...ungefär samma tid, varje år kommer dagen då jag plötsligt toklängtar efter sommar och sol och värme och sommardofter och ljumma vindar och hela paketet.
Även om naturen därute just idag, efter vad som känns som månader av mörker och fukt, bjudit på en skön vinterdag med sol och någon minusgrad, påminns jag av hur det doftar en tidig morgon i juni när man kliver ut med sin kaffekopp och får fylla alla sina luktsensorer med doft av gräs, av blommor, av grönt.
Denna längtan bli inte mildare av att det i veckan ramlat ner frökataloger i min postlåda.
Min längtan efter vår och jord-doft blir nästan övermäktig när jag bläddrar i katalogen.
Jag längtar till ett vårigt växthus. Om jag blundar kan jag känna doften som slår emot en när man kliver in i växthuset och det doftar jord och fräscht på samma gång så till den grad att det fyller varenda en kanal i en som kan ta emot någon info över huvudtaget.
Värmen, doften, ljuset.
Rosen på bilden fanns i en tillvaro som var. Rosen finns inte mer, för de nya ägarna till trädgården som var gillar inte rosor.
Jag har inte någon rätt att ha en åsikt om det, de som härskar där nu är de som bestämmer, och så skall det vara.
Men drömmar om rosendoft, om trädgård och om allt det man vill, allt det lever och frodas och förökas.
Det finns mycket drömmar och tankar som frodas och växer till sig just nu.
Drömmar som har en grogrund att slå rot i, så starkt att man aldrig vet var detta slutar?
Är det inte just detta som är den stora charmen med livet?
Man vet aldrig riktigt säkert hur det blir, vad det blir - och om det blir!
Men just nu har jag en dröm om var mina framtida rosor skall slå rot.
Var rosendoften skall få breda ut sig.
Var jag skall trivas. Jag och rosorna.
Januari är en månad då ljuset återvänder och längtan vaknar till liv.
Vad drömmarna och längtan bär med sig, det har vi alla inom oss.
När man sedan plötsligt sätter dem till ord - då blir de konkreta.
Och när man får respons på sina drömmar och sina tankar och funderingar - det är då de slår rot och får ett fäste, en grogrund.
Ni vet hur det är, man har en idé som svävar omkring lite grand och man vet inte riktigt om man har mod att ge tanken näring för just som man trodde att tillvaron var det man har, så kommer det något som ändrar på det hela. Som kommer och blåser liv i drömmar som slumrar och tar sig rättigheten att möblera om i ens tillvaro.
På ett bra sätt.
Som att erkänna att rosor skall få slå rot - där rosor vill bo.
Och rosor vet!
Det tror jag på!
