OM KOKBÖCKER

 G L A D   P Å S K  

till alla er därute i slott och koja! 

Har skakat av mig min melankoli och har roat mig med att välja och vraka bland

bilder som skall komma till min kokbok. 

Snubblade över en favoritfoto som jag knäppt för några år sedan av 

en av påskens favoriter - pasha. 

Knåpade då ihop lite morötter av marsipan och smulade Oreo-kex till mylla. 

Blev liksom påsk och vår i samma efterrätt. 

Har nu röjt i alla mina urrivna och printade recept. Det har blivit några genom åren kan 

jag säga. Men skönt att gå igenom dem. Slängde en hel del. Maträtter som bara

varit en engångsföreteelse i mitt kök. 

Idag skall jag gå igenom några kokböcker som jag har här hemma och plocka

fram de där favoriterna från dem. 

En av mina absoluta favoriter under åren har varit - och är fortfarande -

Anna Bergenströms kokböcker. 

"Annas mat" (1991) och "Vinterns goda ting" (1995) är nog de mest tummade

kokböcker jag har. I synnerhets "Vinterns goda ting" ger mig 

härliga nostalgivibbar. Den är också mer än bara en kokbok. 

Jag har också en del andra böcker av duon Anna och Fanny B. 

"Det goda enkla" (2014), "Under valnötsträdet" (2006) och 

"Kärlek, oliver och timjan" (2001). 

De är alldeles galet vackra böcker, men av någon orsak har de mer blivit böcker som

jag bläddrar i för de vackra bildernas skull och för att insupa inspiration. 

Kanske var det då det började bli allt vanligare att googla fram recept? 

Tänk, jag minns inte! Och ändå var det alldeles nyss - eller? 

Hur som helst så märker jag att det lite börjat utkristallisera vad jag skall ha med

i min lilla kokbok. Jag kan ju inte ha med allt - skulle bli en sådan gigant, och ett

verkligt sammelsurium av husmanskost, medelhavsmat och asiatiskt. 

Just nu - det kan ju ändra - så lutar det lite åt husmanskost. Vardagsmat. 

Med tyngdpunkt på sådant som man tillreder efter årstid och som man tillreder 

kanske en eller ett par gånger i året. 

Med andra ord just så sällan att man kanske vill checka receptet

så där i stort i alla fall. 

Lite nostalgimat. Blandat med nyare favoriter. 

Kanske? Svårt att avväga...

... får fortsätta fundera. 

För att nu skall jag ta mig till köksregionen och göra något så ovanligt, 

för att vara jag, som att baka! Inget mindre än en citronpaj med

marängtäcke. Det om något är nostalgi för mig, för den minns jag som en

påskefterrätt då jag var barn - och det är hörni väldigt länge sedan det, heh! 

VÄCKA EN SOMMARSTUGA

Det är den tiden på året igen. Spindelnäten skall sopas och 

mösskiten dammsugas. Dags att väcka upp stugan från sin vintersömn. 

Låter värre än det är, eller hur det brukar vara. I vanliga fall så har jag sällan mycket möss-

skit att städa upp efter vintern för jag är noga med att inte lämna något framme som ens 

skulle kunna tolkas som ätbart för mössen. 

Nu var det dessvärre så att i höstas så var det gubben och lillungen som var de sista på

stugan och om vi nu snällt utrycker det så är det en viss skillnad på noggrannheten i

att ställa undan allt ätbart mellan mig och resten av familjemedlemmarna...

Kan bara nämna att ett paket farinsocker, ett stort knäckepaket och en del annat

gött som blivit framme förser en hel bataljon möss med energi över en vinter. 

Här har det varit mössfest under vinterns mörka månader kan jag lova! 

 

Så ja, jag har städat mer mösskit än typ någonsin...

...och skall ta ett samtal med familjen. 

Lite frostvarning i rösten liksom. 

Skogsträdgården är på väg mot sin tredje växtperiod. 

Två vintrar ligger bakom och än ser man ju inte hur växterna överlevt.

Här i skogen intill havet är det rätt utmanande växtförhållanden men en av de största 

utmaningarna är ju nog hjortarna. För en ständig kamp mot dem genom att 

försöka välja växter som de ratar och rätt bra har det gått, trots allt. 

Endast idegranarna har blivit ätna in på bara grenen. Nu är ju idegranen en

av de få barrväxterna som kan skjuta nya barr direkt från grenarna, så plantorna

överlever nog men de ser ju onekligen smått taniga ut och fyller inte helt min 

sinnebild om en välmående, tät och stilig häck som vindskydd mot

kalla vindar från havet. Nix, det är mer som en luggsliten, gles hög med

nästan skalliga pinnar som spretar ur marken. 

Måste tänka om.

Däremot är jag riktigt nöjd över hur den här skuggiga, fuktiga skogsmiljön 

får krukorna att bli så där härligt mossiga - precis som jag vill att de skall se ut

här i skogsträdgården. Trots att våren knappt nått hit till udden så 

börjar jag lite fundera på sommarblommor.

Det är fortfarande tjockt istäcke på fjärden. Svanarna flyger förbi och 

vid måsskäret hördes några förvirrande skrän av måsarna som anlänt. 

När jag gick ut i morse flög ett gäng fåglar (kanske storskrakar, 

hann inte se så noga) skrämt iväg från stugtaket där de kanske övernattat?

Kanske värmde de sig i värmen från skorstenen? Knappast så, men en 

mysig tanke är det ju? Det är nämligen riktigt råkallt. Så som det nu alltid 

är på våren härute vid havet. Isen på havet kyler otroligt mycket fastän det i

skogen är nästan snöfritt redan. Våren tar sina steg lite mer försiktigt här ute. 

Det är kallt än. Minusgrader på nätterna, så vattnet kan inte kopplas på

än. Påsken verkar enligt senaste prognosen bli varmare än vad som tidigare utlovats

men det ser nog ut som om vi ändå firar påsken i stan. 

I år blir det faktiskt sönerna som skall stå för påskmiddagen och det skall ju bli skoj. 

Jag lovade leka påskhare i år igen och gömma påskäggen - det är en tradition som man

minsann inte växer ifrån så där bara  - och så fick jag efterrätten att tillreda på min lott. 

Men innan det skall jag hänga några dagar här på stugan, har några semesterdagar att ta ut. 

Bara vara och småpyssla med dittan och datten, fixa lite nya påskägg, skriva en artikel till en 

tidning, kratta gångarna rena från nedfallna kvistar, bränna upp gamla papper som inte 

längre behöver sparas (jo, jag har en papperförstörare hemma men den är så 

liten och trög och använder den egentligen bara till jobbrelaterat), promenera i skogen, välja ut

recept till mitt lilla kokboks-projekt, läsa böcker, mysa brasa. 

Inte göra något speciellt och ändå sådant som är viktigt för själen. 

Att jorda sig till stuglivet efter en lång vinter. 

 

PÅSK SCRIPTUM

 Vi är ju en familj som alla är lika glada i god mat. 

Många högtider är i vår värld samma som mathögtid. 

Och så får det vara. Varför liksom ändra på ett fungerande koncept, heh!

I år hade jag som någon form av tema att laga maträtter under påsken

som alla innehöll gult, orange och grönt i någon form. 

Blev dillstuvad potatis med gravad lax och ärter. 

En gul currykyckling med pasta, mango och  avocado. 

Och så "huvudmiddagen" då vi alla samlas runt bordet. 

Förrätt med halva ägg, avocadokräm, gravad lax och gul "rom"

och så en klassisk långkokgryta av lamm, ugnsbakad vitlök, gelé av mynta

 och potatismos. När jag tänker efter så har ofta påsken blivit en 

högtid då vi äter vinterns sista köttgryta eller annan "vintrig" mat.

Av någon orsak är vi alla mer intresserade av det salta. 

Det är sällan vi ids laga efterrätt eller något annat sött, 

men i årets gula tema passade ändå in en citronkaka som 

slinker ner även hos de flesta. 

Receptet är från kokboken Annas mat och har 

under åren blivit en favorit hos oss. 

Länk till receptet H Ä R

* 

Våren har idag (igen) tagit ett litet steg bakåt. 

Igår var det riktigt varmt och jag satt första gången ute på balkongen

och läste en bok i kvällssolen, såååå skönt! 

Men idag är det hård blåst och mulet. Isen på sjön har ändrat

färg från snövitt till något som påminner om stålgrått, eller egentligen -blått. 

Måsarna har anlänt och jag vaknar numera av deras skrän. 

Ett sångsvanpar flyger fram och tillbaka över sjön, trumpetande kanske lite upprört över att

isen ännu ligger kvar. Och kniporna flyger också visslande längs stranden. 

Kanske för att kolla in årets boplats. 

Fastän det är lite kallt än, så står vårens alla tecken där och bara väntar på

att få ge sig av i full galopp. 

Nu skall jag gå och kolla min bokashi-kompost som borde vara klar för att läggas ut i 

balkongkrukorna i väntan på sommarens invånare. 

OCH ISEN LIGGER KVAR PÅ SJÖN

 Vilket fantastiskt väder det varit denna påsk. 

Det blev ju varmare än de hade utlovat, men känner ändå att det var ett 

bra alternativ att stanna hemma istället för att åka till stugan. 

Jag fick en artikel skriven som har deadline nästa veckoslut, skönt att få 

det undan i tid. Annars är jag väl nog mest den som väntar till sista minuten.

Vet inte egentligen varför. Bara är sådan. 

Från mitt arbetsrum, där jag också nu sitter och skriver så ser jag ut över sjön. 

Isen ändrar sig varje dag. Den blir fläckig och man ser hur den blir allt mer porös. 

I fjol dröjde det så länge som till 28:e april innan isen försvann helt och hållet. 

Det går snabbt sedan när det händer. På en dag i fjol ser jag att jag 

antecknat i min bok "One line a day". 

Trots den stora vita bländande ytan på sjön börjar det vara barmark lite överallt. 

Har försökt hålla mig med att vara för tidig med att väcka liv i frön och

blomknölar, men idag måste jag få dahlia-knölarna i jord. 

Hade tänk spara det till då jag kommer ut till stugan, men det lär nu 

ännu av olika orsaker dröja, så lika bra att starta upp dem härhemma. 

I fjol förtrodde jag dahliaknölarna i stora hinkar och det funkade jättebra. 

I år blev det att testa att sätta knölarna i plastpåsar med lite jord i. 

Tar ju mindre plats också när de skall transporteras till stugan. 

Har också en växt som jag aldrig ens försökt mig på att odla från knöl,

nämligen ranunkel. 

Den lär vara lite klurig att ha att göras med, så tar det som en utmaning. 

Skall testa med att låta den gro inomhus, men sätta ut den så fort den visar

livstecken (och det är på plus dygnet runt). Det får gärna vara svalt. 

Nåt nytt måste man ju testa. 

I oktober i fjol grävde jag ner några knölar av balkansippa i en kruka. 

Krukan har fått stå ute hela vintern och för ett par veckor sedan tog jag 

in krukan, men det har sett rätt dött ut i krukan, men igår när jag kikade in under 

det skyddande mosstäcket så såg jag att i alla fall en liten blomma är på väg upp. 

Yejjjj! 

Ibland är det den där utmaningen och att lyckas med något

minst lika värdefullt som ett fullkomligt resultat. 

Nu går jag ju minst fem gånger om dagen och kikar in i krukan

om det skulle eventuellt dyka upp en blomstjälk till? 

Näe...om man skulle gå och sleva i sig den sista pashan. 

Sätta sig i soffhörnet med en bok och njuta av kvällssolen som börjat 

krypa in genom fönstret. 

Ha en skön andra påskdagskväll. 

Snart släpper nog isen också från sjön och 

vi får njuta av blått glitter. 

PÅSK I STAN - I ÅR IGEN

 

Det är minsann inte många påskar som jag, eller vi, inte åkt ut 

till stugan och öppnat upp för säsongen. 

Men inte åkte vi ifjol för att det var så kallt, och inte åker vi i år för att det är så kallt. 

Möjligen är det så att en börjar med åldern bli lite bekväm av sig? 

Kan det vara så? 

Att en råkall stugan utan vatten inte känns riktigt hemskt lockande.

I synnerhet som påsken ändå är en mathögtid för oss alla i familjen och att kocka

utan rinnande vatten och diska i havsvatten som skall värmas på spisen. 

Nja...inte denna gång. Tids nog hinner vi dit. 

*

Är ingen ivrig påsk-pyntare, för varje år blir det lite glesare med

vad jag plockar fram. Men min höna hon skall få komma fram varje år. 

I år fick hon lägga sig och ruva i jul(!)kransen som fortfarande är

hur fin som helst! Sällan jag nu ändå återanvänder julpynt till påsk.

Nu har det också skett. 

En annan sak som också händer (alldeles) för sällan är att jag plockar

fram mina vattenfärger. Ännu mer sällan får jag för mig att måla påskägg, 

men i år har jag till och med gjort det! 

Mina påskägg går ju i samma naturfärgsskala som det mesta i 

mitt liv, hahaha, MEN jag har lovat bjuda på gul (och lite orange och grön) 

 mat genom hela påskenhelgen. 

Få se vad jag skall komma på att röra ihop. 

Men nu gott folk därute i stugorna. 

Ha en riktigt skön påsk! 

💛

ÖPPNA DÖRREN MOT VÅREN

 Visst är det ju ändå så att påsken är en målstolpe i årets vandring. Inte bara den kristna utan annars också. Redan de goda gamla hedningarna insåg att den här tiden på året så börjar det hända grejer i naturen. 

I går kväll, då jag förde ut vår pascha på balkongen för att det är så fullt i kylskåpet, så hörde jag

kattugglan ropa ett stycke ifrån. Då var det redan i övrigt tyst, vårnattens mörker hade lagt sig. 

På morgonnatten vaknade jag av att gräsänderna, som nu kommit till det lilla öppna stråket vatten vid stranden, ilsket och upprört kvackade. Kanske det var en räv som strök förbi och kändes hotande? 

Mot morgonkvisten vaknar stararna, koltrasten, måsarna börjar skräna. Sångsvanarna drar in över

sjön med sin "sång". Mesarna visslar. Kunde ligga hur länge som helst och bara lyssna på 

ljudvärlden utanför fönstret. Det är våren som låter. 

*

I veckan kommer jag att ta ut ett par lediga dagar och åka till stugan för att vårstäda. 

Jag brukar inte  städa så där väldans på hösten, och i synnerhet i år då där varit hantverkare som 

förnyat våra element så tänkte jag att det kanske är lite onödigt. 

Och vintern behövs alltid ändå skuras ut. 

Och jag gör det gärna ensam. Det är en rätt meditativ syssla. Att damma sängkläder, 

Plocka fram borddukar från skåpet. Skura gammal flugskit från fönsterbräden. 

Ha dörren öppen, det blir lite kyligt men friskt inne. 

Bära ut utemöblerna, placera krukorna i väntan på planteringar. 

Ta en kopp kaffe mot den varma (förhoppningsvis) söderväggen. 

Lyssna på de fåglar som finns där i skogen. 

De är delvis andra än de som kvittrar utanför

hemmet här i stan. 

Aj jo, och så skall odlingslådorna på plats. Bokashin tömmas och...och...och...

Vi öppnar dörren mot en ny vår och sommar! 

PÅSK-YRSEL

Ja, alltså det är nog mer så att det är en synnerligen lugn påsk i och med att jag har drabbats av yrsel.

Har haft det tidigare också, nåt med kristaller i öronen, så helt ofarligt, men ack så störande när världen

snurrar vad än man gör - eller låter bli. 

Satt, mycket påpälsad, en stund ute på balkongen och njöt av vårvindar friska. 

Slöläste en deckare i 'sällskap' med min påskhöna och hennes betongägg. 

Lite tystlåten är hon, hönan! 

 

Däremot hörde jag ett ljud som jag inte hört på ett tag nu. 

Ljudet av små kluckande vågor, och rinnande porlande små smältvattensbäckar. 

Det här är stranden precis nedanför vår balkong och nu äntligen verkar isen släppa greppet. 

Längtar efter att gå på en promenad, men det får bli till en annan gång. 

Skall krypa upp i det där soffhörnet nu en stund och fortsätta läsa om mord och elände. 

Ibland är det läge för det också. 

EN LITEN HÄLSNING

 

VINTERNS JÄRNGREPP

 Jädrans vad segt det skall vara att sparka igång lite vår i år! 

Kom till stugan en sväng med lillungen, jag behövde hämta lite grejer inför påskfirandet här och grabben hängde med som sällskap. Väl här blev jag lite fundersam om det skall bli något påskfirande här, eller om man bara skulle stanna hemma i den varma lägenheten. Laga god middag i ett rejält kök och ja...gå på en innetoalett. Det är inte vår alls här ute i skärgården. 

Visst snön har smultit lite, lite sedan jag var här senast, men rabatterna är ännu snötäckta och likaså den kommande uteplatsen där jag har planerat lite stenläggning (som männen i mitt liv skulle hjälpa till med under påskhelgen). 

Fjärden ligger isbelagd ännu, bara längs råken i isen simmade ett knip-par. 

Det är så kallt att vi har inte ännu kunnat koppla vattnet, så det där med att smälta snö till diskvatten är...ja lite jobbigt faktiskt. Det går ju om man är ensam, eller som nu bara vi två, och dessutom väljer att laga mat som är mest så där fingermat. Men att skruva ihop en påskmiddag här känns just nu inte speciellt lockande. Usch vad trist jag låter, men en vinter som inte vill släppa sitt grepp har den inverkan på mig.

Förlåt! 

Lite flyttfåglar såg vi ju ändå på vägen hit. De har nog redan varit här ett tag, men rätt tyst är sången i skogen än. En rödhake-hane kvittrade lite försiktigt i gammelskogen bakom toan, men det var också allt. 

På åkrarna ser man lärkor, starar och tofsvipor. På flere ställen såg vi också tranor som par om par traskade runt med sina majestätiska kliv. Tranorna har verkligen ökat i antal under bara den relativt korta tid som jag mer medvetet börjat iaktta fågellivet. 

Lärkan som är filuren här på bilden, är en av de allra första flyttfåglarna. Och jag såg mina första lärkor för snart en månad sedan. På finska finns det ett ordspråk som i stora svängar går ut på att från första lärkan är det en månad till sommaren, och från första svalan inte ens en dag. Nå, skall det där med en månad hålla sträck får våren nog sätta lite fart! 

På svenska finns det ordspråk som: 

"Först när lärkan har snöat ner tre gånger blir det vår." Och DET, gott folk, har det gjort med råge redan denna "vår". Och mer lär det komma än...

VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

 Det är vi det! Tänk! För femte året i rad dessutom :). 

Så skönt att öppna datorn idag, surfa in på nyhetssidorna och mötas av denna glada nyhet bland alla eländiga, sorgsna nyheter om kriget i Ukraina. 

Och visst är vi ett lyckligt folk, vi har det så bra. 

En bekant till mig har startat upp ett företag som säljer inredningshjälp, och hon skriver så bra i inledningen på hennes hemsida om att ha det vackert omkring sig, att ha det så som man trivs inte är bara ytligt och inte heller en lyx som man skall behöva ha dåligt samvete för. För en del är det mer viktigt än för andra att ha det estetiskt omkring sig. Och ja, jag hör till dem som vill ha det vackert omkring mig för att känna en slags ro och ett lugn att landa i. Men visst kan det kännas banalt att säga, kanske till och med tycka så när miljoner människor har förlorat allt i ett meningslöst krig. I meningslösa krig innan detta nu pågående, men det behövs en motvikt till allt elände. 

Då coronan kom för två år sedan satsade människor som aldrig förr på sin trädgård, på växter överlag. Något vackert att pyssla om behövdes. Man lär sticka som aldrig förr, också det på sitt sätt ett sätt att komma till ro, tror jag. 

Själv är jag ju ingen handarbetsmänniska så jag får hålla till godo med växter och inredning. Och ljus. Levande ljus skapar ett lugn som är nästan symboliskt. Brinner lågan lugnt så är det lugnt. 

Har smugit in lite påsk. Om allt går väl, så kommer vi ju att fira påsken på stugan i år igen och då tycker jag det är skoj att passa på och påskpynta här hemma innan. Skall faktiskt i morgon åka till stugan en sväng och föra lite grejer. Skönt med en lite utfärd i det fina vårvintervädret i världens lyckligaste land. 

PÅSKEN ANNO 2021

Det var kyligt nästan hela påskhelgen. Nej, det var kyligt hela påskhelgen. Blåsigt och kyligt. Efter alla dessa år så kan jag fortfarande överraskas över hur kallt det är vid havet, vid en öppen fjärd. I början av april. Våren liksom finns där, men så kommer en vind från havet som precis blivit isfritt och ger en käftsmäll av vinter till en. Det kanske inte finns så mycket snö, för det är så i skärgården att snö brukar det vara sparsamt av. Desto mer känns kylan från havet. Och den är inte speciellt vänlig och snäll...

Efter årtionden av vårar i skärgården blir jag stundvis fortfarande lika överraskad över kylan och fukten, över det råa. Nu är ju stugan lite innanskärs, men ligger vid en öppen fjärd, så det är rått och lite tuffa tag då vinden ligger på, och jag blir än en gång så imponerad över alla de som i tiderna fick sitt levebröd i dessa karga förhållanden. 

För många år sedan då vi åkte ut till stugan till påsk (påsken var nog senare det året) minns jag hur alla lövträden var kala. Här ute vid fjärden, där den kyliga vinden från havet pinade på hände ingen förändring, men bara genom att åka ett par kilometer "inomlands" så hade björkarna mössöron och det fanns en helt annat mikroklimat. 

Vi hade klätt på oss allt vi hittade på oss från ylleundisar till dunrockar men en knapp kilometer in från stugan gick människor i t-skjorta och pysslade på i sina rabatter. 

Jag kan svära över läget så här på våren då kylan från havet som sagt kyler ner precis allt och alla. 

Men i sommarens heta gassa så välsignar jag varje fläkt havet ger. Klart bättre så här. Man kan alltid klä på sig mer. Fast kalendern visar på långt kommen vår...

Det som, för min del, kommer att bli en aning utmanande är att anlägga någon slags skärgårdsträdgård här ute. Tills nu har det inte funnits läge för det - mest för att jag helt enkelt inte haft möjlighet att vara här ute ofta/länge nog. Nu kanske det blir en ändring. 

Man kan snabbt tänka att stugans läge ligger i den mest optimala växtzonen vad gäller Finland. Att allt i växtväg skulle kunna odlas här. Men icke sa Nicke. Här finns minst ett par grejer att ta i beaktande. 

Vinden, den öppna fjärden. 

Som jag sade. Enligt kartan är den innanskärs, men läget är ändå mer utsatt än andra lägen som ligger mer i lä även i ytterskärgården. Det är mikroklimatet som är det viktiga. 

Och så har vi skogen. Den som ligger alldeles intill knuten på andra sidan stugan bara. Där talar vi plötsligt läge för surjordsväxter i och med att ja...det är sådana växter som kommer att trivas där. Och då har vi alltså en rätt avskalad växtlista av växter som skall tåla vind, riktigt hårda nordliga vindar då vinden ligger på.  Klara av en vinter, ibland en kall vinter - möjligtvis, eller mer troligtvis - utan skyddande snötäcke och en torr och blåsig vår. Heta sommardagar med sparsamt med utrymme i växtbäddarna (läs torra lägen). Och så skall de ju vara av den sorten som gillar sur jord (pH-värde under 7, vilket det automatiskt är i barrskog). 

Man kan ju alltid kalka en sur jord och på det sättet få den mer basisk. Det är faktiskt enklare att göra åt det hållet än att få en basiskt jord mer sur, men det allra bästa är ändå att välja rätt växter för rätt växtplats från början. 

Ja ni hör...valet av växter som har en chans att klara detta tuffa klimat blir mindre och mindre. För att inte varje år behöva förnya växterna i rabatterna behöver man välja rätt växt. Och om man vill ha en växt som trivs och sprider sig behöver man också välja rätt växt till rätt plats. 

Att reda ut det hjälper dessutom valet i trädgårdsbutiken. Man har helt enkelt mindre att välja mellan! 

I övrigt känns det mer än gött att öppna upp säsongen på stugan. Vi skall fixa till lite förbättringar och små ändringar, men mer om det sedan längre fram. 

Nu skall jag smaska i mig ett litet kvarglömt chokladägg. 

 

TRÄDGÅRDSDILEMMA

Jag vet faktiskt inte om jag alls berättat hur jag bor numera? 

Sedan några år tillbaka där allt började. 

Det är liksom det som är en del av dilemmat. 

Jag bor och lever på en hundra år gammal bondgård med.....mycket...och ännu mer

trädgård. Eller nej, det är inte en trädgård, det är mer som en park. 

Här och där finns små phloxrabatter som sett likadana ut i 80 år eller så.

Här finns en handfull enorma ekar. I tiderna fanns här tiotals äppelträd, 

ännu mer bärbuskar. Här finns stall och ladugård och ett gammalt torp och 

ett lider och fantastiska enorma granar och en hassellund och gamla lönnar

och och och....visst låter det alldeles underbart? 

Och det är det. På sitt sätt. 

Mycket att ta hand om och många hål som 

slantarna kan få för sig att slinta in i. Vilket det allt som oftast också gör. 

Men visst, jag klagar inte - detta är en fantastiskt plats att bo på! 

MEN...

...när det kommer till mina trädgårdsdrömmar så älskar jag ju

intima trädgårdar där man måste böja på huvudet och verkligen

känna rumskänslan fastän man är utomhus. 

Här är det näst intill omöjligt att få till om jag inte vinner

på lotto och kan anställa en heltidsträdgårdsmästare och köpa

upp en hel trädgårdsbutik med plantor. 

Och det skulle ändå inte fungera. 

Även om jag hade råd att köpa, vilket alltså inte är situationen,  

tusen sommarblommor eller hundra rosor eller en 

långtradare fullastad med fina krukor. 

Och ett par till med mylla så skulle det inte funka. 

Det blir inte intimt hur än man gör. 

Så den planen kan jag skrota. 

Men jag älskar ju den där intima känslan. 

Vill så ha den! När jag (åter)flyttade hit, så byggde jag en 

kombinerad "växthus"-pergola-uteplats. Bara för att få en intim

famn att gå till mitt i all denna stora park-aktiga trädgård. 

Det blev snabbt allas favoritplats, så inte bara jag som saknar

en mysig trädgårdshörna...

Och den är faktiskt just så fin som jag hoppades att den skulle bli 

då jag lät bygga den. 

MEN...

...den känns lite som en öde ö. 

Man ror dit över alldeles för mycket gräsmatta. 

Och den vägen är inte så lång kanske men såååååååå tråkig. 

Så i år skall jag ta tag i mitt trädgårdsdilemma och försöka

vettigt och snyggt koppla ihop denna lite vilsna, men mysiga, uteplats med

den park-aktiga trädgården utan att det för den delen skulle bli

konstiga "hack" i övergången. 

Budjeten är stram, men vi skall se vad jag kan åstadkomma! 

MARS I BILDER

Ja, ja...jag vet. Mars kom och gick redan och vi är ett bra steg in i april. 

Det är i skrivande stund påskdag och vi är hemkomna från stugan. 

Jag trivs för det mesta på stugan oberoende av väder, men nu kände jag mig lite 

hängig och orkade inte riktigt ta itu med den storstädning som jag brukar

då stugan öppnas. Det var för kallt att tvätta fönster och alldeles för blåsigt (och kallt) 

att trivas ute och några trädgårdsrelaterade planteringar är det för tidigt för än.

En blick på väderkartorna och vi hoppade i bilen och åkte hem.

I dag regnar det vågrätt, är grått och tråkigt. Fortsatt hängig med huvudvärk,

vilket jag aldrig brukar ha, har jag nu krupit upp i det berömda slitna

soffhörnet och bläddrar bland trädgårdssidor efter inspiration och idkar verklighetsflykt. 

Efter några år då det här med trädgård har blivit lite styvmoderligt behandlat och 

min tid, min koncentration och mitt intresse har varit på annat håll, planerar jag

att jag i år skulle ha mer krut att sätta på den delen av mitt liv. 

Skall bli skönt att få gräva i jorden efter en paus. 

Och håller den här corona-isoleringen i så finns det väl ingen annan plats som

kan vara så rogivande som just en trädgård? Mitt jobb är sådant att till 60 % brukar

jag vara på ett kontor och resten av tiden jobbar jag hemifrån. Nu när jag 

jobbar 100 % hemifrån, som alla andra som har möjlighet till det, känner jag 

att det är än viktigare att "komma ut" efter en arbetsdag. Och då är

lite trädgårdsarbete precis lämplig sysselsättning som ersättare för arbetsresorna. 

Men till temat "månadsbilder". Tänkte att det kunde vara skoj att samla bilder

tagna under en månad från trädgården till ett kollage. Hur härligt att sedan

gå tillbaka i vinter och minnas färgerna och dofterna. 

På det här sättet blir det kanske att lite flitigare ta med kameran ut i trädgården? 

Ha det gott! 

Nu skall jag drömma mig vidare, medan nordan drar runt husknuten.

RITUALER OCH SÅDANT

Den skylten har ni sett? 

Säkert över tio år sedan jag köpte den i ett infall av köpbehov eller något. 

Och även om jag strävar efter att minska på grejer som inte är behövliga, så 

är jag inte alla gånger så radikal. 

Den här lite banala skyltens värde (för mig) ligger i ritualen och har ett symbol-

värde. Varje vår då jag får hänga skylten ute på väggen är en ritual att nu 

är en ny stugsäsong öppnad och då jag på hösten plockar in den är det det 

sista jag gör innan jag låser efter mig. 

Sporadiska besök under vintern leder inte till dylika ritualer.

Andra ritualer då? 

Även om man får det mesta i matväg köpt när som helst på året så håller jag

envist fast vid att vissa saker skall vara säsong. Ett bra tag redan har man kunnat köpa 

sparris i butikerna, men den är helig påsk-rätt för mig. Inte innan - sedan kan jag lite

tänja på säsongen i andra änden...

I växtlådorna sticker pärlhyacinterna upp, de som jag grävde ner för något år sedan. Grönt är det i alla fall, få se om de kommer att blomma alls. Och buxbomen i den ena krukan har (kanske) överlevt. 

Den andra dog redan på senhösten, vi är ju precis på gränsen vad en buxbom klarar av i vinterväg och

att dessutom klara av det stående i en kruka är att utmana ödet, jag vet. 

På tal om att övervintra i kruka. 

En sådan mild vinter som vi haft har gjort att Muehlenbeckian (plättar i luften) galant

klarat av sin kruktillvaro. Det var också en positiv överraskning. 

Till ritualerna första gången jag kommer till stugan är att gå runt och säga Hej! åt alla växter.

Ofta blir det också ett Oj! när växter inte klarat vintern i detta rätt tuffa klimat. 

Att damma av och flytta ut dynor till verandan och pynta den i "påskskrud" är naturligtvis ett måste.

En ritual. I dessa corona-tider så blev det ju inte att samla hela familjen, och inte

heller att bjuda in någon, men lite pynt skall man väl ändå ha? 

Strutsfjädrarna hör också till kategorin "hur tänkte jag när jag köpte dem", men 

de har tillsammans med fjädrarna av en järpe som gubben hämtade hem häromåret

agerat påskpynt i något år redan. Det får de fortsätta med. 

I övrigt är det kallt. Solen skiner från en klarblå himmel, men vinden

är både kall och rätt hård. Det oaktat skall jag gå ut en sväng och plocka

fram utemöblerna från sin vintertillvaro i lidret. 

Också en ritual. Och så blir det naturligtvis bastu - fast jag ingen bastufantast

är. Men påskbastu, det måste en ju ha! 

Må gott i påsk!

ÄNTLIGEN...

Det är mycket som får mig att sucka ÄNTLIGEN! 

Det är sen kväll nu, men i morgon har jag planerat att äntligen ta 

ledigt från alla mina jobb och mina projekt och åka ut till stugan. 

Som många vet så är ju hela Nyland avstängt från resten av landet pga corona-

viruset, men har ju turen att både leva och ha sommarboendet inom Nyland

så det skall gå att åka dit. 

Sedan går ju åsikterna rätt kraftigt isär om man trots det skall åka ut till stugan. 

Och det är ju, som så mycket annat i dessa corona-tider, ett dilemma 

med från varandra så totalt olika synpunkter. 

Endel vill att vi, huvudstadsbor, skall hålla oss hemma och inte 

över huvudtaget besöka våra kojor och stugor pga av risken att smitta andra. 

Och andra som tycker att just det vi borde göra, inte smitta då, naturligtvis inte,

men besöka våra stugor och kojor för många små "sommarkommuner"

behöver de pengar som kommer in genom just sommargästerna.  

Sedan blir det ändå fel, för helt spontant så tänker jag att naturligtvis 

köper jag min mat och annat inför påsken i dessa redan så 

kontaminerade huvudstadsbutikerna och så 

åker jag direkt till stugan utan att stanna på vägen och så hålls

jag, vi, där på stugan och bara är i skön tystnad och isolation hela påsken. 

Helt klart är risken att jag, på detta sätt, sprider eventuell smitta så gott som noll. 

Jag kommer ju inte att träffa en kotte. Eller ja, kanske just en kotte då. Konkret. 

Tall- eller grankotte alltså. 

Men inte bidrar jag till min sommarkommun så mycket heller genom att

mat-shoppa här i huvudstadsregionen och undvika kontakt med det lokala. 

Så förlåt, alla som tycker illa om oss som åker ut till våra stugor till påsk. 

Jag tänker vara extremt osocial och o-allt och bara susa genom byn med

mörklagda bilfönster MEN tänker kompensera för detta i sommar, 

då förhoppningsvis coronaspöket har försvunnit för gott, genom 

att bli en bättre sommar-invånare än jag varit innan och verkligen

tänka lokalt på de val jag gör i sommar! 

*

I övrigt har ju mina pelargoner fått ny mylla och den stora Mårbackan

har redan klämt fram några små blommor till och med. 

Och i morgon packar jag bilen och drar till skogs och till havs. 

Så jag längtat - i år igen! 

KVÄLLSSÅNG....

- Rödhake - 

....för varje dag nu märker man hur fågelsången ökar i skogen.

Bofinken, rödhaken, sädesärlan, nu på kvällen hörde jag också morkullan. 

Och många fler. 

Kattugglan har bosatt sig i knipholken nere vid stranden. 

Den försvarar kraftigt sin ungar, så gäller att hålla sig på 

avstånd om man inte vill få sig en rejäl smäll. 

Även i övrigt är det viktigt att ge bofrid åt alla djur nu.

Bra att minnas det då man rör sig ute i naturen. 

Det är alldeles fantastiskt att så mycket människor intresserat sig

för att röra sig i naturen, att vandra, promenera i naturen. 

Att så många intresserat sig för att fotografering. 

Det är ju ett sådant fint sätt att upptäcka naturen på.

Men...Ofta ser man att människor i första hand tänker på bilden man skall ta,

och först i andra hand på naturen. Det här tror jag ofta sker 

av okunskap och ingalunda av (enbart) egoism och själviskhet. 

Jo, sådant finns säkert också, men mest är det nog för att man inte vet bättre. 

Därför är det jätteviktigt att sätta sig in i hur naturen fungerar då man 

börjar fotografera natur. Gäller inte bara djur, gäller växter likaväl.

Ingen vill väl trampa ner en sällsynt växts växtplats bara för att få en 

bra bild att ladda upp på insta? Väl? 

*

Påsken flöt på i en skön flow.
Vi tog ner en hel drös med tallar för att ytterligare öppna upp
utsikten mot havet. Tänk att jag inte tänkt på det tidigare?

Kanske jag hade tänkt att de skulle vara där som någon slags
vindskydd? Vilket är synnerligen naivt tänkt, armstjocka tallstammar
tar inte så mycket vind bort...Kanske tallarna gjorde det då de var små och
lurviga ända ner. Det var de inte längre.

Och oj, vad ljust och öppet det blev!

Det som det inte blev så mycket av var att skriva. Jag hade tänkt
skissa på mitt bokprojekt, men det tog inte fart alls.
Kanske jag behöver vara ensam för att få in mig på
de banorna. Kommer att åka hem en sväng för att fixa lite
grejer som inte kan vänta, men sedan kommer jag tillbaka
och hoppas skrivkrampen har släppt tills dess...

Få se. 

PÅSKHÄLSNING....

....till alla er! 

Passa på och njut av våren, solen och några lediga dagar. 

PYNTA INFÖR PÅSK...

Jag har sagt det förr - med åren blir jag mer och mer

lat...eh...sparsmakad i mitt pyntande och donande här hemma. 

'Julgranen' från i julas blev då grangrenarna togs bort ett

'vinterträd' som fått bli kvar tills nu. 

Hade egentligen planerat hänga upp en spegel här men ja...

Det har liksom inte blivit av. Finns så mycket annat att göra, 

försöker jag intala mig själv. 

Tror jag själv på det? Knappast! 

Nå, onekligen började det kännas lite smått malplacerat med

dessa gnistrande stjärnor i vårkvällarna starka sken så

de fick ge vika för:

Tadaaaa....

Påskäggs-installationen! 

När bilden togs är det ännu lite glest av ägg, skall klura ut något 

smått till, fjädrar eller nåt, men idén klarnar? 

Istället för att pynta runt i hela huset har jag skapat en 

årstids- eller högtidsvägg. Smart va? 

Dessutom är vi inte hemma under påskhelgen så

en sådan här minimalistisk pyntning som tog typ fyra minuter att

få till är ju bara guld! 

Okej, sju minuter, om man räknar med nedmonteringen av 

vinterträdet. 

Känns som om den där planerade spegeln får stå och samla damm

ett litet tag till. Tänk vad man kan hitta på under året ännu?

Med lite spik och snöre och ja...återstår att se. 

Inför påsk plockade jag in lite spireakvistar som jag skall ta med mig

och hoppas att det hinner bli lite småsmå mössöron. 

*

Insåg när jag gick en sväng i trädgården att hararna låtit sig väl smaka

bland buskar och så. Likaså märks det att vi i år haft rådjur på besök.

Vi kan liksom skippa det där med att vänta på vilka tulpanlökar som skall

blomma i år.............

..........i takt med att de dyker upp ovan jordytan så 

dyker det nästa natt någon liten bambi och kalasar på

(mina) fräscha primörer! 

Att få till en balans i naturen där alla är nöjda är av det mer knepiga slaget.