GRÖNT E SKÖNT - OM NU INTE NÅN VISSTE DET

Det är kanske inte en alldeles förfärligt stor överraskning att jag valde att

måla om köket i grönt. För det råkar nu vara en av mina absoluta favoritfärger. 

Undrar om jag ens har en annan jacka än en jacka i grönt? Måste vara

anoraken i vinrött (som också är en av favoritfärgerna, heh). 

Men den är också ganska ensam i sin o-gröna tillvaro i garderoben. 

Ja, jag gillar grönt. 

Och ja, målningen av köket är klart!!! Wohooo. 

Väntar ännu på en del knoppar till dörrarna, för någon

projektansvarig (jag) råkade räkna knopp-antalet fel. 

Och det inte bara en gång utan  t r e  gånger!!!! 

Fattar inte, men så var det. Det kan ha hänt att jag räknade samtidigt

som gubben kom in i köket för att fråga något oväsentligt och jag råkade

bli distraherad. Det kan förklara det hela - eller hur? 

Sedan kanske jag skrev upp 27 i stället för 47, eller hur det nu var....

Nå, det gick ju att beställa till. 

Och det som jag ännu skall göra är att få till beställningen av krönlister

och kanske nya golvlister som ligger snyggare mot köksskåpen än de nuvarande. 

 

Men redan nu känns köket mer som "mitt kök", mer som den stämning

jag trivs i. Lite gammeldags och rustikt och inte så himmelens perfekt. 

Mysigt och ombonat blev det också - av bara farten. 

Och vissa små detaljer, grejer, som känts vilsna i det mer moderna köket

som köket ändå var innan jag "föråldrade" det har hittat sin plats och

känns mer "rätt i tid" nu. I min tid. 

Nu skall jag börja avsluta, skall logga in på en online-fotokurs som 

jag anmält mig till. Handlar om landskapsfotografering som jag lite tappat

greppet om. Vill inte skriva intresse – för det är det inte – utan mer

att jag så lätt halkar in på enklare grejer att fota. 

Man skulle tro att landskapsfoto är enkelt, men det är det inte. 

Det är sjukt svårt! Att få det så där wow! som man upplever vyn när

man är där. Och gärna att det är ännu mer wow! på bild. 

Så nu blir det att haka hörlurna på och bli en ivrig elev. 

Hejdå från mig

I STARTGROPARNA

Egentligen har jag satt mer tid och tanke på att rensa i skåp och lådor än jag har 

satt tid på att packa, så i morgon blir den där dagen då jag yrar omkring

och försöker komma på vad jag glömt att skaffa. Och dagen då jag tror jag har

koll på vad som skall packas bara för att märka att jag ändrar mig hela tiden

om vad som är väsentligt att ta med och vad som inte är det. 

Oftast går jag ändå tillbakahåll min första tanke, men av någon outgrundlig orsak

måste jag få flumma till hela packnings-helvetet en extra omgång innan

jag kan nöja mig. 

Då är det faktiskt skönare att städa i skåp och skrubbar. 

Det blir så tydligt och klart på något vis.

Har inte alls samma "tydligt och klart"-tänk när jag skall packa vad jag 

vill ha med på roadtrippen. 

Det är som om en praktiskt lagd del av mig säger att det här behöver du ha med 

medan en betydligt mer bohemisk version av mig vill ha det...och det....och det med! 

Kanske det är så jag är? Lite flummig, men med en ordning och reda-

gen. De kan krocka ibland, hehehe...

Nåväl, nu har jag i alla fall rensat i mina skåp och det är skönt. 

Bara köket kvar, men det får bli till efter roadtrippen.

Sedan vi flyttade in - för fem (5!!!) år sedan så har köket skavt. 

Jag älskar ju vår lägenhet, läget, ja det mesta. Det enda som kan vara lite knepigt är

att få min vurm för gamla möbler och en gammal stil att ens lite

sitta i en 60-tals våning utan att det blir helt knas! 

Älskar ljusinsläppet av de stora fönstren, men saknar fönster med spröjs. 

Njuter av enkelheten att bo så här, men kämpar med att få till en balans mellan

det gamla som jag så gillar och det semigamla som ett 60 år gammalt hus är. 

(utöver det den moderna balkongen med glas som är skön och förlänger ute-

säsongen och möjligheten att övervintra växter betydligt, men som känns

riktigt själlös (och ful) i materialval).

Från fösta stund har jag mest stört mig på köket. Det är snyggt, prydligt och stiligt. 

Det funkar alltså alldeles perfekt, så det finns ingen som 

helst behov – eller ens vilja – att göra om köket. 

Men det saknar den stämning jag vill ha. 

Och ja, om jag kunde ändra på husets ålder så skulle jag välja nåt som var + 100 år 

gammalt, och då kanske klämma in ett sekelskiftets wanna-be-kök där. Men det

kan jag ju inte göra här. Inte ens mitt allra flummigaste jag gör så. 

Men jag vill ha lite av den känslan in i köket, utan att det blir fånigt och på-

klistrat. Så ja, jag har idisslat på detta i nåt år nu, som man märker. 

Så när jag kommer hem blir det att kavla ärmarna och börja måla, byta 

handtag och kanske sätta upp någon liten list och annan snickeridetalj som

ger den sätta känslan, utan att det blir konstigt. 

Men att det på såsätt blir ett kök där jag trivs i. Nu är det lite som att kliva in

i en annan stämning när resten av huset ändå har dessa gamla

skruttiga möblerna som ger hemmet dess rustika intryck. 

Skall komma ihåg att ta mer före- och efter bilder. 

Än så länge hänger det bara färgprover på skåpdörrarna. 

Men grönt skall det bli. Eller grågrönt. Lutar åt den mest ljusa av färgerna. 

Så ja, vi får väl se hur det blir! 

Men innan det skall vi till Norge en sväng. 

På måndag åker vi. 

Kram från mig

PACKLISTOR OCH ANNAT TJAFS

Ja, ja...jag vet! Man skall ha allt digitalt. Allt från biljetter och kartor och

listor och platser att besöka och hela alltsammans. 

Och väldigt långt har jag det också, är ändå en sådan där som gillar det tekniska. 

Men, det oaktat, så kan jag tycka om att sätta mig ner en stund och sammanfatta

allt jag laddat ner från diverse sidor på nätet. Om boende, om fotoplatser, om inställningar 

på kameran vid eventuella norrsken. Och listor av det som skall packas ner. 

Inget digitalt ger samma tillfredställelse som att få stryka över med penna på

en fysisk lista. Bara känn känslan: 

Pannlampa

Extra sockor

Laddare till dator och kamera

Den känslan! För varje streck är man lite närmare avfärd. 

Skall alltså packa mängder av grejer och min bästaste fotokompis i min bil. Hennes dotter åker också

med den första delen. Vi tar natt-tåget från Helsingfors till Kolari och därifrån kör vi till

Abisko där vi dumpar av ett stycke kompisdotter som skall vandra kungsleden

medan vi "tanter" tar en foto-roadtripp till Norge under tiden. 

Nu är jag en sådan person som har tendensen att gå lite väl mycket all-in i att ta

reda på saker och ting innan en resa. Det "kanske" var en liten överdrift att låna 

Olaus Magnus epos 'Historia om de nordiska folken' från biblioteket. Den går på

dryga tusen sidor historia på gammal svenska (från början av 1900-talet). Originalet

är på latin från 1555. Men jag skall bläddra i den - det skall jag! 

Lånade också några andra intressanta böcker om området i norr som vi skall besöka. 

Bland annat 'Pohjoinen, jälkemme maailman laidalla' av Antti Haataja som både

fotat (fantastiska naturbilder) och skrivit om vår kalla, fina Nord. 

I historien har området längst norr inte varit uppdelat i länder såsom det är idag utan

området Sápmi, det samiska namnet på samernas traditionella och kulturella hemland,

har brett sig över de nordligaste delarna av fyra länder. 

Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön som numera hör till Ryssland. 

Det är som ett land och ändå inte. Så som det är i dagens läge. 

Längs Norges och numera också Finlands kust går en Nato-gräns mot Ryssland.

Inte en gräns man överskrider precis. 

Men ändå känns det att man har en gemensam historia. 

Så därför passar 'Terra Ultima - Matka Lapin historiaan' av Maria Lähteenmäki 

som handen i handsken innan (och under) resan. 

Eftersom vi kommer att köra runt i områden som var i centrum för

de arktiska krigen under andra världskriget, och som delvis kan

förklara varför Trump dräglar över Grönland, så har jag fördjupat

mig lite i krigshistoria också. 

Vill passa på att tipsa om några snabba serier som får en på

kartan gällande de strategiskt viktiga områden i norr. 

På Yle Arenan finns att se bland annat dessa som jag kan rekommendera

om man vill uppfriska minnet, eller helt sätta sig in i vad som hände 

i området under andra världskriget -och också efter det - under kalla krigets dagar. 

VAIETUT ARKTISET SODAT (klicketiklick)

SVERIGE OCH KRIGET (klicketiklick)

och

BRÖDER MOT VÄRLDEN (klicketiklick)

Samtliga väldigt intressanta. Förklarar också till en del hur det kommer sig att vi

idag är i den politiska situation vi är. 

*

Kunde snöa in mig på det här än mer. Men skall skona er från det. 

För ni kanske kan undra vad de där vita grunkan på bilden är. 

Jo, det är en liten dammsugare som jag skaffade för nåt år sedan för 

att kunna komma åt att dammsuga laptops, bilens små skrymslen, 

lådor som samlar damm och andra ställen där en traditionell

dammsuger känns lite för aggressiv. Och onödig att släpa fram. 

Men redan i fjol kom jag på ett alldeles utomordentligt bra 

användningsområde och det är de små, små bananflugorna

som knappast någon undviker så här i sensommartider. 

Den får nu stå på arbetsbänken i köket och när man ser att de små

uppenbarar sig så tar man och suger ner dem i denna behändiga

lilla manick. Utan att behöva släpa fram dammsugs-giganten bara för det. 

Helt klart bästa lösningen jag kommit på gällande bananflugorna. 

Och lite roligt också att jaga dem med denna lilla sugare...

*

Jaja...det var väl allt för denna gång. Hinner säkert sätta mig ner ett tag till innan

resan, men säger till dess; 

Kram från mig

 

ORDNING OCH REDA, STÄDA PÅ...ONSDAG

 

Absolut är jag inte en renlärig minimalist, men jag rensar regelbundet. 

Det ÄR inte samma sak, men jag städar och rensar i skåpen med

jämna mellanrum. Skickar vidare till återanvändning sådant som blivit

för smått (KAN ha hänt....;)) och sådant som jag kanske köpt men egentligen 

inte känner mig bekväm i. Även och ännu i denna ålder sker det att jag köper

sådant som inte sen heller är "jag". Inte så ofta, men det händer. 

Då låter jag det gå vidare, min miss men är plagget ännu "modernt" så får det gå vidare. 

Inte modernt som senaste mode utan modernt som att kvaliteten är kvar. 

Jag ser ingen idé i att spara i skåpet något sådant som jag inte trivs i och 

som jag följaktligen inte kommer att använda. Inte idag, inte nästa vecka

och knappast heller om tre år. Låt det gå vidare. Så tänker jag. 

Under årens lopp hat min garderob blivit rätt så enkel.Inte så att jag inte

skulle ha kläder i överflöd – för det har jag. Men jag har hittat mina färger, mina

nyanser och mina material. Det är skönt. Och minskar rejält på diverse felköp. 

Det är vitt, grått, beige, grönt, svart, lite jeansblått. Accentfärger i rosa eller orange, 

beroende på årstid. Och det funkar så bra. För mig. 

Och ja...det här kan låta helt knasigt, men jag gillar att ha mina kläder 

upphängda i skåpet efter färg. Inte för att jag inte skulle hitta det jag letar efter på 

120 cm klädstång (för det är det jag har att hänga kläder på) utan för att

det känns skönt att se på när jag öppnar skåpdörrarna helt enkelt. 

Har aldrig varit någon vän av mönster. Inte på gardiner, inte på bordukar 

(ränder och rutor må vara okej) men absolut inte på kläder. 

Kan vara snyggt på andra, jag känner mig bara "utspökad" på ett sätt 

som inte är jag. Inte för att jag vill smälta in i tapeten, inte alls så, 

utan mest att mönster liksom bara inte är jag. 

Kan däremot bära stora smycken, de liksom talar med, och 

förstärker mina klädval utan att vara skrikiga. 

Jag har heller inte haft behovet att synas pga mina kläder. 

Men jag har alltid gillat mjuka, sköna material. Gärna i 

linne, ylle, bomull. Lite simpelt och avskalat så där. 

Låter lite tråkigt, men ja....det är nu jag. 

Och idag har jag städat mina garderober och rensat ut. 

Det är så himla skönt. Än har jag några "kanske spara" kläder som hänger på 

en knagge i sovrummet och skall få en till chans i morgon. 

Velar man, skall man inte bara hänga in plagget i skåpet, då blir det 

där igen för tre, fem, tio år...

...men ett par dagar kan man få pilla på plagget och suga på tanken om 

det skall återvinnas eller om det får leva vidare hos mig. 

En kompis på Facebook skrev idag om hur jobbigt det är att städa/rensa/tömma

ett hem efter någon nära. Man talar om att dö-städa, och även om det inte är

direkt det jag gör så är det ändå lite ditåt. Jag vill bara ha det i mina skåp

som jag verkligen använder. Inte så mycket av de där kanske-eventuellt-möjligen. 

För det blir sällan något av det. Att man verkligen skulle behöva de där

kanske-eventuellt-möjligen-grejerna. Någonsin. 

*

Ja så skåpen är nu städade och i morgon har jag tid till frissan

så jag inte helt ser ut som ett träsktroll när jag skall dra norrut på roadtrip! 

Kram från mig

HEMMARUTINERNA SOM KICKADE IGÅNG

Fredagsbuketten - javisst! 

Den är kanske inte så prålig men det fanns inte riktigt nåt jag 

kände för att ta med mig hem när jag besökte blombutiken. 

De brukar ha mängder av skojiga grejer i snittblomsväg, men nu var

det lite, inte magert direkt, men tråkigt. 

Märkligt att komma hem utan Iris, det var det. Har inte riktigt

fått för mig än att ta bort matkoppen och tömma katt-toan. 

Blir lite skruttig i själen när jag ser tofsen på skåpnyckeln som bär

märken efter små duster med en yster ungkatt. 

Samtidigt är det skönt att inte behöva oroa sig för att jag eller gubben

skulle glömma något balkongglas öppet så hon skulle kunna smita. 

När sommarhettan slog till här om dagen så var det skönt med att 

kunna sova med alla fönster öppna. 

Så nej, det blir ingen ny katt, vill verkligen inte utsätta någon katt för

eventuella nya anfall av vildkatten- lon. 

Och att ha en innekatt på stugan - det funkar inte heller. 

Så det är skönt att komma hem igen, även om det river upp 

sorgsår som sakta börjat läka. 

Med hem kom också några små loppisfynd som jag kommit över under

sommaren. Bland favoriterna är ett par antika kammarljusstakar i tenn. 

Överlag har jag under de senare åren blivit alltmer förtjust i tennföremål. 

Bara tanken på att man någon gång tassat runt i nattsärken på väg till 

sovkammaren med ett ljus i dessa tycker jag om. Så mycket som var

vackert förr. Löjligt fina är de, tycker jag. 

*

Och jag som trodde jag skulle måla mängder med övningar i akvarell 

under sommaren...Det blev inte så. Tror jag målade en akvarell alldeles då tidig

vår, så det där med att förkovra mig i detta under sommaren, det blev vid en tanke bara. 

Den här högen väntade på mig som en liten påminnelse att jag borde skaffa en 

låda att ha alla mina akvarellövningar i, istället för att de dräller omkring på

skåpet. Vilket jag också gjorde. 

Kavlade ärmarna och skaffade lite lådor till förvaring, en ny sovdyna till mig, beställde

frissatid, och rengöring av bilen både utanpå och inuti. 

Har kört så mycket växter i min bagagelucka att det krävs lite mer än bara en

liten hemmadammsugare för att få den ren...Och utanpå finns det droppar av

tallkåda (för jag har bilen parkerad under en tall på stugan) och det rår jag inte heller på

med diverse tvättmedel jag har hemma. 

Så bilen skall också in på spa innan den rattas mot nordligare trakter. 

Nytt minneskort till kameran är inhandlats och små listor av vad som skall packas

med har fått sina första anteckningar. Gillar det här planerings-skedet inför en

roadtrip väldigt mycket. 

Skönt att vara hemma, skönt med vardagsrutiner. 

Måste bara börja se till att svänga på min dygnsrytm.

Den är i klass med en skoltrött tonårings nämligen. 

Sena nätter och inte så tidiga morgnar. 

Gärna en liten tupplur på eftermiddagen också!

Om en timme går solen ner, än lyser den fint över sjön. 

Och med denna stämning säger jag; 

Kram från mig

 

ETT LITET MELLANSLUT

Juli lider mot sitt slut och så även stugtillvaron för ett tag framöver. 

Familjen samlades över fat fyllda av kräftor och räkor och åt så det skvätte

över dukar och vita t-skjortor.......

Vi är modiga i vår familj och använder inte haklappar. Det hade kanske

varit en god idé...men nu blev det inte så. 

Det har varit ovanligt denna sommar att grabbarna mina haft både

tid och möjlighet att hänga med oss "gamyler" på stugan. Det har varit

riktigt angenämt. Vanligen så har vi ju kontakt nog rätt ofta. Vi är ett ganska

tight team faktiskt. Men slöhäng på stugan tillsammans har inte skett

på många år. Inte längre än någon enstaka dag nu och då. 

(en brun mosaikslända passade på satt landa på lillungens finger) 

Testade i år (igen) på att odla potatis i stora plastkrukor som 

blivit över när jag köpt större plantor till trädgården. 

Och när de nu en gång finns så kan man ju utnyttja dem, tänker jag. 

Har satt två eller tre sättpotatisar i varje kruka. Gillar sorten Annabelle, 

så det blev den. I våras märkte jag att det fanns riktigt små sätt-

potatissäckar att köpa. Tror att den jag köpte hade kanske 15 sätt-

potatisar vilket var riktigt lämpligt till mina sju hinkar. 

På bilden syns skörden från en planta, så i varje hink blev det 

typ tre gånger så mycket potatis. 

Potatisarna blir ju större på friland förstås och jag kanske

lite glömde bort att gödsla dem också. Ja, så kan det gå. 

Eftersom det i år blev avfärd från stugan en månad tidigare än jag brukar, 

så skördades dessa lite i förtid. 

Men inget går upp mot egna nyupptagna potatisar! 

Och myllan som blir över använder jag till min jordstation. 

Komposterar ju alla matrester med Bokashi-metoden så sommarens

rester från matbordet och den trötta myllan från mina potatishinkar

blir en rejäl mängd näringsrik mylla till nästa vår. 

Av de mer udda typerna som jag stött på denna sommar var denna snok

som var blind på ena ögat. Eller den saknade helt öga på vänstra sidan.

Man kan bara spekulera i vad som hade hänt. 

Det var en ung, liten snok som har år av liv framför sig. Hoppas den klarar 

sig trots sitt handikapp. 

Att sätta lök är också lite samma som med potatisen. Bara för att det är

roligt att se det växa. Finns knappast någon vettig ekonomi i det heller, 

om man skall vara ärlig. De hade kanske fått stanna ett tag i jorden de

med, men överraskande många lökar hade redan börjat blomma, så 

tänkte att det kanske var läge att skörda ändå nu. 

De får ligga och torka tills storungen med fru och korea-gäst 

kommer till stugan. Skall bli intressant att höra sedan hur en Seoul-

bo ut i fingerspetsarna som inte besökt en typisk nordisk sommarstuga

innan gillar det hela. 

Augustinätternas mörker och tystnaden kan vara en upplevelse. 

Och dasset, och spindlarna. Och paddan - Paddbertha. 

Vi har våra vilda "husdjur" som återkommer år efter år. 

Måsen, som dyker upp vid femtiden och väntar på rester från matbordet. 

Snokarna som finns i knutarna. Paddan som är här nu för tredje eller fjärde året. 

Hon (vilket det troligen är) kommer till sensommaren och håller till under huset

och i vår vedhög. Svalorna som bygger bo under bryggan,

finkar och flugsnappare i holkarna. Göken som våldgästar någons annans

fågelbo, kattugglan, korparna, svanarna, kniporna, skäggdoppingarna, 

skrakarna, gässen och skarvarna. 

Hjortarna, älgarna och råddjuren. Rävarna, mårdhundarna och lon. Alla har jag sett

bara några hundratals meter från stugan. 

Hägrarna som kommer på sensommaren för att spankulera längs stranden,

kanske på jakt efter en groda eller en padda. 

Finns kanske en orsak varför Paddbertha flyttar upp under stugan just vid denna tid? 

Sommartid kan man nämligen  få syn på henne nere under bryggan. 

Klokt drag av henne – att ta skydd av oss människor!

Vi är ändå hyggliga, även om en del av oss kan vara lite närgångna med kameran.

*

Nu skall jag ta och mata tvättmaskinen med ytterligare lite tvätt. 

Har "lite" tvätt med mig hem efter tre månader stugliv.

Snart bär det av på nya utfärder. 

Kram från mig

 

SOMMARDOFTER OCH SOMMARARBETE

Det finns en del trappor och terrasser vid den här lilla stugan. 

Och dessa skall såpas så där varannat år, ungefär. Så har jag valt att göra. 

Jämfört med att olja eller så tycker jag mer om att såpbehandla dessa träytor. 

För det första så behålls träets naturliga färg, det blir så där snyggt grånat

som det blir i skärgården och smälter fint in i naturen. Drar inte uppmärksamhet till sig.

Och så är det så himla skönt att gå på. Mjukt och lent. 

Och när man såpar så doftar det så gott!

Dessutom är det enkelt. Först tvättar man med mild såplösning. 

Själv använder jag trycktvätt, vilket inte egentligen är att rekommendera

för det ruggar upp träet, men min trycktvätt är den simplaste och billigaste.

När jag köpte den för nåt år sedan

så sade försäljaren att den är "nu till för att tvätta cyklarna".

Perfekt, ingen aggressiv trycktvätt alltså. 

Bra till mattor och trädäck som skall såpas. 

Jag har använt lite olika såp-märken, men alltid valt trallsåpa för den är

fetare än den vanliga tallsåpan som alla känner till. 

Och efter kvällens värv doftar det sommar över hela udden! 

Och vem har vi här då? Några perenner som får stå i kruka tills jag

bestämt mig var jag skall plantera dem. Eller jag har en tanke, eller en

liten plan men väntar på att det skall bli lite mindre högsommar innan jag planterar

dem. Och så är de ju ganska så fina som "sommarblommor" också, eller hur? 

Många av mina krukor här i trädgården har faktiskt fått fler och fler

permanenta, dvs året-runt-växter istället för sommarblommor. 

Tycker det passar så bra i den här skogsträdgården. 

Håller på och karterar min trädgårds växter i instagram för tillfället så om du

vill veta mer om vilka växter jag har så kolla:

H Ä R

Märkte att karteringen på instagram funkar bra för mig att minnas 

vad jag har för växter. Och fylla på med nya bilder vartefter jag fyller på 

i rabatterna. Samtidigt kan ju någon annan få tips om växter som klarar av en tuff 

skärgårdstillvaro och ogillas av råddjur. 

En av mina stora favoriter den här sommaren är murbinkan. 

Den där lilla prästkrageliknande blomman är för söt! 

Den kunde kanske övervintra hos oss, men då skall vintern vara mild 

och snäll, och det är den nu ändå ganska sällan, så man räknar väl

med att murbinkan är en sommarblomma. 

Däremot var det otroligt svårt att hitta den i våra finska plantskolor. 

Till slut fann jag en odlare som hade den och som ville skicka mig

några plantor. De såg så ynkliga ut när jag fick dem så jag förstår att de 

inte är speciellt "säljande" i maj när man skall välja sina sommarblommor. 

Men den tar sig snabbt och börjar skicka ut kaskader av små blommor som

ser nästan ut att sväva i luften. De är vita och rosa om vartannat. 

Mycket förtjusande! 

Skall testa på att ta hem den i höst och försöka övervintra den på

den glasade balkongen. Den vill jag ha flera år i mina sommarkrukor, absolut! 

Igår plockade jag upp ett stycke storunge som kom för att hänga med oss

några dagar på klipporna. Snart skall lillungen komma också och då 

har jag lovat nattbastu åt grabbarna - och deras far. 

Bäst att gå och bära in lite ved så säger bara;

Kram från mig

 

ANMÄL EN BOK, EN FILM, EN BLOGG

 

Har så länge tänkt sätta upp en lista på böcker som jag gillar, men det har

bara inte blivit av. Och så här på sommaren och i sommarstugetillvaron så

hör det bara till att läsa deckare. Läsa deckare och lösa korsord. 

Mer om det regnar, mindre om det är soligt. 

Här ser man de senaste deckarna som jag läst, håller på eller skall läsa. 

De är väl alla hyfsat bra på sitt sätt, men vill bland dessa lyfta fram

Inger Scharis ÅTEL, som är riktigt bra. 

Laddade idag ner hennes andra bok ETER

som jag skall ta itu med efter de jag håller på med nu. 

(Ja, jag läser ibland flera böcker parallellt). 

Tipsa gärna om andra bra böcker, deckare eller annat. Är allätare

även om sommaren är för mig deckartid. 

När det är ruskigt väder, eller på senkvällarna, älskar jag att krypa upp i

soffan och se någon bra serie på någon lämplig plattform. 

Även här verkar det som om jag föredrar polisserier så här sommar-

tid. Vet inte riktigt varför jag tycker att mord, våld och elände känns

som lätt sommarunderhållning, men det är kanske för att det ändå, tack

och lov, inte kommer nära min egen tillvaro som mest är bara

sol, vind, god mat, fint sällskap, vackra blommor, ett gott vin eller en

nybakad bulle till morgonkaffet. 

MEN det kanske allra viktigaste är ändå att få tips om

trevliga, intressanta bloggar att läsa. 

Jag har några som jag brukar snurra in på, men som jag inte fått till

att sätta på listan här till höger. Det är ju så många som slutat blogga

och flyttat över till andra kanaler, eller så bara inte orkar skriva? 

Men jag tycker det är så roligt att kunna läsa lite mer om personens tankar

bakom en blogg. Så om du vet någon intressant blogg så tipsa gärna, 

det kan också vara din egen blogg. Skulle vara skoj att få

nytt att läsa om. Lite mer än bara fem rader på Facebook, eller en

reels som är bara så tråkig korvstoppning utan substans. 

Nu vill jag verkligen inte påstå att bloggar – allra minst min blogg – skulle

vara för mer, men jag tycker att man känner att i ett blogginlägg så har

den personen ändå satt lite mer tid, och oftast betydligt mer tanke, 

innan man skickar ut sina funderingar i internäts-rymden. 

Så ja, anmäl en bra blogg, en bra film och en bra bok! 

Om inte, så får jag fortsätta snoka runt och komma upp med en

uppdaterad läslista av bloggar så småningom. 

Nu skall jag stiga upp från soffhörnet och gå och slänga i några

vedklabbar till i öppna spisen. Efter dagens åskregn är det både lite

kyligt, men framför allt väldigt fuktigt här i stugan.

Så jag säger, 

Kram från mig

DAG LÄGGS TILL DAG, EN SOMMARTILLVARO

Eller, det är väl klart, dagar läggs till dagar också under andra årstider, men

det är ändå något med högsommartillvaron som är sin egen rytm på något vis. 

Man vaknar när man vaknar, ibland tidigt – oftast sent.

Vi brukar ta en gemensam frukost och middag, men annars så går man till kylskåpet

när det råkar höras protester från magen om att den kräver påfyllning. 

Häromdagen skördade jag de första släpärterna från odlingslådorna. Sååå gott! 

I juli blir det lite mer liv på klipporna här. Eller liv å liv. Grabbarna kommer ut en

sväng och så har vi lovat övernattning åt en av barnens kusiner med kompis/

pojkvän (lite oklart med statusen där ;)). Mina barndomsväninnor kommer på

årliga tjej-helgen och gubben och jag skall på diverse lokala evenemang. 

För en som vaggat in sig i en skön "inget-inbokat-tillvaro" ett bra tag är detta 

som att försöka lite omprogrammera sig på mer tidtabeller och så. 

Heh, nejdå. Det skall bli alldeles underbert! 

Så tillvida har jag ändå varit uppkopplad till verkligheten utanför min

skärgårdsbubbla att jag hade en arbetsintervju här för ett tag sedan. Lyckligtvis 

kunde den genomföras via Teams men eftersom nätet var lite svajigt här i skärgården, 

vilket den kan vara när det börjar vara fullt med sommargäster i stugor och kojor, 

så genomfördes intervjun som ett telefonsamtal bara. 

Upplever att jag är hyfsat insatt i IT och AI och hela den biten, men blev ändå

lite häpen när det inte dröjde länge förrän det i min e-mejl ramlade in en samman-

ställning av vårt samtal – på engelska. 

Intervjun hade skett på svenska så man behöver ju inte vara den vassaste pennan

i penalen för att inse att det var en AI som gjort sammanfattningen. 

(Så snabb som AI är så kunde den ju översatt på samma gång, så hade det 

gett ett lite seriösare intryck åt mig). 

Lite senare dök det upp en video på hen som intervjuade mig och det kändes

än mer märkligt. Inte för videon i sig, men för att jag upplevde att intervjuaren nog

inte var medveten om att hen filmades i och med att vi bara hade ett telefonsamtal. 

Och att filmen skulle landa hos mig. Kände mig som en smygtittare på ett sätt

som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Sättet hen pratade med mig i telefon passade

liksom inte ihop med den stressade och trötta person jag såg på videon. 

Hade hen kanske skärpt sig om det varit ett teamsmöte med kamera? 

Vad vet jag? 

Fick inte jobbet, vilket jag anade innan. Med mindre än en handfull

år kvar till pensioneringen är man nu inte den sexigaste på arbetsmarknaden

i dessa tider med enorm arbetslöshet. 

Så jag fortsätter med min sommartillvaro ett tag till. 

Åker till torget för att köpa potatis, fisk och kött direkt från producenterna. 

Går till den lilla skärgårdsbutiken och köper allt annat för en dyr peng

(men vill understöda, för jag vill ha kvar vår bybutik – året runt). 

Stannar vid handelsträdgårdens själbetjäningsplats intill vägen och köper

de godaste tomaterna som finns, jordgubbar och den nybakade skärgårdslimpan. 

Sådan enkel vardagslyx att kunna äta nästan enbart när- eller egenodlat. 

När jag kör hemåt ser jag en hjort stå och beta intill skogsbrynet. Den ser

så liten ut intill den stora skogen. Tänker på vad allt skogen döljer. 

Men idag är det soligt, lämpligt varmt. Vi fick ju aldrig den där riktigt

tokiga hettan hit till oss, vilket jag är glad för. Gubben står i 

köket och kockar så till min lott faller att sitta här på 

verandan och blogga. Blev serverad ett glas vin och dofterna

från köket får det att kurra i magen. 

Det om denna dag. Den utlovade åskan uteblev och 

moln som kanske skulle kunna ge en regnskur verkar hålla 

till mer inåt landet. 

En dag har lagts till i pärlbandet av sommardagar. 

Kram från mig

SÖNDAGSREGN

Det hade utlovats att svansen av den otroliga värmebölja som senaste veckan 

upplevts i europa skulle svepa ett varv över Finland också. Det blev inte så, 

och det är jag innerligt glad för. Saknar inte det där riktigt heta. Någonstans

mellan tjugo och tjugofem är lagom sommar för mig. Och gärna med svala nätter. 

För en som vant sig att sova mycket svalt året runt är tropiska nätter en mara. 

Det blev uppenbarligen ingen värmebölja och inte heller det åskväder som lite utlovats. 

Det hade jag mer sett fram emot, men de kanske går lite hand i hand? Utan sommar-

hetta ingen utlösning i form av åska? 

Jag var med en väninna i Grekland någon gång i medlat av 80-talet och då

uppmättes där +42 °C i nästan en vecka och även om det kanske inte 

var exceptionellt så hörde det nog till ovanligheterna. Öborna sade att det

aldrig brukar vara fullt sååå varmt. Det var inte skönt, och då var vi ändå på 

en ö, med svalkande (nåja) havsbris. Men så varmt inne i en 

storstad - nej tack! Då har jag det tusen gånger hellre lite kylslaget i 

en skärgård i Norden. 

Åska blev det alltså inte heller idag. Hade varit skönt. Efter att Iris försvann har 

jag varit rastlös och frånvarande. Håglös. 

Skulle behöva få något lite dramatiskt i vardagen. Som ett åskväder till exempel. 

Eller en storm, men det är nog inget som ser ut att vara på kommande heller. 

Något som ruskade om en lite grann. Så där lämpligt lagom. 

Det stilla söndagsregnet och fjärden som nu ligger alldeles spegelblank

känns lite kvävande och matar min oföretagsamhet. 

I morgon är det måndag och bra läge att rycka upp sig och kavla ärmarna

och ta i tu med något vettigt! Men nu: 

Godnatt  från mig