Jag har sagt det förr, och säger det igen;
det absolut bästa med att blogga är att det blir som ett slags tidsfönster bakåt i tiden.
Som en dagbok, och ändå inte, men som en påminnelse att så där var det då.
Insåg att de senaste femton jularna finns att skrolla tillbaka till här på bloggen.
Börjar bli en ansenlig mängd jular det!
För tio år sedan var det rätt mycket fart och inte så mycket kontroll i köket
eller i övrigt heller verkade det som. Ler åt minnet.
Då var det fler kring julbordet, fler tallrikar att duka fram.
Det fanns fler tassar under julbordet - i hopp om nedfallande smulor.
Jularna som under årens lopp varit så lika, och så olika ändå.
Det har varit personer runt julbordet som under en tid tillhört familjen
och sådana som för evigt tassat vidare. Både människor och djur.
Övernattande i år var enbart min förstfödde vars käresta är på andra sidan
jorden och han valde att hänga med sina föräldrar lite extra under juldagarna.
Grabbarna och gubben bastade i strandbastun - en riktig lyx här i vårt husbolag
och jag fick pyssla och pynta med att fixa ett vackert julbord.
Göra sådant som jag gillar. Ingen stress, inga måsten.
Bara bäst.
Nu är det julannandagskväll. Hemmet ligger i en skön skymning, endast
adventsljusstakarna i fönstren lyser. Och några levande ljus på bordet här intill.
Det är vilsamt, tyst och det ligger en alldeles speciell stämning i de här stunderna i jul.
På bordet står en hög med böcker som väntar på att bli lästa. Som en läsande
människa är det också väldigt härligt att se mängder av ord mellan diverse
pärmar som väntar på att bli slukade. Lite som ett till julbord av läckerheter.
Fast med mindre kalorier då...
...om man inte väljer att ta en liten tårtbit av det jag hade som förrätt.
Skärgårdslimpa varvat med blåmögelost och grönt äpple.
Det var inte helt fel nämligen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar