Man kunde ju önska att det skulle så vara. Frid på jorden.
Verkligheten är som vi alla vet en helt annan.
Det oaktat tänker jag att det nog inte är fel att för några
dagar faktiskt stänga ute det man inget kan påverka och stiga in
i den magiska saga som julen kan vara när den är som bäst.
Talade idag med en person om det här med att det är barnen som
gör julen, men jag håller inte helt med!
Det är barnasinnet som gör julen - hos både barn och vuxna.
Visst är det en annan stämning när det finns barn som yrar och väntar
på julgubben och på att få öppna paket. Ibland kan det ändå bli för mycket av det goda.
Förväntningar blir för högt uppskruvade och kanske förväntan byts ut i besvikelse.
Jag kanske i tiderna tänkte så också när mina ungar var små, att barnen gör julen,
men numera älskar jag våra vuxenjular.
(jag kanske ändrar mig igen om det blir barnbarn något tag, förmodligen gör jag det?)
Under åren har vi blivit färre runt julbordet,
men det kommer nya människor in i familjen i stället.
Det blir en ny sammansättning. Traditionella julsmaker
dukas fram från år till år. Vissa uppdaterade rätter tar för sig och knuffar undan
något som ett tag hängt kvar men inte lyckats charma de nya människorna
och får stiga åt sidan. I den vuxna julen får klapparna en mindre roll.
De finns, men ofta mer som något lite skämtsamt eller så något verkligt
behövligt. Framräckt med ett (förhoppningsvis) fyndigt rim.
Luften fylls av matdoft, av brinnande stearinljus och stilla julmusik
som strömmar ut någonstans i bakgrunden. Hyacinten håller på att slå ut
och blanda sin doft med alla de andra juldofterna.
Skenet är dämpat i hela huset och det blir som att vara i en annan verklighet.
En sådan verklighet som vi behöver - i alla fall några dagar om året.
Låt oss ta ett kliv in i julmagin. Och stanna där ett tag.
Fridfull jul!
Kram Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar