...är pionen, så är också mitt blivande hem med syrenlila ytterväggar.
Idag har jag petat ner mitt bomärke på papper som gör mig till ny invånare i en ny stad. Oss. Jag och lillungen blir stadsbor men ändå kommer vi att flytta mer ut på landet känns det som.
Med skogen bakom knuten, med havet på ett (rejält, men dock) stenkasts håll, med en gammal stad inom räckhåll. Det skall bli vår tillvaro. Känner förväntan växa, känner nyfikenheten kittla, känner att det är på riktigt nu. Och det känns så riktigt nu.
Gick en sväng på torget i sommarkvällen i vår nya hemstad. Har gått där förr, men nu kändes det annorlunda.
"Mitt" torg.
Körde tillbaka via strandgatorna.
"Min" bit av havet glittrade och flirtade med mig.
Turister strosade runt på gatorna i "min" stad, som smekte dem med sin skönaste sommarvind.
Nice!
Jag kom på mig att sitta och le som ett fån bakom ratten.
Men det kändes bara så bra :)
Den korrekta flyttnissen i varm kostym var här en morgon i arla morgonstund och knapprade och hade sig på sin kalkylator när han såg mina skåp och annat skrot som kallas mitt lösöre. Tänkte på att han kommer ännu att bli mycket varm i sin korrekta kostym när det inte längre är arla morgonstund.
Med bekymrad min konstaterade han att det nog inte går att peta in Den Stora Flyttbilen genom porten så det blir att åka skytteltrafik med Den Normala Flyttbilen istället.
Jaha? Strunt i det, jag skall ändå flytta till den vackraste av städer!
sol varm kram
M.
1 kommentar:
Att läsa din blogg är som den vackraste prosa och dina bilder likaså. Lycka till med ditt nya liv.
Hälsningar Yvonne
Skicka en kommentar