EN LITEN ROADTRIP TILL NORRA NORGE

(tågvagnar med järnmalm från Kirunagruvan) 

Allt började med min kompis dotter som kläckte idén att hon skulle vilja

vandra från Abisko till Nikkaluokta och samtidigt passa på och

bestiga Kebnekaise. En tanke gav en annan och plötsligt 

tyckte min kompis och jag att vi kunde ju köra henne till Abisko, 

snurra runt i Norge medan dottern vandrade och så plocka upp 

henne när hon var klar. 

Sagt och gjort. 

Vi satte min bil på nattåget från Helsingfors till Kolari

och sov oss genom en större del av Finland. 

I Abisko dumpade vi av vandrerskan och körde vidare till Narvik

där vi övernattade två nätter. 

Bilderna som kommer är tyvärr inte i någon som helst kronologisk ordning

för jag tappade lite bort vilket berg är fotat var. 

För Norge är ju så förbaskat fint oberoende var man är. 

Men tänkte skriva ner vår rutt, om någon skulle vilja köra

liknande väg. 

Två övernattningar i Narvik alltså och mellandagen där valde

vi att köra ner längs Lofoten så långt vi skulle hinna utan att 

tokstressa. Vi vände vid Henningsvaer så fick snusa på lite

typiska Lofotenvyer. 

Från Narvik började vi köra mot Senja. Vår följande övernattning

var i Hamn i Senja, även där hade vi bokat två nätter. 

Vi valde ofta lite mindre vägar än E-vägar så tunnlarna var också

ibland av det mindre slaget, men det gick hur bra som helst - 

när man inte fick möte...

Vår mellandag i Senja valde vi att först köra runt på södra Senja,

till Grylefjord och Torsken. 

I Torsken finns en riktigt hyfsat bra restaurang och intill vattnet en

övernattningsplats för husbilar som jag hade valt om jag hade varit på roadtrip 

med en sådan. Inte så proppfull med bilar som på andra ställen, så

kanske liten doldis-plats än i alla fall? 

Mycket vackert! 

Längst ner skriver jag vilka hotell vi bodde på och lite

vad jag tyckte om dem. 

Ursprungligen hade vi tänkt köra Hamn i Senja - Botnhamn - färja över till

Brensholmen - Sommarøy - Tromsö på en och 

samma dag, men vi ändrade oss och körde Hamn i Senja - Botnhamn 

och så tillbaka tillövernattningen i Hamn i Senja och det var ett bra val.

Vägen 862 mellan Straumsbotn och Botnhamn är nämligen jättefin och

det finns massor av platser som man vill stanna vid längs den vägen.

Så den skall inte köras med stress och tidtabeller att hålla. 

Även på vägen från Narvik till Senja vek vi av från E6 när det var möjligt och

körde vägarna 84 och 86 istället. 

Efter två nätter i Hamn i Senja rattades bilen mot Tromsö. Och istället för att

ta färjan som vi först hade planerat körde vi nu rutten 

Hamn - Sommarøya - Tromsö också den längs mindre vägar. 

Det tar lite längre tid, men är så mycket finare. Och två fotograferande damer

tar också tid på sig att stanna titt som tätt, så det går lätt någon timme

extra till det. Och lite kaffepauser. 

Vi valde att ha med ett eget litet spritkök som vi kunde koka vatten på

och en liten behändig kyllåda som höll smörgåspålägget kallt. 

Till kvällen åt vi oftast på hotellet eller i närheten av hotellet.  

Efter en natt i Tromsö började vi köra norrut mot Alta

där vi skulle övernatta följande natt. 

Har blev det nog mest E8 och E6-vägen, finns inte så mycket alternativ,

men de börjar redan kännas som lite mindre vägar så det passade

bra. Fågelvägen är det inte så långt mellan Tromsø och Alta bara ca

170 km, men med alla kringelikrokar som vägen tar så blir det

ändå 390 km och tar sina modiga sex timmar att köra. 

Vid det här laget hade Abisko-vandrerskan gjort sin 80 km

vandring och kommit till Kebnekaise fjällstation. 

Hade bokat en övernattning till i Kautokeino och sedan som reserv

ytterligare en natt på svenska sidan. 

Har förstått att om man skall klättra upp på Kebnekaise så är det

bra att ha någon dag extra ifall vädret skulle vara besvärligt och

man inte kan komma iväg den planerade dagen. 

Eftersom det inte är så långt mellan Alta och Kautokeino så

passade vi på att köra en sväng norrut till Skaidi och uppleva 

fjällplatån som E6 tar en upp på. 

Där fick jag de där vidderna som jag så tycker om. Se lite renar

som ju absolut hör till när man är i norr.

Och knotiga fjällbjörkar. 

De maffiga spetsiga bergen i Lofoten och Senja är vansinnigt

vackra och ståtliga, men min själ vilar alldeles extra i de

där lappska, kargavidderna. 

Där fick vi också uppleva den finaste ruskan (höstfärgerna) på

vår roadtrip. Vi hade säkert haft mer färg på ris och träd om vi åkt en

par veckor senare, men med tanke på vandrerskan som ville bestiga

Kebnekaise så skulle det ha kunnat bli för sent. Idag skall det tex vara tät

dimma däruppe på toppen och i morgon skall det slask-snöa och

blåsa upp till 23 sekundmeter i byarna. 

Så med tanke på det så var tajmningen perfekt. 

Också för oss. Visserligen var det en del turister i farten.

Mest européer, men det var sällan någon rusning på

vägarna. På de turistplatser vi stannade fanns det oftast gott

om plats att parkera bilen. 

På vissa ställen märkte man att säsongen höll på att ta slut

men det störde nu inte nämnvärt. 

Så summa summarum var det en lyckad roadtrip. 

Hem kom jag med en massa bilder - det vill bli lite så i Norge. 

Plockade upp vandrerskan i Nikkaluokta. Så körde vi till Kemi

och övernattade där innan vi susade hem genom Finland till den egna sängen. 

Men ja, jag lovade berätta var vi bodde och vad vi tyckte. 

Narvik: 

Bredablick Guesthouse.

Mysigt litet hotell (ingen hiss) och

gratis parkering vid hotellet eller längs närliggande gator. 

Man fick en lapp från hotellet om man gatuparkerade. 

Ingen middag på hotellet, men vi hittade en restaurang ett 

par kvarter ifrån som hade riktigt goda pastarätter,

och en smaklig kebab gjord på ren. 

Hamn i Senja:

Hotellet heter också Hamn i Senja.

Fantastiskt vacker plats. Vi var så sent ute med att boka boendet

där så de bästa hotellrummen var redan reserverade så

de vi fick var lite "bunkeraktiga" och "utsikt mot innergården" var i 

verkligheten ett avlångt fönster i höjd med mitt ansikte längs hela

hotellrummet med utsikt över en betongvägg en meter bort och

om man höjde blicken så såg man underredet av en massa

parkerade bilar. Nu var vi ju inte ute för att hänga på hotellet, 

så det gick bra att sova (även om sängen var på smalare sidan) men

ja...lite dyrt för mediokert boende. 

Hotellets restaurang var usel, rent ut sagt. 

Fruktansvärt dyr och en mat som var ja urusel. 

Dåligt med p-platser. 

Tromsö:

Bodde vi på Ishavshotellet (Scandic)

Helt okej, typiskt hotell i en stad. 

De hade inte ala carte på middagsmeny utan buffe´ vilket

var helt okej. På dyrare sidan det också för vad man fick på 

tallriken. Däremot var detta enda ställe som vi betalade för 

parkering och det var inte så lite....50 € för en natts parkering.  

Alta:

Fjord Hotell Alta

Ett mindre hotell längs en lugn gata. 

Restaurangen överraskade med väldigt 

goda Lyngenräkor och en fish & ships där fisken

smakade så fräscht så man kunde ana saltvattnet i köttet. 

Kautokeino:

Vi SKULLE bo på ett litet boende som fått så fin kritik.

På Goldin en bit utanför samhället. 

Men jag hade lyckats såsa till mina bokningar så istället för att

avboka följande natts bokning som vi inte längre behövde

så hade jag avbokat detta boende. Istället blev det 

att ta in på Thon hotell i Kautokeino. Tur att de hade rum.

Passade på att äta där på hotellet och även om maten var

helt okej, så hade de världens långsammaste betjäning. 

Efterrätten kom en halvtimme efter kaffet och att vi 

hade betalat för kalaset. 

Kemi:

Seaside Glass Villas

Efter att ha plockat upp vandrerskan så körde vi till Kemi

för övernattning. Valde ett ganska så mysigt boende i små

kojor med glastak och fönster längs två väggar. 

Bara några meter från vattnet. 

Rummet/stugan hade ett litet kök så man kunde

kocka något själv om man vill. Frukost hörde till och den

serverades på närliggande Kemin Lumilinna. 

Ja, och så blev det att skurra 730 km genom Finland hem. 

Och det var den roadtrippen det. 

Nu blir det vardagslunk igen ett tag framöver. 

Kram från mig

PACKLISTOR OCH ANNAT TJAFS

Ja, ja...jag vet! Man skall ha allt digitalt. Allt från biljetter och kartor och

listor och platser att besöka och hela alltsammans. 

Och väldigt långt har jag det också, är ändå en sådan där som gillar det tekniska. 

Men, det oaktat, så kan jag tycka om att sätta mig ner en stund och sammanfatta

allt jag laddat ner från diverse sidor på nätet. Om boende, om fotoplatser, om inställningar 

på kameran vid eventuella norrsken. Och listor av det som skall packas ner. 

Inget digitalt ger samma tillfredställelse som att få stryka över med penna på

en fysisk lista. Bara känn känslan: 

Pannlampa

Extra sockor

Laddare till dator och kamera

Den känslan! För varje streck är man lite närmare avfärd. 

Skall alltså packa mängder av grejer och min bästaste fotokompis i min bil. Hennes dotter åker också

med den första delen. Vi tar natt-tåget från Helsingfors till Kolari och därifrån kör vi till

Abisko där vi dumpar av ett stycke kompisdotter som skall vandra kungsleden

medan vi "tanter" tar en foto-roadtripp till Norge under tiden. 

Nu är jag en sådan person som har tendensen att gå lite väl mycket all-in i att ta

reda på saker och ting innan en resa. Det "kanske" var en liten överdrift att låna 

Olaus Magnus epos 'Historia om de nordiska folken' från biblioteket. Den går på

dryga tusen sidor historia på gammal svenska (från början av 1900-talet). Originalet

är på latin från 1555. Men jag skall bläddra i den - det skall jag! 

Lånade också några andra intressanta böcker om området i norr som vi skall besöka. 

Bland annat 'Pohjoinen, jälkemme maailman laidalla' av Antti Haataja som både

fotat (fantastiska naturbilder) och skrivit om vår kalla, fina Nord. 

I historien har området längst norr inte varit uppdelat i länder såsom det är idag utan

området Sápmi, det samiska namnet på samernas traditionella och kulturella hemland,

har brett sig över de nordligaste delarna av fyra länder. 

Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön som numera hör till Ryssland. 

Det är som ett land och ändå inte. Så som det är i dagens läge. 

Längs Norges och numera också Finlands kust går en Nato-gräns mot Ryssland.

Inte en gräns man överskrider precis. 

Men ändå känns det att man har en gemensam historia. 

Så därför passar 'Terra Ultima - Matka Lapin historiaan' av Maria Lähteenmäki 

som handen i handsken innan (och under) resan. 

Eftersom vi kommer att köra runt i områden som var i centrum för

de arktiska krigen under andra världskriget, och som delvis kan

förklara varför Trump dräglar över Grönland, så har jag fördjupat

mig lite i krigshistoria också. 

Vill passa på att tipsa om några snabba serier som får en på

kartan gällande de strategiskt viktiga områden i norr. 

På Yle Arenan finns att se bland annat dessa som jag kan rekommendera

om man vill uppfriska minnet, eller helt sätta sig in i vad som hände 

i området under andra världskriget -och också efter det - under kalla krigets dagar. 

VAIETUT ARKTISET SODAT (klicketiklick)

SVERIGE OCH KRIGET (klicketiklick)

och

BRÖDER MOT VÄRLDEN (klicketiklick)

Samtliga väldigt intressanta. Förklarar också till en del hur det kommer sig att vi

idag är i den politiska situation vi är. 

*

Kunde snöa in mig på det här än mer. Men skall skona er från det. 

För ni kanske kan undra vad de där vita grunkan på bilden är. 

Jo, det är en liten dammsugare som jag skaffade för nåt år sedan för 

att kunna komma åt att dammsuga laptops, bilens små skrymslen, 

lådor som samlar damm och andra ställen där en traditionell

dammsuger känns lite för aggressiv. Och onödig att släpa fram. 

Men redan i fjol kom jag på ett alldeles utomordentligt bra 

användningsområde och det är de små, små bananflugorna

som knappast någon undviker så här i sensommartider. 

Den får nu stå på arbetsbänken i köket och när man ser att de små

uppenbarar sig så tar man och suger ner dem i denna behändiga

lilla manick. Utan att behöva släpa fram dammsugs-giganten bara för det. 

Helt klart bästa lösningen jag kommit på gällande bananflugorna. 

Och lite roligt också att jaga dem med denna lilla sugare...

*

Jaja...det var väl allt för denna gång. Hinner säkert sätta mig ner ett tag till innan

resan, men säger till dess; 

Kram från mig

 

STENDÖRREN NATURRESERVAT

Jag vet inte helt hur det var med min kompis som jag reste med, men själv

hade de tidiga morgnarna gjort sitt och en viss resetrötthet började ta ut sin rätt. 

När vi skulle köra från Kalmar upp till Stockholm valde vi ändå att 

stanna vid ett par ställen som AI-Gösta hader rekommenderat åt oss. 

En av dem var Stendörren naturreservat och det var verkligen värt en liten avstickare

från Stora Vägen. Vi hann dock inte gå så långt och jag hade också min rygg 

som hade börjat säga ifrån. Men en liten skrapning av stället blev det dock. 

Min svägerska bor i Norrköping (och bott innan i Stockholm i tiotals år) så

jag tänkte att hon känner säkert till stället, för att hon går gärna

långa promenader med sina hundar, och helst i fin natur. 

Men hon hade aldrig besökt stället! Nog hört om det men aldrig

kommit sig iväg. Nå väl, hon blev ju glad över att få ett nytt ställe

att åka till. Skall fråga i sommar då de kommer till Finland om hon

verkligen åkt dit ;). 

Men fint är stället är det! 

Blev lite färre bilder ån från Öland. Dels säkert beroende av den där rese-/foto-

tröttheten som kan drabba en efter intensiva dagar. Och så är det solen! 

De flesta tycker att en solig dag måste vara det bästa fotovädret, men så 

är det alltså inte alls! Tvärtom. Den skarpa solen gör skillnaden mellan skugga

och fullt solljus väldigt skarpt och det är sällan speciellt fint! 

Av den orsaken är juli-månad den månad då jag fotar minst under hela året. 

Man skulle tycka att det skulle vara tvärtom, men icke. 

Nu skall jag ta och runda av, sitter på bilservic-stället och

väntar på att min bil skall få en rejäl genomgång. 

Det kommer att svida i plånboken, men man skall ta hand om sin

arbetshäst så det blir många kilometrar tillsammans än. 

Ha en skön början på veckan! 

Kram från Maggi

 

ÖLAND RUNT

Nu blir det lite mycket av det goda...nämligen foton. 

Jag och min kompis åkte från Grimslöv där vi hade varit på foto-

workshopen till Kalmar där vi övernattade. Nästa dag, efter en 

lagom tidig frukost (hade varit några tidiga morgnar under vår

cruiz innan) rattade vi mot Öland. Har själv rundat Öland

för några år sedan så hade lagt på minnet några ställen värda att besöka.

Men jag frågade också Gösta Petter Tänkström 

(= min Chat GPT heter numera familjärt bara Gösta) 

om vad som kunde vara platser värda ett besök.

 Och visst levererade Gösta. 

Det finns ingen tvekan om att AI är framtiden. Säger bara det! 

Till en början tyckte han att vi, som naturintresserade damer med

fotointresse skulle besöka Beijershamn och där gick vi en liten svängom 

tidig förmiddag. Gösta hade nog påpekat att vi borde vara vid Ottenby

redan vid soluppgången för att få ett fint morgonljus men vi valde en

liten sovmorgon och offrade morgonljuset denna gång. 

Intressant nog att Gösta tog i beaktande ljusförhållanden då 

"han" tipsade om rutten. 

Dessvärre blev mitt fotande på denna plats lite stympat då jag hade

ett långt samtal med en läkare om ett problem som drabbat min yngre grabb. 

Lyckligtvis ordnade det upp sig så jag kunde fortsätta vår Öland-runt

med lite mindre stress i hjärtat. 

Barn blir nog aldrig vuxna nog att man inte skulle oroa sig för dem.

Beijershamn har ju en otroligt intressant historia! 

Läs mer H Ä R

Efter Beijershamn styrde vi söderut mot Ottenby naturreservat.

Då jag besökte platsen senast i slutet av augusti var det fullt av flyttfåglar påväg

söderut. Nu var det bara mest blåsigt då vi besökte platsen. 

Och som fotograf var det också lite för starkt solljus - vi är lite kinkiga på det sättet...

Vid mitt förra besök hade jag sett sälar som låg och  degade på stenarna, men nu var det 

först hemma då jag gick igenom bilderna som jag upptäckte att sälarna visst var där.

Där låååångt ute så även om jag hade ett objektiv på 150-600 mm så var bilderna

bara klumpar (säl)  på en annan klump (sten). 

Men området är fint, och helt klart värt ett besök om man ens är det minsta

intresserad av fåglar och natur. 

Om det här kan du läsa mer

H Ä R

Så lämnade vi fyren Långe Jan och började vår klättring norrut 

längs den östra kusten. 

Vid något skede började saker och ting göra sig påmind som att det

minsann var ett tag sedan frukost och ett tag sedan ja....toa. 

Nu hade vi ju valt lite tassigt en måndag till att åka Öland runt och då

vi inte tvärnitade för en fin bro eller annat fint så tvärnitade vi vid

varje café-skylt bara för att läsa det småstilta - Stängt på måndagar! 

Till slut hade vi nedgraderat våra förväntningar från "ett mysigt café med utsikt"

till "en måndagsöppen ICA med toalett". 

Däremot gav diverse stopp för att kolla vad som kunde vara öppet och 

uppdatera GPS:n till en del spontana bilder av gamla murar och annat som 

dök upp längs vägen. 

Kossorn och den fina muren är inte från samma plats men de passar liksom ihop. 

Och om någon undrar över att kossorna saknar de där fulgula märken i öronen 

så är de enbart borttagna i Photoshop. Så ingen oro för oidentifierade kossor på vift. 

Och alvaret förstås. 

Jag fascineras av dessa öppna vidder. Är det sedan på mark eller till havs, eller båda! 

Vi stannade inte för att ta en promenad på dessa. Även om vi inte hade en så tight tidtabell så

gav en enda dag tid att runda Öland inte så mycket utrymme för utstickare hit och dit. 

Men vill du läsa mer om herdekulturen på alvaret så klicka

H Ä R

Nu minns jag inte längre var vi äntligen lyckades hitta lättnad både 

för hungern - och det andra. 

Men där var en stor väderkvarn som innehöll ett café. 

Också bilen fick behövlig näring för att 

orka ta oss vidare. 

En skagensmörgås gjorde oss gladare i sinnet. 

Även om jag reser gärna med henne som jag hade som resesällskap för inget

är liksom svårt och vi har ganska samma rytm och tankar. Föredrar henne som 

resesällskap typ hundra gånger hellre än den där mannen jag varit gift med i över 35 år. 

Men att lämna för lång tid mellan måltiderna gör ingen glad. 

Så åkte vi då till norra udden av Öland. 

Skulle gå och se på ett vrak av en förlist båt och kolla Trollskogen.

Nu är vi ju båda från Finland där tall är typ det 

första man ser när man tittar ut genom fönstret.

Och så råkar vi båda ha tillgång till skärgård och dess martallar så 

just för oss så kändes det inte speciellt fascinerande. 

Och naturumet var - stängt...

Så vi åkte vidare. 

Stannade vid raukarna som Gösta rekommenderat, och det är ju något 

vi inte har i vår skärgård, så det var intressant. 

Lite knepigt att få bra foton på, så det fick bli lite "turist-bilder". 

Kanske också en viss res- och fototrötthet började märkas i alla fall hos mig. 

Ingen fotograf gillar klara, soliga dagar då ljuset är alldeles för skarpt och

skuggorna blir vassa som ett rakbett. Till all tur hade vi ändå lite spännande moln

som gjorde himlen lite roligare än bara en klarblå platt sak. 

Och så lite soldis var också välkommet när jag fotade Blå Jungfrun

Nu hann vi ju inte besöka den ön men om någon är på väg till Öland så kolla 

H Ä R

Slutligen på vägen söderut längs Ölands västkust och på väg till 

hotellet i Kalmar stannade vi vid Halltorps hage och gick en 

kort sväng längs en naturstig. 

Läs mer

H Ä R

Det var en otroligt rofyllt liten promenad vi gjorde. Doften av de 

blommande trubbhagtornsbuskarna var alldeles bedövande. 

Något i den lummiga hage/lundmiljön var så skön att jag ville ta 

med mig den känslan hem. De där galet gamla fina ekarna som 

kanske sjöng på sista versen, men som trots det gav liv åt insekter som är

beroende av dem. På sådana här ställen påminns man alltid om hur

skört allting i naturen egentligen är. 

Doften av dessa bär jag som ett minne i själen ett bra tag. 

Tänker att oberoende hur inrutad en resa än är, och hur tight kanske en

tidtabell är så är det värdefullt att stanna och ta sig en, om än så kort stund, 

längs en spång eller en stig. Nu hade vi tid och det var alldeles underbart. 

Alldeles underbart att kunna böja sig ner och se de där små lundblommorna

där i kvällsskymningen. Alla nävor som hör till mina favoritblommor, är de sedan

vilda eller trädgårdsvarianter. Nävor är bara så fina. 

Och så gullvivor. Är ingen vän av gula blommor över lag men gullvivor

undantaget. Och genast börjar jag nynna på "Där gullvivan blommar"

Vill du lyssna på den? 

H Ä R

Här hade vi Öland i ett snabbt ihopsopat nötskal. 

I ärlighetens namn tyckte jag att det var skönt att vara här innan 

turistsäsongen dragit i gång. Och alla måndagsstängda cafér får min fulla

förlåtelse och förståelse. 

Måste ju lite googla och snöa in mig på siffror och bara tanken på att

det bor ca 27 000 personer permanent på Öland men att människomängden 

under sommaren ökar till 300 000 personer är svår att ta in. 

Skulle jag bo på Öland skulle jag antagligen gräva ner mig i en bunker och komma 

upp igen i slutet av augusti eller i början av september. Tänker - hur ryms

alla ens längs dessa smala vägar? För tänker att många kommer väl

ändå med bil? Nu var det så skönt med glest på alla parkeringsplatser

och ingen trängsel i vare sig café, toa eller butik. 

Det är något väldigt fint med Öland, säger då det! 

*

Snart börjar det bli läge för att packa för följande resa.

Ett par veckor dit! 

Kram från Maggi