- Rödhake -
....för varje dag nu märker man hur fågelsången ökar i skogen.
Bofinken, rödhaken, sädesärlan, nu på kvällen hörde jag också morkullan.
Och många fler.
Kattugglan har bosatt sig i knipholken nere vid stranden.
Den försvarar kraftigt sin ungar, så gäller att hålla sig på
avstånd om man inte vill få sig en rejäl smäll.
Även i övrigt är det viktigt att ge bofrid åt alla djur nu.
Bra att minnas det då man rör sig ute i naturen.
Det är alldeles fantastiskt att så mycket människor intresserat sig
för att röra sig i naturen, att vandra, promenera i naturen.
Att så många intresserat sig för att fotografering.
Det är ju ett sådant fint sätt att upptäcka naturen på.
Men...Ofta ser man att människor i första hand tänker på bilden man skall ta,
och först i andra hand på naturen. Det här tror jag ofta sker
av okunskap och ingalunda av (enbart) egoism och själviskhet.
Jo, sådant finns säkert också, men mest är det nog för att man inte vet bättre.
Därför är det jätteviktigt att sätta sig in i hur naturen fungerar då man
börjar fotografera natur. Gäller inte bara djur, gäller växter likaväl.
Ingen vill väl trampa ner en sällsynt växts växtplats bara för att få en
bra bild att ladda upp på insta? Väl?
*
Påsken flöt på i en skön flow.
Vi tog ner en hel drös med tallar för att ytterligare öppna upp
utsikten mot havet. Tänk att jag inte tänkt på det tidigare?
Kanske jag hade tänkt att de skulle vara där som någon slags
vindskydd? Vilket är synnerligen naivt tänkt, armstjocka tallstammar
tar inte så mycket vind bort...Kanske tallarna gjorde det då de var små och
lurviga ända ner. Det var de inte längre.
Och oj, vad ljust och öppet det blev!
Det som det inte blev så mycket av var att skriva. Jag hade tänkt
skissa på mitt bokprojekt, men det tog inte fart alls.
Kanske jag behöver vara ensam för att få in mig på
de banorna. Kommer att åka hem en sväng för att fixa lite
grejer som inte kan vänta, men sedan kommer jag tillbaka
och hoppas skrivkrampen har släppt tills dess...
Få se.
Påsken flöt på i en skön flow.
Vi tog ner en hel drös med tallar för att ytterligare öppna upp
utsikten mot havet. Tänk att jag inte tänkt på det tidigare?
Kanske jag hade tänkt att de skulle vara där som någon slags
vindskydd? Vilket är synnerligen naivt tänkt, armstjocka tallstammar
tar inte så mycket vind bort...Kanske tallarna gjorde det då de var små och
lurviga ända ner. Det var de inte längre.
Och oj, vad ljust och öppet det blev!
Det som det inte blev så mycket av var att skriva. Jag hade tänkt
skissa på mitt bokprojekt, men det tog inte fart alls.
Kanske jag behöver vara ensam för att få in mig på
de banorna. Kommer att åka hem en sväng för att fixa lite
grejer som inte kan vänta, men sedan kommer jag tillbaka
och hoppas skrivkrampen har släppt tills dess...
Få se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar