Under kvällen har jag roat mig med att måla några paketkort till julklapparna
och alldeles strax är det dags för julskinkan att åka ut från ugnen och efter en liten stund
kan man skära den där första jungfruliga skivan åt sig för att testa hur det smakar.
Läste att julskinkans popularitet minskar från år till år, och jag kan förstå det.
Det är väl inte helt problemfritt med uppfödningen och hela den biten.
Under många år åt jag inte kött överhuvudtaget, och hela familjen har många år haft alternativ,
allt från ren och hjort till kalkon men i just julskinkan finns något
som jag har svårt att släppa ifrån mig (efter att jag igen började äta kött).
Det är smaken men också mycket är just doften.
När den sakta sprider sig i hemmet efter timmar i ugnen - då är det jul!
Vi har också några år nu varit utan julgran. Det är liksom att det automatiskt blir att skala
ner när det blir vuxenjular då egna ungar vuxit upp och inte skaffat egna barn.
Men i år var det faktiskt "lillungen" (28 år...) som undrade om vi inte kunde ha en
julgran i år - för doftens skull. Och lite för ljus-skenets också.
Och så blev det, och visst kan jag erkänna att doften av en nyintagen gran
också pepprar på det där med julstämning. Så inkodat är det i våra minnen.
Överraskande nog har ungkatten Iris lämnat pyntet ifred. Nästan i alla fall.
Numera delar vi inte ut så mycket julklappar, vilket jag personligen kan tycka
att är skönt. Vi vuxna har ju ändå det mesta vi behöver (och lite till) och ingen
av oss är speciellt ivriga prylsamlare. De jular det har funnits tid, vilket
inte alltid varit fallet, så har jag plockat fram mitt sigill-lack och lagt ett liten
"God Jul"-sigill på klapparna. Eller på en del av dem.
Sigill-lacket har också en alldeles egen doft som jag tycker om, och som hör
julen till. Det är något otroligt rofyllt att smälta lacket. Det tar ju den tid det tar och
en viss tillfredsställelse att klämma stämpeln i det mjuka lacket.
En sigill på att nu är julen här
God Jul till er alla från Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar