ÄNTLIGEN DOFTEN AV LUKTÄRTER


Det kan knappast bli en mer slö söndag än den här! Vaknade sent och åt en långfrukost med
gubben. Plockade i går de alldeles första luktärterna så nu står det en liten bukett
på verandabordet och doftar så gudomligt. Jag älskar doften av luktärter. 

Slöa söndagar är alldeles underbara! Gubben gjorde ett riktigt skitjobb och tömde 
bekvämlighetsinrättningen. Själv tog jag på mig husmorsrollen och snodde ihop en
vit kladdkaka med hallon. Efter varsin arbetsinsats avnjöt vi var sitt glas rosé och såg på
medan molnen sakta samlade ihop sig och gjorde himlen mulen. 
Så var det dags för en tupplur (gubben) medan jag kröp upp i min korgstol och började
blogga. Det är så tyst det kan bli, och ändå inte. Från skäret hörs måsarnas skrän
så där på lagom håll, flugorna surrar i fönstret och blåmes-familjen tjattrar med
varandra. Det skall bli regn till natten. 


Det är alltså så rofyllt som det bara kan bli. En skön, liksom läkande rofylldhet. 
Inte för att jag är speciellt stressad och av den orsaken skulle sakna ro och stillhet, utan
mer som en rofylldhet som är bara skön att vara i. Kravlöst och lagom slött. 

Kanske jag skall krypa ner intill gubben och ta mig en liten tupplur jag med? 
För dåsig för att läsa och så är det för tidigt för att börja se på Netflix eller någon annan
streamingtjänst. Uppenbarligen hör jag till den gamla generationen som har lite svårt att
glo på serier dagtid - om jag inte är sjuk. Då är det ok, enligt min ändå rätt liberala moral. 

Det klättrar en husspindel på min laptop. Det är kanske ändå ett tecken på att jag suttit för
länge på samma plats om spindlarna funderar om det är läge att bygga ett nät här...? Heh! 

Där....där kom första gäspningen! Nu är det nog läge för den där tuppluren!
Det är ju ändå söndag å allt. 

Kram  Maggi



 

DET DOFTAR INTE ROSOR


Tillbaka till vardagen efter Midsommaren och jag skulle ju gärna säga
att det doftar rosor och akleja, men så är det dessvärre inte.
Gubben har ett par minkfällor för att försöka få minken som rövar
sjöfågelholkarna fångad. Innan helgen hade han fått en del fiskrens från
en lokal fiskare som skulle locka minken i fällan. 
Han ville ju inte rigga fällan då han inte själv var på stugan så fiskrenset
glömdes så där lämpligt i en plastpåse över några dygn.

Det doftade inte rosor över nejden när vi kom hem om man säger så! 

Minken måste ha fel i huvudet för att få för sig att äta något så asluktande. 
Tur var att lillungens gäster hade hunnit åka hem till sitt...


Vi hade nämligen i år igen valt att överlåta stugorna till lillungens gäng. 
Det är dryga dussinet ungdomar som samlas, hälften vänner från barndomen, och den 
andra hälften smått överraskande nätspelskompisar från Norge. De har valt att åka hit
till Finland några år redan. Bila genom Sverige, ta färjan från Umeå till Vasa och köra ner till 
finska sydkusten. Inte en helt kort tripp för lite midsommarfirande, men härligt att en
nätvänskap som börjat med att bygga fantasivärldar i Minecraft för mer än tio år sedan 
kan växa sig så stark. Sex glada norrmän och norskor firade i år igen finlandsvensk midsommar. 

Tänker ibland på att man skall inte underskatta den vänskap och gemenskap som byggs upp via nätspel. 



Vad gör jag och gubben då? Vi hängde faktiskt torsdagskvällen tillsammans med gänget, men på
själva midsommarhelgen valde vi att överlämna herreväldet åt ungdomarna och dra till annan ort. 
Under årens lopp har det blivit lite av en "tradition" att hitta på nåt annat än stugliv under midsommar-
helgen. Så länge min svärmor var vid liv (hon dog 98 år gammal förra året) och så länge min sjuka
bror levde (han dog för två år sedan) så blev det ofta så att vi ordnade vårt midsommarfirande  
på det sättet att de två också kunde delta och få sig en midsommarfest som inte tröttade ut
dem för mycket. Nu efteråt känns det som en fin gåva på något sett. Både till
ungdomarna som fick överta skärgårdsstugorna för en fest som passade dem. 
Och en slags "stadsmidsommar" för oss, vilket möjliggjorde att också andra släktingar 
kunde fira midsommar på sina sommarstugor. 
Det kändes faktiskt aldrig som någon uppoffring, tvärtom var jag alltid glad att kunna
erbjuda midsommar åt dem som inte längre kunde fira midsommar i skärin så som förr.  
Midsommardagen åkte vi, gubben å jag, ändå ofta iväg och "turistade" i någon närbelägen stad. 
Och nu när vi inte längre ordnar dessa "stadsmidsomrar" för släktens äldre och sjuka så har 
vi påbörjat en ny "tradition". Vi åker iväg på ett par dagars stadssemester, bara vi två. 

Äter gott - som någon annan tillrett. 
Vandrar hand-i-hand (faktiskt ;)) och kollar in midsommarfirandet på just den orten. 
Kryper ner i nybäddade hotellsängar, och vaknar lagom sent till en framdukad frukost. 

Kan bara säga att det är ett vinnande koncept. För oss. Just nu.
Kanske vårt midsommarfirande ändrar sig, men just nu är det bäst så här. 
 Äldre grabben valde i år att jobba midsommarhelgen och kamma in extra till sin kassa. 
Och hans förlovade är ju från Sydkorea så midsommarfirandet är liksom inte så 
starkt förankrat i deras gemensamma livsrytm. 


I år valde vi med gubben att fira midsommarafton i Åbo och midsommardagen
i Raumo. Båda fina gamla städer. Bra val, fast jag själv säger! 
 Åbo är ju en av mina absoluta favoritstäder och under vår vistelse där lekte vi med tanken
att flytta dit. Det var bara en tankelek, men samtidigt är vi ganska lätta i våra rötter båda två. 
Så aldrig säg aldrig. 

Midsommardagen blev det att kurva till Raumo med sin fantastiska gamla stadsdel. 
Den är förresten bland Nordens största enhetligt bevarade trähus-stadsdelar och från
1991 upptagen på UNESCOS lista över världsarv och alltid värt ett besök. 
Under andra veckoslut under sommarmånaderna är det garanterat inte lika folktomt
på de gamla kullerstensgatorna. I Finland lever fortfarande den kulturen kvar att 
"allt" stängs till midsommar. Både i Åbo och i Raumo märktes det att butiker men också
många restauranger hade valt att ha stängt just detta veckoslut. 

Lite synd, för alla är ju ändå inte intresserade av stugmidsomrar på landet. 
Men det kanske ändras? 


För mig som släpar kameran med på de flesta ställen var det att det var folktomt
bara en fördel. Kunde fotografera fritt i den fina trädstaden utan att flanerare behövde känna
sig besvärade av att hamna på bild. Och visst fanns där någon restaurang som hade öppet så
vi kunde vila våra trötta tassar på en terrass och äta en smarrig middag i kvällssolen. 



Det är länge sedan jag besökt Raumo senast, närmare 30 år säkert. Då var staden lite "schabbig" och 
endel av de fantastiskt vackra gamla trähusen som kunde inhysa en ölpub hade då fått tillåtelse
att ha strykfula neonskyltar som gjorde reklam för något ölmärke längs husfasaderna. Jag som 
älskar gamla hus, grät nästan...Men allt sådant är borta nu. Gamla stadsdelen är verkligen som
en karamell med alla sina fina snickerier, välskötta hus och husfärger som är färggranna men 
lagom dämpade och jordnära. 
Skulle jag vilja bo här? Nja...även om mitt hjärta alltid kommer att klappa för skönheten i gamla
hus så är jag osäker på att det skulle vara så härligt alla gånger att bo i en turistattraktion. 

Efter en långfrukost på hotellets terrass i midsommardagens mjuka solsken började
vi ratta hemåt - eller mot stugan. Det är ju det som vi nu får kalla hem då stadshemmet är 
inplastat pga av pågående fasadrenovering. 



Tillbaka till stugan märker vi vår frånvaro. Inte bara på grund av odören
av det kvarglömda fiskrenset utan också att det knoppas och har sig i rabatterna. 
Trädgården är ju bara ett par år gammal, men med en viss tillfredsställelse märker jag hur 
fint endel växter passar ihop med varandra. Den mörkbladiga nävan passar så snyggt ihop med
funkian som har lite gråblå blad. Och så till de en krollilja med vinröda blommor. 
Även om jag gillar rosa blommor som sommarblommor så väljer jag ofta djupa, 
lite mer dramatiska, färger i rabatterna så att det inte blir för "gulligull-fluffigt". 

Snart börjar dock min doftande ros blomma. Och då skall det dofta ros minsann. 
Och inte ruttnande fiskrens. Om en får uttrycka en stillsam önskan. 



 

SIGNALER INNAN WHATSAPP


Där vid torget byggde man för något år sedan en sådan där märklig "grej" med 
10 plåt(?)bitar som verkade vara i lite olika positioner varje gång man körde förbi. 
Först nu har jag fått mig berättat att det är en kopia på ett sk. optiskt telegraftorn. 
Sådana här signaltorn byggdes kring 1700- och 1800-talsskiftet i både Finland och i Sverige. 
Ursprungligen en fransk uppfinning. 
Främst skulle de tjäna militären så att man snabbt, enligt den tidens mått, kunde sända
meddelanden vidare. Dessa optiska telegraftorn spelade en viktig roll under det sk.
Finska kriget (en del av Krimkriget)  1808-09. Då Sverige förlorade Finland till Ryssland. 

Efter kriget förföll telegraferna och var närmast nedlagda fram till 1830-talet då dessa telegraf-
torn även öppnades för privat bruk. Och, det här är ju lite häftigt; 
Telegrafinrättningen, senare Telegrafverket och det som i våra dagar heter Telia, blev det
första statliga företaget i världen med ett telegrafnät för enskild korrespondens. 
Tänk på det när du whatappar nästa gång. Så här såg dess vagga ut. 


Signaltornen består av ett binärt system,  med sammanlagt tio luckor som kan ställas i olika lägen. 
Beroende på hur luckorna i de olika "våningarna" är vinklade kan man med hjälp av en kodbok avläsa
upp till dryga tusen olika koder! Man kan alltså signalera en bokstav, ett ord eller en hel mening. 

Kommer man med båt in till hamnen avläser man meddelandet spegelvänt, medan man från lands-
vägssidan avläser den från vänster till höger. Nu har jag bara kodboken från 2020 och från den kan jag 
dessvärre inte riktigt utläsa vad som det meddelades på lördagen. 


Men koden 611 med översta A-luckan horisontellt är i alla fall: 
"Ett barn har fötts i Bromarf. HURRA! "
Och även om jag inte har en aning om hur läget är gällande födda
människobarn så har jag lite koll på läget i djurriket. 
Storskraken, ejdern och knölsvanen har visat upp sina ungar de
senaste dagarna. Och i skrivande stund är blåmesen i full fart med
att boa för kull nummer två i holken vid verandan. 

Sådant hade jag på hjärtat idag. Strax skall jag delta i ett möte via Teams. 
Det kunde de nog inte ens drömma om då det optiska telegraftornet var 
nytt, underligt och väldigt modernt. 

Ha en skön vecka alla önskar


 Maggi

 

# MYBROMARF


Hembygdsmuséet Sockenstugan mitt i byn. Stugan är från 1851
och byggdes av bonden Smedlund från Vättlax. 

Tog mig själv på orden och nappade kameran med mig då vi på lördagen
besökte sommartorget i Bromarf. Nu skall man väl egentligen skriva Bromarf med v på
slutet, men har man en äkta Bromarf-själ, så skriver man det med f, på det gamla sättet. 
Officiellt heter byn nog Bromarv sedan 1960-talet. 
Det var Post- och Telegrafstyrelsen som hade bestämt att man skall ändra på stavningen
för att finskspråkiga kunde inte begripa varför ett f på slutet ändå skulle uttalas v. 
Inte undra på att man ville hålla fast vid det gammelsvenska ortnamnet, ca 90 % av 
ortsborna har svenska som modersmål. Bromarf är nämligen en urgammal svenskbygd.
Det var redan på 1100-talet som svenska nybyggare bosatte sig längs den finska syd-
västkusten. Innan det hade här bara huserat jägare och fiskare som kunde sägas 
vara en slags nomader. De stannade aldrig länge på ett ställe. 

Men det ändrades, och redan på 1300-talet hade man i Bromarf en egen handelsflotta.
I källskrifter finns nämnt kontakter till Stockholm, så någon gudsförgäten by var Bromarf då inte. 
Här levde man på fiske, jordbruk och skeppsbyggeri. I slutet av 1800-talet upptäckte andra
det vackra Bromarf och man började bygga sommarvillor och pensionat för semestrande stadsbor. 
När man idag kör genom byn går det inte att undgå att en del av dessa villor 
fortfarande står kvar, vilket ger byn en säregen charm. 
I början av 1900-talet kom sommargäster hit med ångbåt från bla Hangö, Åbo och Helsingfors. 

Så såg hamnen i Bromarf ut på den tiden.

Det var en hel del hålligång i trakten under det glada 1920-och 1930-talet kan jag tänka mig. Här
ordnades en ansedd tennisturnering. Fortfarande finns det ett Bed & Breakfast (Tallmo) i en 
av de anrika sommarvillorna. En charmig del av Bromarf är att än i dag när man kör genom byn
så möter man personer, ensamma och familjer, par och ungar, som strövar längs byvägen 
iklädda badrock och med handduken över armen på väg till simstranden. 
Lite som i den underbara danska serien "Badehotellet". 
(se den om du inte redan gjort det!) 

Men samtidigt som här finns en air av gammal historia så är byn 
synnerligen modern och uppdaterad. Här växer ingen mossa på strandstenarna. 

Byns finaste bil och grönsaks- och örtodlingen utanför strandbistron. Bra med förbudskylt där...


Sommarmånaderna är torget den självklara samlingpunkten. Idag, veckan innan
midsommar var rusningen på torget inte speciellt stort. Sommargästerna har kanske inte
riktigt ännu hittat ut till sina kojor, men från midsommar ändrar det. 
Eller så var vi bara lite sent ute och alla pro-torgbesökare hade varit där när det 
öppnade och inte som vi strax innan det stängde. 

Senast nästa vecka fylls gästhamnen med båtar och sommarklädda människor som 
strövar mellan butiken och torget, från strandbodarna till restaurangen. 
Ungarna äter glass och hundarna gläfsar. 
Det är ont om parkeringsplatser. Det är sommar i en sommarby. 



 Och det här har varit min sommarby sedan 1988 så man har ju sett en 
ändring. När jag började vara här fanns det tre matbutiker, nu en. Då fanns här läkarstation 
och ett par banker. Av dem finns ingen kvar. Men det kommer annat i stället som 
håller en sommarby levande. Vi har fått en fin gästhamn med fler båtplatser, en
mysig strandbistro som bjuder på mat och dryck och har musikevenemang
längs hela sommaren. Vi har fått service som jag saknat och uppskattar. Bland annat 
den där tvättstugan jag nämnde i mitt förra inlägg. Men också möjlighet till
dusch. Inte aktuellt för oss under sommarmånaderna, då har vi ju både bastu och dusch. 
Men då sommarvattnet stängs på hösten, eller innan det kopplas på våren är det skönt
att ha tillgång till en dusch om man vil stanna längre tid på stugan än över en helg. 



Bromarftrollen (inte de på cykel, utan de där bakom ;)) 
och en kappa nyupptagen nypotatis. Bästa närmaten.

Oj, det blev visst ett ganska långt inlägg det här.
Och kvar finns ännu en hel del att berätta. Hann inte alls med det här om 
det historiska sjöslaget som skedde här på 1700-talet. Eller berätta om
trollen. De kända Bromarftrollen! 
Inte att förglömma det optiska telegraftornet! 

De berättelserna får vi ta en annan gång helt enkelt! 

 Maggi

I VÄNTAN PÅ TVÄTTEN


På stugan, även om den inte är stor, så finns det mesta som man behöver för ett (sommar)liv. 
Det enda som jag egentligen saknar är tvättmaskin. I synnerhet en sommar som den här
då vi valt att stanna på stugan permanent hela sommaren. Turligt nog finns det i gästhamnen
i Bromarf en tvättstuga som man kan hyra för en liten slant. 

Passade på att ta med mig min dator så jag kunde sitta på strandbistron och redigera lite bilder. 
En sådan här lite småblåsig fredag innan semestersäsongen satt i gång på allvar så har jag hela
terrassen för mig själv. Utsikten - och vädret också för den delen - kan jag inte klaga på. 

Småtvätt, underkläder och så, blir det oftast att tvätta upp för hand men blusar, 
byxor, klänningar för att inte säga lakan och handdukar vill jag nog helst ge en 
bättre sortens svängom i tvättmaskin. 

Så nu sitter jag här och väntar på att maskinen skall tvätta klart. 

Kom på att jag kanske aldrig riktigt presenterat "min" sommarby! Det skall bli en 
bättring på det. För mig har det alltid varit mest så att jag åker
ut till stugan och så är jag där. Det är klart att jag åker in till byn titt som tätt. 
Åker hit för att handla, hämta postpaket och handla på torget. 
Vi har en alldeles fantastisk matbutik som inte är stor, men jisses så mycket
den butiken sväljer. Det som inte finns att köpa där - det behöver man inte! 
Sen skall man ju inte sticka under stol med att det är rätt saftiga priser i en sådan
liten skärgårdsbutik. Lite svider det allt i plånboken att handla där, men försöker
nog dra mitt lilla strå till stacken så att vi får ha kvar vår matbutik. 
Tycker att det hör till sommargästernas skyldighet till och med att bidra till det. 

Och kommer man till byn en sommarlördag får man nog ställa in sig på att det
är kö både att komma in och ut från butiken. Och bra så! 

Nästa gång skall jag ta kameran med och ta er på en tur genom byn, men nu börjar det 
bli dags att gå och se om inte maskinen tuggat klart mina kläder, så jag har rena, 
fräscha kläder att ta på mig då vi om en vecka överlämnar stugan till lillungen och
hans "midsommargäng" som redan under många år firat midsommar där. 

Själv hoppar vi i bilen och kommer att fira en liten stadssemester över midsommar. 
Då gäller det ju att vara representabel och inte se ut som ett skogstroll vilket
kan vara fallet om man bara stannar där på stugan, heh! 

Vi hörs! 


Maggi


 

EN STILLA KVÄLL


Det har blivit kväll och från stugans soffhörn ser jag hur ett gäng
gäss sakta seglar in i viken. (på bilden dock en svan ;)).
Har märkt att de gärna övernattar på den låga
stenstranden femtio meter från stugan. Det är så där rofyllt att se
dem komma simmande. Sitter som sagt inne i stugan, uppkrupen i mitt soffhörn. 
Efter den nästan exceptionellt varma maj månad känns de här ganska
normala juni-temperaturerna riktigt kyliga! 
Har tänt en brasa och klängt på ylletofflorna. 


Läste förresten ett par artiklar som fick mig att fundera på det här med hur mycket
grejer vi ändå har. Den ena artikeln handlade om mängden skåp eller andra 
förvaringsutrymmen i våra hem som på sitt sätt bjuder till att ha en massa grejer. 
En kvinna, som jobbar som proffsordnare, sade att vi skulle förmodligen kunna
hålla ordning i våra hem enklare om vi hade färre förvaringsutrymmen. Nu blir det som
om man måste fylla alla hyllor och lådor som man har att tillgå. 

Den andra artikeln gällde hur otroligt mycket grejer, främst kläder, men annat också 
som det blir kvar i skolorna när eleverna galopperat ut på sommarbete. 
Och så är det säkert. Ungar är slarviga och yra.
Så var det också när mina ungar var små. 
Vid våravslutningen fanns det en hel del högar att gå igenom. 
Fast inte tillnärmelsevis i den utsträckning som i skolan i artikeln. 
Den nämnda skolan hade ordnat en "hämta-dina-ungars-grejer" under
ett veckoslut nu i början av juni . Skolan i fråga var inte alldeles liten, flera hundra elever och
mängden kvarglömt var stor. En, alltså ett stycke (!), förälder dök upp för att hämta sina barns grejer. 

Nu är det ju förståeligt om det skulle vara en vante eller en socka som skulle vara borttappad, men
en person från skolan sade att det var frågan om mängder av fina jackor - i en av jackorna hade man hittat
prislappen i fickan - den hade kostat 140 €. Och en massa annat rätt värdefullt. 

Må vara att föräldrarna har råd att köpa en ny jacka till gullgossen i höst men det känns bara så
motbjudande att inte föräldrarna vill lära ut, själva ta ansvar och vara ett gott exempel då 
det gäller både att ta hand om sina ägodelar och att minska på svinnet. 

Och jag tänker att om man inte hade tre eller fem eller ännu fler vinterjackor så 
hade man märkt att en jacka saknas? 

Och hade man inte så många skåp att stuva sina kläder in i så hade man kanske också 
märkt den saknade jackan? 
Människan har ju en tendens att vilja fylla alla tomrum - det sade ordningsproffset också. 
Och den tanken köper jag. 


Här på stugan har vi jätte lite förvaringsutrymme. Eller egentligen finns det
uppe på loftet utrymme, men det är så besvärligt att föra och hämta grejer dit 
så vi använder inte det alls. 
Med tanken, det som ingen för dit, behöver man inte konka ner heller. 

När vi flyttade ut hit till stugan för en dryg månad sedan, och med tanken
att stanna här till höst, så fick jag tänka igenom 
vilka kläder jag skulle ta med mig. Vad skulle jag behöva, vad klara mig utan?

Har har lillungens gamla barnrumsgarderob (den är litenliten) och så några krokar på 
väggen som är mitt klädförvar. Underkläder, strumpor, toppar finns alla i små
upphängda påsar som tar väldigt lite utrymme. Det gäller att tänka som om man skulle
ut och vandra eller på en interrailtur. Det har varit skoj att märka hur lite man verkligen behöver. 
Nu har jag ju förstås turen att jobba på distans så behöver inte tänka på att vara 
uppklädd till jobbet varje dag, så jag har en vit fin-skjortblus o ett par svarta klassiska byxor
att ta till när jag behöver "klä upp mig". Det får räcka för business. 

Kanske borde jag ta och skriva ner vilka kläder jag har och som jag tänker klara mig
med i 5-6 månader? Det har jag inte gjort innan, kollat vad jag har i något som kunde
kallas en slags kapselgarderob. Jag är ju ändå smått road av sådant som är vackert, 
som kläder till exempel, så helt asketisk är jag inte gällande kläder.

Kanske jag faktiskt tar och kollar vad jag egentligen släpat med. Om inte annat så för
att kolla i höst vad jag kan lämna hemma nästa år! 

Ha en skön vecka!

Maggi


 

TIPS AV MYRLEJONSTORLEK


Nu är det ju så att det finns en hel del som kolliderar när man har en 
trädgård och så har man det där med naturen omkring. 
Det är inte alltid bara ljuvlig gemenskap. För det mesta är det, men inte alltid. 

Några vanligtvis harmlösa små filurer är sockermyror. De stör mig inte alls.
Inte på något sätt. Om det inte skulle vara så att de delar min kärlek 
för krukor. Eller närmare sagt de gillar mer den varma tillvaron
inne i mina krukor. Det gillar däremot inte mina växter i krukorna. 

In i det sista undviker jag att ta till drastiska åtgärder mot harmlösa
små typer som faktiskt var här i skogen före mig. Och att undvika att
få myror i krukorna är faktiskt inte så svårt.


Jag har valt sådana här lejontassar att ha under mina krukor. 
De lyfter upp krukorna från terrassen och vips blir myrorna betydligt mindre
intresserad att ta sig in i krukorna. Dessutom hålls terrassgolvet snyggare. 
(just det är inte orsaken här i min skogsträdgård, terrasserna får här gärna
inta en mossig patina, passar liksom bättre in i omgivningen). 



"Lejontassar" finns i många andra varianter än att de just ser ut som lejontassar. 
De här kanske mer för tankarna till slott än till små skogskojor, men jag
tycker om den lite knasiga kontrast som de ger. 

Och framför allt. Jag gillar dem. De funkar. Och de är snygga. 
Myrorna får vara i fred. Mina krukor är fredade. 
Vad kan man mer begära? 

Ha en skön helg alla! 

Maggi


 

FÖRSTA JUNI OCH EU-VAL


Nu är det en dryg månad sedan vi flyttade permanent (undan renoveringen) till
stugan. Och vilken fin månad det varit! Jag som kanske då det ännu snöade kring
Valborg tänkte att det blir utmanande att bo på stugan kan bara tacka för sommar-
värmen och ta emot. Det känns som om det varit sommar ett bra tag - fast
egentligen är hela sommaren framför en. 

På bilden till vänster är förresten mitt distanskontorsfönster. Inte illa alls! 
Och tack vare att man kan öppna både dörr och fönster mot havet så har det varit svalt.
Ända tills igår. Då hade också brisen blivit ljummen och svalkade inte speciellt mycket. 

Nästa vecka skall det bli svalare, vilket nog är helt skönt. Regn kunde det komma också, 
men det ser inte ut som om det skulle ramla sådant över oss. 
Det har inte regnat sedan snön för en månad sedan. 



Vi var precis en sväng till byn och passade på att förhandslästa i EU-valet. 
Vanligtvis brukar jag rösta i de flesta val, men just EU-valen har inte inspirerat
mig så ofta till valurnorna under årens lopp. Men i år kändes det relevant.
Det är så mycket som känns svajigt i världen just nu, så att ge sin röst åt någon 
som man tycker verkar klok och delar samma värderingar känns viktigare än förr. 



Idag är det ännu tryckande hett. Gräsmattan vid torget var redan alldeles gulbrun av torka.
Så som den brukar se ut i slutet av sommaren...en märklig maj minsann! 

En som däremot gillar värmen verkar vara min klockranka. Här på bilden som är 
tagen för fem dagar sedan har den vuxit halvvägs upp på ställningen. 
I skrivande stund har den vuxit över ställningen redan. Fortsätter det så här så 
kommer den att klättra upp på taket innan frosten i höst tar den. 
Framför, i den mindre krukan, har jag Australisk pelargon som är
en vild och oförädlad pelargon-art. Den såg rent ut sagt för j*vlig ut i vintras,
bara ett trassel av torra grenar - trodde redan att det var tack och adjö för den - 
men icke! Där står den nu och lapar sol och värme och växer för varje dag, även den. 

Värmen har också gjort att det exploderat i rabatterna. Mitt växtval är
ganska sparsmakat för att passa ihop med den omgivande skogen och ett par av 
mina favoriter finns här. På översta bilden krollilja (i knopp) och så 
på den nedersta bilden jätterams. Där i mitten en sirlig allium vars fina
vita blommor vajar på långa smala stjälkar. Har nog glömt vilken allium det var
som jag petat ner...sådant händer, heh! 

Krolliljan verkar däremot trivas alldeles ypperligt i skogsträdgården, den har 
nämligen självsått sig på ett par ställen där jag vet med säkerhet att jag inte 
satt lökar. Det är det bästa med den lite vildare delen av trädgården, där skall de
växter som trivs få sprida sig som de vill. 

Däremot har den vintergröna, fina spetsbräken inte klarat vintern.
Någon enstaka ensam bräken orkar ta sig upp, men de flesta är bara bruna, torkade. 
De får ändå stå kvar där i rabatten, trots att de är döda så håller de emot ogräs.
Och nu när det är så galet varmt så vill jag ändå inte plantera något nytt. 
Väntar på att det blir svalare. Och kanske jag planterar först i höst? 

Men idag är det kalender-sommarens första dag och den skall 
vi njuta av. Skall gå och skära upp en mango. 
Sommarsmak!