...värmen inomhus är ny och ovanlig, täcket känns tungt och klibbigt, och klockan är 4.56.
Sällan är jag uppe vid denna tid - inte frivilligt i allafall. Tar min kaffekopp och datorn och sätter mig ute i trädgården där sommarmorgonen är sval, nästan lite kylig. Skakar av mig sömnigheten och lyssnar på vinden i asparna. På den morgonpigga duvan som kuttrar i granhäcken. Känns som det bara skulle vara den och jag. Och småfåglarna. Det är tyst i byn.
Hunden kommer ut en sväng för att kolla att allt är som det ska, men smyger ganska snabbt in tillbaka till sin korg. Hon tycker tydligen inte det är varmt och klibbigt därinne.
Sommarvärmen har tagit mig på säng. Det blir så. Jag behöver några dagar att ställa om mig till värmen, sen går det bra. Tänker på att det säkert är så med alla omställningar, det tar några dagar, sedan blir det bra.
Tänker på lillungen min, som ligger därinne med sommarnattsvarma lockar på dynan och snusar. Snart väntar lata sommarlovsdagar på honom, just den omställningen blir nog ingen match, hihi. Men allt det övriga?
Jag vet ju hur det är med mig och omställningar. Jag rycks loss ganska enkelt. Men jag har inte tidigare behövt rycka i lillungens rötter och flytta på honom. Hur fort kommer han att rota sig i den nya mylla som väntar på oss?
I morgon - nej idag, rycker också min äldre loss sina rötter för gott. Han har ju flyttat runt lite hit och dit under de senaste åren, men alltid haft sin fasta punkt här. Hemma. Nu tar han sitt pick och pack och även för honom blir hemma någon annanstans än här. Det är nog just som han utryckte sig häromkvällen: "Jag vet inte om det är vemodigt eller skönt!?"
Jag tror det är bra med bådadera. Utan vemodet skulle det ju vara som om det inte varit bra, det som varit. Och utan den där sköna förväntan skulle förändringen inte vara bra.
Kanske det är så det skall vara? Att man kastas en tid mellan vemod och förväntan när det rumstreras om i ens tillvaro.
Lite som det är med svettiga sommarnätter. Utan dem skulle man ju inte ha soliga, varma sommardagar.
Ser hur den vita tyllgardinen dansar i det öppna sovrumsfönstret. Det ser svalt och skönt ut. Katten kom och kurade ihop sig i korgstolen brevid min. Hon tänker tydligen sova vidare en stund. Göken galar i väst. Jag skall nog också gå och kura ihop mig ännu en stund. Kkrrrr...säger katten och makar på sig, som om hon också tyckte det var en god idé.
Det är ju faktiskt ledig dag idag, vilket betyder sovmorgon.
Klockan är 05.26
M
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar