Det kan knappast bli en mer slö söndag än den här! Vaknade sent och åt en långfrukost med
gubben. Plockade i går de alldeles första luktärterna så nu står det en liten bukett
på verandabordet och doftar så gudomligt. Jag älskar doften av luktärter.
Slöa söndagar är alldeles underbara! Gubben gjorde ett riktigt skitjobb och tömde
bekvämlighetsinrättningen. Själv tog jag på mig husmorsrollen och snodde ihop en
vit kladdkaka med hallon. Efter varsin arbetsinsats avnjöt vi var sitt glas rosé och såg på
medan molnen sakta samlade ihop sig och gjorde himlen mulen.
Så var det dags för en tupplur (gubben) medan jag kröp upp i min korgstol och började
blogga. Det är så tyst det kan bli, och ändå inte. Från skäret hörs måsarnas skrän
så där på lagom håll, flugorna surrar i fönstret och blåmes-familjen tjattrar med
varandra. Det skall bli regn till natten.
Det är alltså så rofyllt som det bara kan bli. En skön, liksom läkande rofylldhet.
Inte för att jag är speciellt stressad och av den orsaken skulle sakna ro och stillhet, utan
mer som en rofylldhet som är bara skön att vara i. Kravlöst och lagom slött.
Kanske jag skall krypa ner intill gubben och ta mig en liten tupplur jag med?
För dåsig för att läsa och så är det för tidigt för att börja se på Netflix eller någon annan
streamingtjänst. Uppenbarligen hör jag till den gamla generationen som har lite svårt att
glo på serier dagtid - om jag inte är sjuk. Då är det ok, enligt min ändå rätt liberala moral.
Det klättrar en husspindel på min laptop. Det är kanske ändå ett tecken på att jag suttit för
länge på samma plats om spindlarna funderar om det är läge att bygga ett nät här...? Heh!
Där....där kom första gäspningen! Nu är det nog läge för den där tuppluren!
Det är ju ändå söndag å allt.
Kram Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar