Det ni inte visste om mig:
I ungdomens ljuva dagar höll jag på med amatörteater, rätt så många år faktiskt, men så kom livet och husbygge och barn och hund och katt och sommarstugebygge och hela den baletten och teatern fick bli. Numera känner jag inte ens att jag skulle tycka att det var så roligt att stå på scen direkt, men teatermänniskor är ändå ett alldeles speciellt pack (sagt med all den kärlek) och det har jag kanske saknat ibland.
Ingen blev väl mer glad än jag då min barndomskompis frågade om jag ville vara med. Inte på scen, men som scenograf och ansvarig för reklam och marknadsföring. Det är en bedårande pjäs som kommer att få sitt uruppförande i slutet av mars. Och det bästa av allt, det är min kompis som skrivit pjäsen och hennes dotter som regisserar den. Mycket duktiga teatermänniskor båda två. En pjäs skriven i äkta Agatha Christies anda och heter också Agathas Arv.
Och så härligt när kulturevenemang igen kan börja öppna upp. Kanske för gott denna gång? Att det inte kommer någon ny corona-våg mer.
Och jaaaa....Finland tog ju sitt första ishockeyguld i de olympiska spelen. Heja!
Och så skall det komma ytterligare 20 cm snö i morgon. Inte Heja, alls!