VITT UNDER VINTERSEMESTERN



Nu har jag då betat av min vintersemester. 
Riktigt skönt var det, det måste man säga! 
Även om där var med ett par regndagar med hård blåst, så
känns det ändå som om jag laddat sol och värme mest hela tiden! 

Numera har vi både sång- och knölsvan i viken. 
Skrev för några år sedan (2020) att det var första gången vi hade
sångsvan där. I år var de fler än knölsvanarna. 
I viken fanns ett knölsvanpar och ett sångsvanpar samt tre 
sångsvansynglingar - antagligen fjolårsungar för de hade ännu 
lite grått i sin fjäderdräkt och verkade inte på något sätt väcka
större aggresivitet hos knölsvans-hanen. 

Ute vid de närliggande skären såg jag flera par, 
både sång- och knölsvan. 


Lite måste han nu förstås burra upp sig när en av sångsvanarna kom
simmande med raska simtag, men det blev inget slagsmål av det. 
Under en lång stund var avståndet mellan knölsvanparet 
och de tre unga sångsvanarna bara några tiotals meter. 


Och även då var det lugnt i båda lägren. 
Så lugnt att sångsvanarna antog en något akrobatisk 
posé för sin middagslur. 
Tror inte jag skall ens testa på att stå på ett ben, 
få det andra benet under armen och huvudet under det andra. 
Än mindre att sova i den ställningen...

...men om man är svan så är det tydligen hur skönt som helst! 

*

Det var nu det enda vita jag såg under min vintersemester-vecka. 
Även om det fortfarande var kyligt om nätterna så var det ändå inte
frost på småtimmarna. Och på dagarna värmde solen skönt! 

Det är gött att vara! 


Inga kommentarer: