Helsingfors är ju som många känner till en kuststad. Och det finns en hel del
platser dit man kan ta sig när längtan efter hav och natur och space gör sig påmint.
Det är ju inte samma som att på riktigt komma ut till skärgården, men jag gillar
nog också de här urbana naturpärlorna.
En av mina favoritområden ligger i östra delen av Helsingfors, faktiskt alldeles intill
Gammelstadsforsen där Helsingfors grundades år 1550 av Gustav Vasa.
Han ville ha en stad i den delen av den östra delen av Sverige som skulle kunna tävla
med Reval (nuvarande Tallinn) om handeln vid Finska viken.
Åbo låg för långt västerut.
Platsen var kanske inte så otroligt väl valt, för just här är havsviken grund och ganska så gyttjig
i och med mängden jordesediment som hela tiden rinner ut med vattnet från ån.
Så Helsingfors "centrum" flyttades rätt snabbt till den plats centrum ligger nu.
Att det är en gyttjig och långgrund vik kan man se än idag. Man kan besöka ett par
öar - numera nog i praktiken fastland - Fårholmen och Granholmen. Man når dem båda oftast
torrskodd längs utbyggda träspångar. Det är ett mycket fågeltätt område där man kan
få syn på mängder av olika fågelarter.
Om inte jag minns helt åt skogen så är området naturskyddsområde sedan sent 50-tal.
På Granholmen finns endel små sommarstugor som är privata,
men håller man sig till spångarna och stigarna så är det bara att traska på.
Fårholmen är egentligen helt omgiven av ett brett vass-bälte. Vilket är just en av orsakerna till att
många fåglar trivs. Fåglar får skydd där, men samtidigt lockar
förstås mängden olika fågelarter dit också rovfåglar.
Ett fint område är det. Ett härligt ställe att börja sitt fågelintresse på.
Men även om man nu inte är ett skvatt intresserad av fåglar så är det ett trevligt ställe
att bara vandra runt i. Man kan se ett och annat får där till exempel.
Lite omvänt finns det inte får på Fårholmen, men sommartid betar det frigående får på
Granholmen och det är ganska så mysigt att se dem där.
Egentligen var det det här med vass som fick mig att skriva detta inlägg.
Jag var nämligen i går på en "pysseldag" där vi bland annat band kransar av
vass. Jag har bundit en och annan krans i mitt liv, men faktiskt aldrig av
vass. Jag valde att också binda in lite kvistar av lärk och lärkkottar.
Det blev en rätt yvig och tufsig, lite vild krans, som kattungen genast kastade
sig över så ena sidan av kransen blev raskt reducerad...
Det är nu sådant man får ta med en kattunge i hemmet.
När man minst anar så har de planerat ett litet anfall. Och en krans av vass
måste ju vara nästan oemotståndligt för en liten kattvarelse.