Idag har jag varit och dekorerat en festsal inför en julfest.
Det blev gran-girlanger längs borden och äpplen och röda bär och lite andra
kvistar och levande ljus och röda löpare. Riktigt traditionellt.
En tjock välkomnande matta av grankvistar vid entrén.
Så juligt det kan bli. Kunde inte i år själv delta i själva julfesten,
det krockade med ett annat evenemang som jag kände denna gång var viktigare,
men i övrig insåg jag att just denna julfest har jag mer eller mindre konsekvent
deltagit i sedan jag började skolan.
Och det - hörni - är inget mindre än 50 år sedan!
Få saker är väl så oföränderliga som jultraditioner?
Upplägget för den här julfesten är långt samma nu som då för femtio år sedan.
Lucia, julgröt, ringdans, lite spex (i år hade vi en trollkarl), allsång, julgubbe,
namnlös julklapp och en gemenskap som varat årtionden. Och före mig, längre än.
*
Väl hemkommen tände jag årets adventsljus.
Även om jag är en storkonsument av levande ljus året om,
och kanske, kanske håller ett litet uppehåll där kring midsommar,
så är det ändå en alldeles speciellt känsla att tända årets adventsljus.
Det blir liksom det officiella startskottet för advent och jullängtan.
Och tiden före julen har för mig under de senaste åren
blivit mer viktig och mer stämningsfull än själva julafton.
Här om någonstans tycker jag uttrycket:
Det är inte målet, utan resan, som är det väsentliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar