nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

VID ETT ÖPPET FÖNSTER...

...jag vet en sak som jag kommer att sakna från det gamla lilla huset.
Fönster som öppnar sig på vid gavel. Fönster som släpper in sommaren, sommarens ljud och dofter.
Jag älskar att sitta här vid ett vidöppet köksfönster i skymningen, så mycket det nu blir skymning i midsommartid och tänka, skriva, fundera. Bara vara.
Idag har jag klippt gräsmattorna, det tog sina modiga timmar...DET kommer jag inte att sakna.
Det är bara tråkigt. Jodå, jag kan njuta av det nyklippta gräsets doft, men det är också allt. Jag ÄR aldrig i största delen av min trädgård. Det är bara nåt jag sköter.
Sköter om.
Ansar.
Men inte är i.
Ytterst sällan, nästan aldrig. Bara då jag ansar. Rensar. Klipper.
Jag vet inte om jag kommer att sakna den stora trädgården.
Jag vet intet om något annat. Har aldrig varit med liten trädgård.
I min nuvarande stooora trädgård finns mycket sådant som jag valt bara av praktiska orsaker.
Lättskött, billigt, praktiskt.
När nästan 4000 m2 trädgård byts ut mot 150 m2 (på ett ungenfär, tror jag) kan jag bara välja de verkliga godbitar jag vill. Och efter tjugofem år av stora trädgårdar, finns det inte så himla mycket som jag anser vara verkliga godbitar. De har gallrats fram under årens lopp.
Och de kommer att rymmas på de kvadratmetrar jag har att tillgå.
Tror jag.

Om inte, så finns en stilla plan om att anlägga en "skäriträdgård" på stugan slagit rot.
Hittills har stugans omgivning fått vara rena rama naturen.
Nu vill jag gärna anta utmaningen om att göra en trädgård i naturen - utan att det blir en trädgård.

Ni förstår vad jag menar? Här gäller det att gå försiktigt fram.
Sparspakat och med respekt.
Utmanande.

När jag kommer så långt att planeringen av den trädgården blir aktuellt.
Då har jag inte ett öppet fönster att sitta vid. Men jag kommer att ha en altandörr att öppna invid köksbordet. Och skulle det dröja, innan jag börjar planera, så har jag en arbetsplats vid en öppen spis - har jag tänkt mig...

För det är ju så, att stänger man ett fönster, så öppnar man en dörr...

Så är det :)

kram
M

KAJSA FLYTTADE...

...flög i väg till de sina.
Kajor flyttar väldans enkelt! Dessutom lämnar de flyttstädningen ogjord.
Vi kvarboende införskaffade en och annan flyttlåda från IKEA.
In i deras hungriga magar har nu allt möjligt sådant som jag kan leva utan någon vecka försvunnit. De proppmätta lådorna står prydligt uppradade i sonens tomma rum...och i vardagsrummet...och i sovrummet...och på verandan, och baske mig har jag inte ett par i tvättstugan också?
Ute på gräsmattan står en skrämmande mängd sopsäckar på väg till soptippen vars innehåll jag inte längre har en aning om. Och DET är skämmande!
Både mängden sopsäckar och det faktum att jag inte kommer ihåg vad jag slängt.
Jag tycker det är lite olustigt att det funnits så mycket onödigt - som jag glömt på några dygn att jag hade!
Gör ett heligt löfte här och nu.
I framtiden skall jag föra saker till loppis på direkten, inte samla det i diverse skrymslen och vrår
(enkelt beslut, isynnerhet som jag inte kommer att ha så mycket skrymslen och vrår i framtiden, muahahahah...)

Hoppas att jag ens smittat ner lillungen en aning med mitt sorterande, så vi inte kommer att ha 80 % av alla flyttlådor fyllda med leksaker-som-man-bara-inte-vuxit-ifrån-fast-man-senast-lekte-med-den-våren-2003...;)

I detta sorterande, som småtömmer hjärnan på energi, kommer en liten midsommarhelg synnerligen lämpligt!

Vi suger på den karamellen (eller nypotatisen) ett par dagar.
Sen fortsätter sorterandet.

M.



TILL SALU...

...är detta hus.
Mitt Hem börjar däremot förbereda flytten västerut.

I så gott som varje rum finns numera flyttlådor och sopsäckar.
Sparas - Slängas är våglängden min hjärna är uppkopplad på just nu :)
Och det är onekligen ganska skönt att rensa i röran. Än har jag tid att känna efter vad jag verkligen vill ha med mig och vad jag inte behöver...egentligen!
Jag kan inte förneka att det är en njutning att vända och vrida på saker och verkligen känna efter vilka ting jag vill ha med mig, och vilka jag kan lämna.
Skönt!
Den viktigaste bekräftelsen att jag är på rätt väg fick jag ändå av lillungen häromdagen då vi var en sväng till vår nya hemstad i helt andra ärenden och stannade på en (inte helt hälsosam men onekligen ganska god) bit mat på vägen hem och  sonen mumlade mellan tuggorna:
- Vet du, mamma, det känns som om vi skulle bo här redan!
De sista av tvivlet smulades sönder just i det ögonblicket. Åh, just så känner jag också!!!

Platsen, hemmet, kommunen som vi bott i har varit den bästa när man har småbarn. Jag har inget ont ord att säga om det. Vi har trivats så, kännts lite som om man bott i en Mumindal - på ett bra sätt!
Men nu ger vi oss iväg, lite som Snusmumriken!
Skönaste weekenden alla Snusmumrikar,
Snorkfröknar, Muminmammor och Lilla My:r.
Mumintroll, Stinkyn och Muminpappor inte att förglömma!
M.


HISTORIEN UPPREPAR SIG...

...har man ju sett. Nu har jag hemma ett bevis på att så faktiskt är fallet.
På måndagen då jag kom på jobb satt det en liten kaj-unge på trappan till min arbetsplats. Jag petade försiktigt på den och den flög (läs trippade) lite vidare.
Senare på dagen berättade mina kolleger, som varit på lunch att ungen yrar omkring på gator och parkeringsplatser. Och inga andra kajor syntes till.
Det var kallt och regnade.

På kvällen när det var dags för mig att ta mig hem, satt den övergivna kajan frusen och genomvåt på gången till parkeringsplatsen.
Vad gör man? Mina kolleger skrattade så de vek sig dubbla, de var helt övertygade om att ryktet spridit sig i kaj-världen:
Har man fallit från boet är det till denhär dörren man skall komma för att få hjälp...
Så, ja... så kom det sig att Centsus (kajan från i fjol) "syster" Kajsa flyttade hem till oss.
Kajsa har fallit från samma bo som Centsu, kan inte annat än börja tycka att de har aningen slarviga föräldrar som tappar både en och annan ungen från boet.
Sommarlediga lillungen däremot har ingenting mot att agera djurskötare. Kajsa kommer aldrig att lämna honom tror jag...Sedan första stund sitter Kajsa helst på hans axel när hon inte sover med huvudet under vingen.

Mina vänner i den nya staden vi skall flytta till skojade förra veckan, när de önskade mig välkommen;
- Måntro du har kajan med dig i flyttlasset?
Då visste jag inget om Kajsa...
Historien har en tendens att upprepa sig som sagt...

Krax på er,

M.

SKYMNINGSLAND...

...att njuta i. Och av.
Även om det är ganska mycket på gång i tillvaron min för tillfället, så försöker jag också hinna med de där tysta, lugna stunderna. Stunderna, som inte behöver vara längre än att man verkligen känner att man varvar ner.
Jag tror det är viktigt att ta sig dehär stunderna! Stanna en stund och låta motorn gå ner i varv lite - utan det där dåliga samvete om att man borde hinna med det och det och det...
Man gör det ändå, på nåt sätt - även om man stannar upp en stund i kvällsskymningen och bara är.

Eller så kan man ju tänka som så, att man ju nog gör något vettigt då också -
man gör gott åt sig själv och sin själ...hihii :)

Värmeböljan kom och gick. Fick mig en lugn, tyst kväll på stugan i weekenden. 
Nu är det sådär tjugo grader svalare,
och känns som om man måste vara igång bara för att hålla värmen uppe!
Men att packa upp jackorna som jag redan flyttpackat det gör jag bara inte!

Förr eller senare kommer värmen tillbaka.
Det är jag övertygad om :)

Ha en riktigt skön vecka alla därute!
Nästa gång skall jag presentera Kajsa Kavat...

kram
M



SOM EN FRANSK PASTILL...


...är pionen, så är också mitt blivande hem med syrenlila ytterväggar.
Idag har jag petat ner mitt bomärke på papper som gör mig till ny invånare i en ny stad. Oss. Jag och lillungen blir stadsbor men ändå kommer vi att flytta mer ut på landet känns det som.
Med skogen bakom knuten, med havet på ett (rejält, men dock) stenkasts håll, med en gammal stad inom räckhåll. Det skall bli vår tillvaro. Känner förväntan växa, känner nyfikenheten kittla, känner att det är på riktigt nu. Och det känns så riktigt nu.
Gick en sväng på torget i sommarkvällen i vår nya hemstad. Har gått där förr, men nu kändes det annorlunda.
"Mitt" torg.
Körde tillbaka via strandgatorna.
"Min" bit av havet glittrade och flirtade med mig.
Turister strosade runt på gatorna i "min" stad, som smekte dem med sin skönaste sommarvind.
Nice!
Jag kom på mig att sitta och le som ett fån bakom ratten.
Men det kändes bara så bra :)

Den korrekta flyttnissen i varm kostym var här en morgon i arla morgonstund och knapprade och hade sig på sin kalkylator när han såg mina skåp och annat skrot som kallas mitt lösöre. Tänkte på att han kommer ännu att bli mycket varm i sin korrekta kostym när det inte längre är arla morgonstund.
Med bekymrad min konstaterade han att det nog inte går att peta in Den Stora Flyttbilen genom porten så det blir att åka skytteltrafik med Den Normala Flyttbilen istället.
Jaha? Strunt i det, jag skall ändå flytta till den vackraste av städer!

sol varm kram
M.

I STARTGROPARNA...

...är sommaren,
är sommalovet,
är alla nybakade studenter inför framtiden.
Grattis alla!

I startgroparna är jag. Som en flodhäst i startgroparna. Tänker mycket på flytten, på packandet, på allt som skall göras. Men jag gör inget, eller inte så mycket i allafall. Bara småpetar lite här och där. Ingenting att räkna med. Vet inte riktigt var jag skall börja. Flummig och ofokuserad så in i nordan.
Inte bra!
Med Lillungen på avslutning. Det är något speciellt med våravslutningar. Det är som det där riktiga startskottet på sommaren. Ungar som springer omkring och leker vattenkrig i strädgården. Syrenerna doftar. Myggen biter.
Det är sommar nu, den har startat.

Frågan är när jag skall starta. Få igång mig med projektet flytta.
Nästa vecka kommer flyttlass-Nisse nr ett och ger en offert. Kanske det blir fart på mig då?

Sådär i TEORIN har jag redan packat allt, och sådär i TEORIN vet jag vad som skall vart i det nya hemmet. Och sådär i TEORIN vet jag vilka förändringar jag vill göra där.

Visst är det så att bra planerat är hälften vunnet, visst? Visst??!! visst??

Men nu: Njut alla nybakade studenter, alla nybakade sommarlovsfirare, alla sommarnjutare.

kram M

KATTEN VILL UT...

...värmen inomhus är ny och ovanlig, täcket känns tungt och klibbigt, och klockan är 4.56.
Sällan är jag uppe vid denna tid - inte frivilligt i allafall. Tar min kaffekopp och datorn och sätter mig ute i trädgården där sommarmorgonen är sval, nästan lite kylig. Skakar av mig sömnigheten och lyssnar på vinden i asparna. På den morgonpigga duvan som kuttrar i granhäcken. Känns som det bara skulle vara den och jag. Och småfåglarna. Det är tyst i byn.
Hunden kommer ut en sväng för att kolla att allt är som det ska, men smyger ganska snabbt in tillbaka till sin korg. Hon tycker tydligen inte det är varmt och klibbigt därinne.
Sommarvärmen har tagit mig på säng. Det blir så. Jag behöver några dagar att ställa om mig till värmen, sen går det bra. Tänker på att det säkert är så med alla omställningar, det tar några dagar, sedan blir det bra.
Tänker på lillungen min, som ligger därinne med sommarnattsvarma lockar på dynan och snusar. Snart väntar lata sommarlovsdagar på honom, just den omställningen blir nog ingen match, hihi. Men allt det övriga?
Jag vet ju hur det är med mig och omställningar. Jag rycks loss ganska enkelt. Men jag har inte tidigare behövt rycka i lillungens rötter och flytta på honom. Hur fort kommer han att rota sig i den nya mylla som väntar på oss?

I morgon - nej idag, rycker också min äldre loss sina rötter för gott. Han har ju flyttat runt lite hit och dit under de senaste åren, men alltid haft sin fasta punkt här. Hemma. Nu tar han sitt pick och pack och även för honom blir hemma någon annanstans än här. Det är nog just som han utryckte sig häromkvällen: "Jag vet inte om det är vemodigt eller skönt!?"

Jag tror det är bra med bådadera. Utan vemodet skulle det ju vara som om det inte varit bra, det som varit. Och utan den där sköna förväntan skulle förändringen inte vara bra.
Kanske det är så det skall vara? Att man kastas en tid mellan vemod och förväntan när det rumstreras om i ens tillvaro.
Lite som det är med svettiga sommarnätter. Utan dem skulle man ju inte ha soliga, varma sommardagar.

Ser hur den vita tyllgardinen dansar i det öppna sovrumsfönstret. Det ser svalt och skönt ut. Katten kom och kurade ihop sig i korgstolen brevid min. Hon tänker tydligen sova vidare en stund. Göken galar i väst. Jag skall nog också gå och kura ihop mig ännu en stund. Kkrrrr...säger katten och makar på sig, som om hon också tyckte det var en god idé.
Det är ju faktiskt ledig dag idag, vilket betyder sovmorgon.

Klockan är 05.26

M