idka lite verklighetsflykt till just det stora lilla som naturen kan ge en. 

Hör ju till de som älskar slowTV. Den årliga älgvandringen har under

några år hört till mina favoriter. Haft den på till och ifrån på en av mina

skärmar vid mitt arbetsbord. Samma med vår finlandssvenska variant från en liten

sjö där svan och tranor häckar. 

Det kan man följa HÄR

Mycket sympatiskt och intressant och slow när det är som bäst. 

Har själv vistas som fotograf i gömslen ett antal gånger så jag vet hur det är. 

Det är inte alls så slött som man skulle tro. Efter ett tag kommer man in i en mode

där små händelser blir stora för alternativet är att det inte händer något alls. 

Det är lite magiskt det där. Man tror att det är urslött att vänta i timmar (!) på att

en örn ids flyga ner från sin utkiksplats så man kan få en fin bild. Att vänta på att 

en björn eller varg kommer förbi. Men undrar om det alls finns något mer

avslappnande och på ett skönt sätt fokuskrävande som just det. 

Kanske kan fiske och vandring och jakt ha något samma? 

Att liksom stiga tillbaka till en tid då detta var det som gällde för överlevnad. 

Har vi allt detta kvar i vårt dna - det som man gör för att överleva är viktigt.

Resten är egentligen bara oväsentligt? Tidsuppfattningen blir en annan just då och där.

Och i viss mån har odling det samma. Det är inte heller något man kan skynda på. 

Det tar den tid det tar. Lite olika från år till år, men ändå lika. 

I år är våren tidig. 

Det har märkts på alla humlor som vaknat och yrvaket

och mycket hungrigt ger sig ut på jakt efter föda. 

Jag märker att jag satt alldeles för lite krokus i min trädgård. 

Humlorna fullkomligt flockar sig, står på kö, till blommorna. 

Helt klart att jag i höst skall sätta mängder av krokus så det finns

något tills nästa vår. Funderar också på att plantera någon vide i utkanten av 

trädgården så att det skulle finnas föda tidigt för pollinerarna. 

Kram från mig

 

ETT NYTT FÖRSÖK MED TEXT

Satt häromkvällen i mitt soffhörn och skrev ett rätt så långt inlägg där

jag filosoferade över hur viktig stugan är för mig, och i synnerhet vilken

stor roll den spelade för mig mentalt under de år så jag var utmattad och sönder-

stressad av lite för mycket krav. 

Men texten försvann! Det har inte hänt på åratal, att Blogger liksom

inte alls sparat texten medan man skriver. 

Tror inte speciellt mycket på ödet, men efter att den första ilskan och 

frustrationen hade lagt sig, så tänkte jag att kanske det inte var meningen att 

gå tillbaka till de känslorna som då var jobbiga och som jag faktiskt inte

ens skrivit om innan här på bloggen. Och inte lyfte jag nu fram de nu heller, 

mer bara vikten av att jag hade denna stuga att dra mig tillbaka till och 

andas fritt och uppleva en kravlöshet som var helande. 

Skrev också om att även om jag än i dag upplever samma njutning

att komma ut till stugan, till gränslandet mellan skog och hav, så är

det inte på samma sätt befriande. För i dagens livssituation har jag inget

jag behöver "fly" ifrån. Skrev också att jag minsann inte saknar stressen

och utmattningen, absolut inte, men att det inte heller känns

lika starkt i själen att få dra sig tillbaka till tystnaden. 

Skrev också att jag ibland faktiskt har tänkt på att stugan var min 

räddning. Inte för att jag då bara kom ut hit för att vara, nejdå jag

pysslade på. Målade, putsade, fejade och inredde. 

Inredning, eller "behovet" att ha det vackert omrking mig har aldrig varit

ett krav för mig. Jag blir lugn och trygg i en miljö som är vacker för mig. 

Vad andra tycker och tänker om mina val av vare sig kläder eller ting

har aldrig betytt något för mig. Men det som har betydelse är att jag blir 

väl till mods och glad av att omge mig med estetik, min estetik. 

Mja...vad vill jag nu egentligen säga med detta? 

Kanske att man inte skall underskatta den "självhjälp" och 

en stunds flykt från vardagskrav som enkla små grejer kan ge en. 

Numera när jag kommer ut till stugan, tänder brasorna, en i bastun och en

inne i stugan, så fylls jag av en tacksamhet över detta ställe som nog

en gång i tiden räddade mig från att sjunka ännu djupare i 

stress-träsket och höll min näsa ovan ytan i utmattningens vågor. 

Kram från mig

 

KYLSLAGEN PÅSK OCH STUGÖPPNING

Det blev nu ändå så att vi åkte till stugan, vattnet kopplades på av en 

bybo som kan det här si så där tusen gånger bättre än vad vi gör. 

Det är krångligt med alla pumpar och kranar och vippstakar som skall 

vara i rätt läge för att vattnet skall forsa till. 

Vi är två stugor som delar på samma brunn så det är en hel del trixande, 

så vi har valt att låta proffsen sköta det här vår och höst. 

Samtidigt satte han på lite värme i stugan så det inte var helt iskallt då 

man kom. Men det tar ändå ett par dagar innan vinterkylan och fukten 

försvinner från stugan. Tredje dagen här nu, och nu börjar det kännas varmt och

mysigt inomhus. Tänder en brasa nu och då för att få bort vintern som satt sig

i väggarna. Men tar det försiktigt med eldandet - pipan är ännu kall och fuktig. 

Och så städar man...å städar. 

Försöker varje höst vara så noga med att inte lämna minsta lilla smula

ätbart i stugan, men i höstas blev uppenbarligen en skål med

Marianne-godis framme på en hylla (trodde väl den var tom, skålen) och

ja mössen har haft kalas i vinter. Små, små rödvit-randiga flisor av godis papper

fanns överallt!  Och dessa små pripelbajskorvarna. 

Hade också glömt ett par t-skjortor i hörnet av ett skåp, och minsann hade

inte mössen haft det som sitt vinteride, bara att slänga dem. Urk! 

Gick igenom allt annat, korgen med sockor och mössor och vantar, 

men de verkar ha blivit lämnade ifred. 

Mössen är söta - ute i naturen - men är inte överförtjust i dem så här

på vårkanten...

Och inte är jag så här på vårkanten överförtjust i hjortar och rådjur heller. 

De har, som jag kanske nämnt, ätit upp alla mina idegransbuskar och lämnat

bevismaterial efter sig dessutom, så ingen oklarhet i vem som är den skyldiga. 

Har precis beställt den taggigaste av alla taggiga rosor som jag skall ha i

stället för de uppätna idegranarna. Ha! Tugga på där om ni kan, hjortskrällen! 

Tog hemifrån lite nötter och pumpafrön som hade blivit oanvända hos oss och 

bjöd på lite godis åt fåglarna. Visst hittar de redan annat ätbart i naturen, men

istället för att slänga bort, tänker jag. 

Nej, det är inte det mest strålande fina påskväder precis, men 

ett otroligt skönt, nästan meditativt väder - även om det är kylslaget - 

Bara ett par grader varmt. Men fjärden ligger lugn och på håll hör man

knipornas flygt över vattenytan. Ett sådant underbart vår-ljud! 

Några av vikens övriga invånare har också anlänt. Knölsvanen och storskraken, 

men inga ejdrar hörs och ingen skäggdopping syns till, men de kanske kommer? 

En annan som kanske kommer är mina mängder av snödroppar som jag i höstas

planterade i ett tråg. Än har bara några få tittat fram ur myllan, så kanske de 

övriga också sticker upp om ett tag? 

Så här startade våran påskhelg. Efter att kojan och annexet blev putsade och sängarna 

bäddade med rena lakan var det dags för bastu. Nu är allt rent - till och med vi själva.

Och en ny stugsäsong kan inledas! 

Ikväll blir det påskmiddag med lamm, rödvinssås och vitlökspotatis och sparris. 

Och pasha. Och äggletning och sådant. 

Vår familj är inte speciellt religiösa av oss så har nog inte alls kolla på 

vad som skall ätas när under påskhelgen. Beroende på vilken dag vi hinner

sammanstråla - då blir det Stora Påskmiddagen. 

Så på tal om det: 

Glad påsk  från mig till er alla! 

 

DET BLEV INGEN SVAMP

Åkte till stugan för att stänga ner inför vintern, jag tycker ibland att jag gör det 

i två, tre omgångar, men det finns en viss logik i att det blir så. 

Någonstans där i början av september gör jag den första delen av att 

försätta stugan i vintervila. Plockar hem sådana matvaror som inte kan

bli kvar över vintern (konserver och torrskaffning som håller på att gå ut, 

mat från frysen...sådant)

Tömmer krukorna på de sommarblommor som ser eländiga ut. Sätter

blomlökar. Den här hösten har ju varit extra varm så vi har kunnat ha vattnet kopplat 

längre tid än vanligt. Har faktiskt inte varit en enda frostnatt ens! 

Så när och hur stugan stängs för vintern varierar från år till år. 

Det blev en överraskning att det faktiskt kom en liten storm på helgen. 

Jag hade mest kollat in temperaturen och att det skulle vara soligt och fint. 

Men en liten höststorm är ju alltid välkommen! Det susar fortfarande i mina öron efter 

att jag varit ute i den hårda blåsten flera dagar. 

I veckan fyller lillungen  (27) år, och det är ju så att man minns den sista tiden man var gravid

ganska bra. Jag minns att den hösten var det isande kallt. Inte alls som nu. Hade iklätt mig i både

stövlar och handskar då jag besökte biblioteket, för är låna böcker att läsa om 

jag skulle stanna en tid på sjukhuset (hade alltså en graviditetshepatos som skulle följas upp). 

Det var så kallt, så mörkt och så regnigt. Alla löv hade redan fallit från träden. 

Om det nu är något att hurra för med klimatuppvärmningen så är det kanske

de längre och varmare höstarna? Om man skall plocka fram något positivt. 

Och fler stormar. Stormar i lagom styrka då om man får be. Så det luggar i

håret men att man inte får en massa stormskador. 

Om en fick välja alltså. 

Har som jag kanske nämnt dammat av mina penslar och plockat fram akvarellpappren. 

Det är otroligt roligt, men så himla svårt att få både färg och pensel att lyda det mitt

huvud säger att det skall bli...

Det var så rofyllt att sitta i stugan och skissa medan stormen ven i knutarna och

brasan knastrade stillsamt. 

Eftersom de fortsatt utlovat ganska så vamt så hade jag kanske kunnat vänta ett tag

till med att föra de krukväxter som skall övervintra in i annexet, 

men gjorde det nu ändå på samma gång - så är det gjort. 

I år blir det inte så många. Buxbomsklotet, någon sedum som passar enligt mig i 

kruka och så sammets-sumaken förstås. Grävde också upp ett par rosor som inte riktigt

trivdes där jag hade planterat dem och där jag till nästa år faktiskt vill ha något mindre spretigt 

som en slags motvikt till skogen bakom (granar - spretiga) och perennerna i 

framkant (också spretiga). Idegranarna som jag skall klippa till klot bara de växt

till sig fick sina skydd mot hjortarna, resten av trädgården borde klara sig. Man kan 

ju inte ingärda hela trädgården, så man får välja sina skyddsobjekt och låta

resten klara sig själv. Men idegranarna - de vill jag ha för mig själv! 

En liten burk med inlagda gröna tomater kokade jag också här för ett tag sedan. 

I år hade jag inga egna tomater så en kompis till mig var snäll nog att släpa hem

sina omogna tomater till mig. Sååå gott till höstens mustiga kötträtter! 

*

Men ja, det blev ingen svamp. 

Pysslade på med så många andra saker att plötsligt var

det tid att åka hemåt. Så kan det bli ibland. 

Kram från Maggi

 

KALENDERN GÅR HÖSTERUT

Det känns inte riktigt klokt att det precis strax är oktober! 

September har bara rusat förbi och det utan att jag gjort något speciellt alls! 

Är det så här det är att vara pensionär, undrar jag och märker att mina

dagar bara flyter iväg utan att jag ens riktigt märker det. Okej, jag unnar

mig långa sovmorgnar och långfrukostar lite titt som tätt och det tycker jag 

faktiskt jag är lite värd också! 

Har inte ens börjat fundera på att försöka hitta ett nytt jobb, nej den här 

hösten har jag tänkt ge mig själv. 

Sitter på stugan, ute på den sk "bakre terrassen", den mot skogen. Jag hör hund-

skall på håll, och ett skott. Det är jakt på gång. 

Det känns fortfarande lite avigt att kunna ge sig iväg till stugan när som helst,

som tex en onsdag. Vilket jag gjorde. Jo, jag kunde ju tidigare också jobba

från stugan, men det krävde ändå att packa ner hela jobbarsenalen och oftast 

kändes det inte mödan värt för bara några dagar. 

Men nu har vi varit här i några dagar och jag har rensat upp i rabatterna, 

städat upp i odlingslådorna och skördat de sista örterna. 

Lillungen kom ut igårkväll. Har knappt sett skymten av honom på

ett par månader då han både studerar, sommarjobbar 

(fast det tog slut förra weekenden) och gör sin obligatoriska praktik. 

Han fortsatte efter smed-studierna med att utbilda sig till svetsare, och

det är väldans praktiskt med en praktiker i familjen! 

Vår fina, och sylvassa, häcksax, som vi också använder till att

klippa vass nere vid stranden med har fått ett nytt handtag av stål. 

Det gamla av trä mådde inte så bra av att bli blött lite nu och då, men nu

är det problemet löst. Tror att det är med träskaft på verktyg lite samma som med

moderna fönster. Kvaliteten på virket är inte vad det var förr då man valde 

bra tättvuxet virke till både fönsterbågar och verktyg. 

Den här häcksaxens bett är mycket bra, men träskaftet höll bara ett par år. 

Och jo, det förvarades nog torrt i lidret. 

Eftersom det har börjat bli lite trångt i mina rabatter så tänkte jag göra 

ett litet experiment. Snubblade över storpack av både krokus och snödroppe till

en nedsatt peng och kunde inte riktigt motstå...

Skall testa med att sätta lökarna i det gamla tråget som jag har.

I min fantasi sticker där i vår upp en liten "äng" av krokus och snö-

droppar. Eller så inte...återstår att se. Nästa vår! 

Tills dess, tänkte jag skriva, men även om jag varit lite lat med

skrivande nu i september så lär jag nog sätta mig vid tangentbordet

lite oftare bara vädret jagar mig inomhus! 

Kram från Maggi

 

VILLA-AVSLUTS-AFTON

Det regnar, ett stilla stril, skönt att lyssna på, men bidrar till att 

allt känns fuktigt och kallt. Och jag fryser. Klär på mig en

dunväst över den långa fultröjan och huttrar till. Fötterna 

känns iskalla. Borde hämta ett par sockor, men orkar inte stiga upp för

att gå in och leta efter ett par. Stuvar mina bara fötter i ett par sneakers 

och hoppas att de skall hjälpa till att få fötterna varmare. 

Sitter på verandan och skriver. Visst kunde jag gå in, men då försvinner

ljudet av regnet, och det vill jag inte. Kanske regnet skulle ge lite nya svampar

i skogen? Den senaste tiden har det varit rätt torrt just här hos mig. 

I och för sig, så hinner de knappast växa upp innan det är dags att packa ihop

oss och resa hemåt. Till staden, till golvvärme, innetoalett och hämtmat! 

Och fultröjan skall få en sväng i tvättmaskinen - som så mycket annat. 

Skall bli intressant att se hur Iris-katten kommer att ta det med stadsliv igen? 

Att bli innekatt efter ett par månader som frigående katt. 

Jag har njutit av att se henne tassa omkring, hämta en näbbmus nu och då och hitta

en solig och varm plats för sin eftermiddagslur. 

Hemma i stan skulle jag aldrig vilja släppa henne fri, till det finns det för mycket trafik,

men främst är jag rädd för en massa illasinnade människor, faktiskt. 

Bilar kan man lära sig att akta, men att läsa människors avsikter är inte lätt. 

Inte för en katt som bara mött snälla människor och har total tilltro till människornas

välvilja. Bara att läsa till exempel på Facebooks kattforum för att inse att 

katter inte populära hos alla. 

Katter äter miljoner fåglar varje sommar, sägs det. Jag har otroligt svårt att 

tro det. Mina katter har under alla trettio år med katt tagit väldigt få fåglar. 

I somras, som några sommar innan, har vi ett svalpar som byggt bo under vår brygga.

Och på bryggan har sädesärlan sitt bo. Första gångerna Iris gick ner på bryggan

anföll svalorna henne, men hon visade noll intresse för dem. 

Likaså fick sädesärlan vara ifred. Också då hela familjen trippade omkring på

bergen och jagade småkryp fick de vara ifred för Iris. Och svalorna, de slutade helt

bry sig om henne då hon gick ner till bryggan. 

Annat läte var det när minken kom. Då blev svalorna lite stressade nog. 

Vi råkade se när den kom och gick själva också ner till bryggan för att jaga 

bort minken, men den hann smita någonstans i gömman innan vi hann ner. 

Ett par timmar senare såg jag hur Iris verkade väldigt nyfiken på någon 

under trappan ner till stranden. Och vips hoppade minken fram, och Iris efter. 

Minken sprang igen ner till bryggan, men Iris, som inte är mycket större än minken,

rusade efter och jagade iväg minken! 

I skrivande stund, då ovannämnda skedde för en vecka sedan, har svalboet fått

vara ifred. Det är alltså svalornas andra kull som nu snart skall bli flygfärdiga. 

Nu är det ju kanske inte heller helt riskfritt att ha en frigående katt här i

skärgården heller, men riskerna är ändå färre. 

Vi har lo här, och så havsörnen förstås. 

Av de två tror jag lon är en större fara. Det verkar ändå som om Iris inte går så

långa turer utan håller till ganska nära stugan ändå. Och så får man hoppas att

lon inte känner för att ta vägarna förbi just här. 

Nähe, nu skall jag ta och börja värma bastun, det skall bli

villa-avsluts-aftons-bastu ikväll och en middag bestående av

lite ditt och datt från ett allt sinande skafferi. I morgon blir det

middag med vänner som faktiskt aldrig tidigare besökt vår stuga! 

Skall servera en fisksoppa med lite hetta - passar bra när hösten står

och stampar i farstun. 

Ha en skön helg alla! 

Kram från Maggi

 

HÖSTTYSTNADEN

Höstens tystnad är annorlunda. Eller kanske alla årstider har sin egen sorts

tystnad. Sommarens tystnad här ute i skärgården är liksom lätt som en fjäder, 

medan höstens tystnad på samma plats är liksom tyngre. Den lägger sig lite

mer kompakt omkring en, och den kryper intill en på ett annat sätt. 

Det skall bli regn idag, man ser det på molnen. 

När det är så här tyst kan jag höra de allra första dropparna mot

bergeniabladen som växer precis här nedanför verandafönstret. Talgoxe-

familjen tjattrar runt i den närliggande tallen. 

Köpte förresten en påse nötter när jag senast var till butiken. Det är väl inte läge än

att börja sätta ut mat åt fåglarna, men passade nu på när det fanns. 

Snart är det ändå höst på riktigt. 

Det är ett skönt regn som kommer. Så där stilla, nästan lite försynt. 

Havet ligger fortfarande alldeles spegelblankt. Det skall ändra läser

jag på min väderleksapp. Till eftermiddagen skall det blåsa upp. 

Skall gå och bunkra upp med ved både till bastun och in till stugan. 

Katten hade lyckats med konststycket att låsa in sig i bastun här under

morgonen. Hörde henne jama, men kunde inte lokalisera varifrån jamet

kom. Det lät så litet och ynkligt, hennes jamande. Inte som när hon

smått uppfodrande påpekar att matskålen är tom. 

Den uppmaningen tar man inte miste på. 

Där ligger hon nu på veranda-soffan 

och tar igen sig efter morgonmålet, och bastuäventyret, 

innan det är dags för lite lunch. Regnet har upphört och jag

skall också ta och aktivera mig lite.

Iklä mig gummistövlar och kliva ut i hösttystnaden. 

Kram från Maggi

 

EN SENSOMMARSTORM KOM

Det kom en storm och ruckade om i sommaren ett tag. Hade på lördagen mina

barndomskompisar på årliga träffen här på stugan. Som rätt introvert har jag 

säkert färre ytliga vänner/bekanta än mången annan men jag har en  handfull eller

två riktigt goda vänner. Vänner sedan årtionden som jag vet jag skulle kunna ringa

när som helst på dygnet om så skulle behövas. Och jag hoppas - och tror - att det

är ömsesidigt. Två av dessa träffar jag annars också nog i vardagen genom gemensamma

hobbyn och så, men de här sommarträffarna här på stugan har blivit en tradition

och lite av ett begrepp. Det som pratas här - stannar här är vår devis. 

I år blev det kräftor i ett synnerligen ickesomrigt väder med regn och blåst

och första natten då jag snudd på frös när jag sov ute på verandan. 

Hösten är onekligen och väntar där bakom knuten. 

Gässen samlar sig ute vid skäret och deras skränande är ett av de mest

kära sensommarljud som jag vet - även om det finns ett visst vemod i det hela. 

Inför stormen flög de i stora flockar över vår stuga för att söka sig till lugnare vikar 

ännu längre inskärs.  Det ligger som sagt ett vemod i det hela men också ett slags

skönt lugn över att det tippar mot höst. Sommaren är ändå liksom mer aktiv

på nåt sätt. Även om det just för min egen del denna sommar verkligen inte varit det. 

Har haft en av de mest lata somrar någonsin. 

 

Att det lider mot höst märks också inne i byn. Torgdagarna blir färre och i och med

att skolorna börjat är det glest med sommargäster i hamnen. Desto tacksammare 

är jag för den här lilla "kojan". Längs vägen står den uppdukad med grönsaker, rotsaker,

sommarblommor, bakverk, mjöd, bär, svamp...till och med lokala vindruvor! 

Bara att plocka åt sig och betala med kontant i en mjölkstånka fastkedjad 

i en tall, eller så betalar man digitalt. 

Mjölkstånka är vad jag vet en finlandism, vet inte riktigt vad den där stora 

mjölkkannan som man förr bar ut till vägen heter på "ren svenska"? Längs vägarna

fanns för ändamålet byggda små hus, mjölkbryggor tror jag de heter, 

för avhämtning av mejeri-bilen. 

Nå, hur som helst så har den lilla mjölkbryggan som också funnits vid detta vägskäl

växt till sig och är världens bästa självservice-torg - med de godaste av tomater! 

Och i den gamla lilla byggnaden som förr var mjölkbrygga finns nu ett bokutbyteri. 

Hämta en bok - låna en bok. Intill finns också en liten koja där man kan köpa

för en mycket liten slant böcker, tidningar och bordsspel. 

Allt sådant som man kan behöva på stugan när vädret är ruggigt. 

*

Nu är det måndag och vädret är igen soligt och nästan somrigt. 

Vinden ligger på ännu här så ylletröjan är ingen överdrift här ute på udden. 

Var en sväng till butiken och där kände jag mig minst sagt "överklädd" med min 

tjocka tröja bland alla andra i shorts och t-skirt. Heh. 

Ta vara på er själva - och på de där viktiga vännerna. 

För de är nog värda mer än guld. 

Kram från Maggi

MAN BEHÖVER SÅ LITE

Häromdagen frågade en av gubbens nya bekanta, som är en inbiten

stadsbo, att hur stort sommarhus har vi riktigt när vi kan stanna där

i månader utan att komma hem (efter mer kläder) emellan. 

Han skulle bara veta! Huvudstugan, låter pompöst,  är kanske 35 m2 och består av ett

rum och ett pyttelitet - men effektivt - kök som vi brukar sjunga om att

"detta kök är inte stort nog för oss två..."

Sedan finns det en liten övervåning som egentligen bara består av lite förvaringsutrymme

under snedtaket och en gång och ett sovrum där man knappt kan stå rak som

fylls nästan helt av vår dubbelsäng som inte ens är fullbred. 

Så har vi verandan, som är till hälften öppen, som innefattar en soffa/säng

ett bord med en elgrill på och så ett utdragbart matbord för 4-8 personer. 

Sommartid intas de flesta måltider där, oavsett väder. 

Inne i stugan finns också ett matbord men faktum är att det skall vara 

riktigt ruskigt väder för att vi skall äta där. Inne finns också en skön soffa att 

sjunka ner i när det blivit mörkt ute och man tänt en brasa för att

antingen värma upp eller bara få bort fukten från...allt. 

När stugan ligger bara några tiotal meter från öppet hav så är det

ibland som att vara på en båt - allt är fuktigt mest hela tiden. 

Så finns där också en liten garderob. En som lillungen hade när han var liten,

så vi talar i barnstorlek. Lite lägre, lite smalare, lite färre hyllor och en klädstång

som är hög nog för en skjortblus, men allt som är längre än det får jag hänga 

på gardinstången bakom soffan. Funkar samtidigt som gardin...heh. 

På krokar i skrubben har jag påsar för strumpor, undisar, bh:n, toppar

Sparar massor med utrymme och efter ett tag lär jag mig att påsen med gult

band är för undisar, den minsta för strumpor etc.

I en liten stuga får man tänka som i en husvagn, eller i en båt. Man 

behöver inte så mycket. 

Vi har en liten, yttepytte, gäststuga - kallas sovstugan -som bara rymmer

två sängar och ett nattduksbord samt två hyllor ovanför sängarna. 

Och några krokar på väggarna för att hänga kläderna på. 

Ungarna och deras kompisar har huserat där. Numera är det en 

liten fristad om man vill dra sig tillbaka för en tupplur, eller för att läsa en

bok i lugn och ro. Fast nå...lugn och ro finns här överallt när medelåldern 

bland de som huserar här just nu är 56 år...kattens ålder frånräknat! 

Vi har alltså storungen på besök, så han drar ner medelåldern något.....heh! 

Handdukarna förvaras i en korg utanför bastun. Och torkas antingen på tvättlinan, den

är förresten förnyad i år till en i gammal stil, en mer autentisk än den förfärliga i

knallblå plast som hängt med i eviga tider och som jag bara inte fått utbytt. 

I år brast den, så ja...det var på tiden.  

Ja, eller så torkar vi dem i eftervärmen i bastun. 

Så har vi det sk.annexet. Låter lite tilltaget det också, men är egentligen

ett sommarkök, men utan just kök, med glasdörrar och två stora fönster, men kvadratmetrar

kanske någonstans mellan 12 och 15? Minns inte helt. Där finns en enkelsäng som kan

fås till en dubbelsäng vid behov. Mitt skrivbord för de dagar jag distansjobbar, finns där 

och ett par små garderober (också de i typ barnstorlek, fast nya) som slukar printer och annat som

jag behöver i jobbet och så lakan, extra sängkläder och gubbens kläder. 

Låter lite oromantiskt, men förr sov vi tillsammans i huvudstugans övervåning, men 

eftersom han - med åldern - stiger upp ett par gånger för att kissa och trapporna

upp är mer som en stege och han inte vill tända lampan för att inte väcka mig (snällt) 

så han ser var han skall gå utan att ramla och slå ihjäl sig, så sover han i annexet. 

Själv sover jag lite enligt väder och vind beroende på här

eller där. Sommartid när nätterna är hyfsat varma sover jag gärna på verandan

men i synnerhet när det börjar bli så där tokfuktigt så drar jag mig till övervåningen. 

Vi har två toan. En traditionell torrtoa som är den vi använder mest, men har 

också skaffat en el-toa som faktiskt används jättelite, men installerades med 

tanke på att man inte blir yngre...

Och för de där riktigt mörka och kalla höst- och vinterkvällarna. 

Så nej, det är inte ett stort hus vi lever våra sommarmånader i. Och inte har vi så mycket

grejer heller. Undisar och så handtvättar jag efter behov och när det behövs större

tvätt så bokar jag tvättstugan inne i byn och passar samtidigt på att äta en god

lunch medan tvätten sköter sig. En snyggtröja blev jag tvungen att inhandla i 

sommar. Men utöver det har jag klarat mig med det jag hade med mig. Och

det rymdes i en lite större korgkass, så inga kappsäckar här, inte. 

Det som är intressant med det här, att inte ha så mycket utrymme, men samtidigt

stanna för en längre tid, är att inse med hur lite man klarar sig. Och det alldeles

utmärkt. Vilket får mig att undra vad det är som jag fyller mina skåp därhemma

med? Okej, det må vara vinterkläder och sådant som ju tar plats. Men ändå. 

Att bo så här en längre tid får en att inse hur lite man behöver 

och ändå liksom ha allt. 

Har sett på nytt den charmerande serien Badehotellet i sommar och tänkt att hur sjutton 

klarade de sig med bara ett rum en hel sommar, men jo man klarar sig. 

Hur bra som helst. Och det är ganska befriande! 

Kram från Maggi