Nu är det ju så att det finns en hel del som kolliderar när man har en
trädgård och så har man det där med naturen omkring.
Det är inte alltid bara ljuvlig gemenskap. För det mesta är det, men inte alltid.
Några vanligtvis harmlösa små filurer är sockermyror. De stör mig inte alls.
Inte på något sätt. Om det inte skulle vara så att de delar min kärlek
för krukor. Eller närmare sagt de gillar mer den varma tillvaron
inne i mina krukor. Det gillar däremot inte mina växter i krukorna.
In i det sista undviker jag att ta till drastiska åtgärder mot harmlösa
små typer som faktiskt var här i skogen före mig. Och att undvika att
få myror i krukorna är faktiskt inte så svårt.
Jag har valt sådana här lejontassar att ha under mina krukor.
De lyfter upp krukorna från terrassen och vips blir myrorna betydligt mindre
intresserad att ta sig in i krukorna. Dessutom hålls terrassgolvet snyggare.
(just det är inte orsaken här i min skogsträdgård, terrasserna får här gärna
inta en mossig patina, passar liksom bättre in i omgivningen).
"Lejontassar" finns i många andra varianter än att de just ser ut som lejontassar.
De här kanske mer för tankarna till slott än till små skogskojor, men jag
tycker om den lite knasiga kontrast som de ger.
Och framför allt. Jag gillar dem. De funkar. Och de är snygga.
Myrorna får vara i fred. Mina krukor är fredade.
Vad kan man mer begära?
Ha en skön helg alla!
Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar