Har rasslat ner i mitt soffhörn för att dåsa lite efter maten
innan jag släpar min lekamen till duschen för en välbehövlig tvagning.
Häromdagen knåpade jag ihop, med kattens "hjälp", några snögubbar av den
sista biten kokosfett och lard som jag hade kvar.
De skall hängas ut till småfåglarna till jul är det tänkt, även om
det inte är speciellt kallt än.
Det börjar sakta lugna ner sig på arbetsfronten och det gillar vi för
då känner jag att jag kan ta emot julen med hela hjärtat!
Lite så där som det kanske var förr? Eller vad vet jag, jag kanske bara
inbillar mig att det var så. Att julen liksom blev en "kronan på verket-fest"
när allt höstarbete var gjort på en bondgård. Lite så där
som på Emils tid. Och innan det också.
Väntar febrilt på att en bok skall komma ut i e-boksformat.
Det är den femte delen i en bokserie av Mikko Kamula
(tyvärr tillsvidare bara på finska)
som handlar om finsk senmedeltid och blandar på ett otroligt bra sätt
historik och fantasy i den form som gammal folktro beskrivs i vårt
nationalepos Kalevala. Sträckläste de första fyra böckerna!
Det är något som får det att dallra i mina fornnordiska gener när
jag läser dessa berättelser.
*
På tal om gamla tider.
Vi skrattade gott med gubben häromdagen när vi kom underfund med att om vi
skulle slå ihop oss två till en person så skulle vi ha klarat oss alldeles utmärkt
förr i tiden. Gubben älskar potatis, sill och surbröd. Skulle han bara behöva äta
det resten av sitt liv så skulle han knappt klaga. Jag skulle....och klaga högljutt!
Och om jag skulle behöva leva resten av mitt liv med enbart levande
ljus inomhus så skulle jag klara mig alldeles utmärkt.
Till och med trivas med det.
Skymning. Skymningsljus. Vilka vackra ord.
Och vilken skön belysning att vara i.
Han skulle gå ut på svaga isar för att slippa det...
(Klarljuslampan jag i ett svagt ögonblick köpte åt honom till farsdag
är hans käraste ägodel för tillfället...)
Lite gammeldags känner jag mig också när jag plockar fram sigillacket och
börjar smälta det för att kludda ut det på julpaketen och trycka stämpeln med
G o d J u l
i det smälta lacket. Och det doftar så gott!
Jag gör nog det bara för doftens skull, och för att det är så rofyllt - det går inte att
skynda på ett sigillack - det tar den tid det behöver.
Så inget för sista minuten-paketen precis.
Lika lite som rimmen skall lämnas till sista minuten. Jag har gjort det så många
gånger och jag kan lova att efter veckors jobbstress, julmats-yrsel och en
julstädning på det så är i alla fall inte min diktådra speciellt aktiverad.
Så jag tänkte som så...jag kan städa och laga mat med en trött hjärna,
men rimma skall jag med en utvilad dito. Så har faktiskt rimmat jul-
klappsrimmen i god tid i år. Ibland när jag skrivit rimmen i sista
minuten så har de blivit så kryptiska att inte ens jag själv
begripit hur jag tänkt när det är julafton och de läses upp...
Nu skall det bli en uppfriskande dusch!
Kram Maggi
