Våren väntar på sig.
I alla fall vad gäller temperaturen.
Min lilla bok där jag plitar ner någon rad nu och då ger mig dock
fakta på hand att det de tre senaste åren varit nästan lika
kyligt den här samma tid i maj.
Så man glömmer!
Hade någon frågat mig hade jag sagt att det minsann inte varit så
här kallt de senaste året. Den här våren är exceptionellt kall,
hade jag svarat med pondus i rösten.
Häromveckan städade jag min bil förresten.
Det hör inte till mina favoritsysslor, inte på något sätt eller på något plan.
Min färskaste kollega berättade under en gemensam lunch att han
städar och dammsuger bilen minst en gång i veckan.
Vi hittade inte så där spontant så mycket att tala om...
I övrigt verkar han vara en trevlig prick.
Men ja, jag städade min bil. Den har en sådant där "lönnfack" under golvet i bakluckan
dit man kan stuva en määäängd grejer som man tror sig behöva i bilen,
men som man nu ganska sällan egentligen behöver, men som ändå kan vara bra att ha.
Som en liten snöspade. en extra borste. Sådana saker.
Och så en massa annat, som tex tre stora paket med munskydd!
Just nu känns det så avlägset att jag ens känt att det skulle vara
lönt att köpa ekonomipack av munskydd. Än mindre tre sådana.
Och förvara dem i bilen. På något plan har jag nog lämnat
hela det där pandemi-tänket bakom mig. Det som ändå under några år var en så
stor del av vardagen, är nu väldigt avlägset på något vis.
Människan går alltid vidare. Man glömmer.
Det har som sagt varit kyliga dagar och här om dagen så satt jag och
huttrade vid mitt arbetsbord. Gick efter en tröja.
Händerna kändes kalla, fötterna likaså.
Det måste vara vinden som gör att det känns så kallt, vi har stora
fönsterrutor som kyler. Men brrr...vad kallt det är!
Borde ha gått till butiken, men hittade ett paket nudlar som
jag värmde åt mig och åt dem riktigt heta. Nu skulle jag väl ändå få varmt.
Plockade filten från sängkammaren med mig till soffhörnet och kröp
ner under den. Fortfarande kändes det kallt. Kollade elementet,
men det var precis lika varmt som vanligt.
Märkligt. Gick på toa och fick syn på mig själv i spegeln.
Var denna typ som såg ut som ett träsktroll med glansiga ögon
verkligen jag?
Först då insåg jag att jag kanske höll på att få feber, och det med besked.
Så länge sedan senast att jag inte ens reagerade på att det är ju så här det känns!
Feber - undrar om jag ens haft det på detta årtiondet?
Kanske jag har det? Men så man glömmer!
Flunsan fick mig i alla fall att lägga om mina planer för veckoslutet.
Blir inget av det jag planerat.
Men det är nu så som det är. Och skall man nu ligga
med frossa i soffan så kan det lika gärna maj-snöa därute.
Med tiden kommer jag inte att minnas det heller
som något viktigt.
Och bra så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar