Ibland kan en förbi-ilande bild fastna på näthinnan och bidra till en
aha-upplevelse. Så hände det mig när jag slöskrollade på någon plattform.
Minns inte, kanske pinterest?
Under årens lopp har jag haft en griffeltavla i köket när jag rafsat ner
till exempel vad som skall köpas, eller vad jag inte får glömma.
Sedan vi flyttade hit till vår nuvarande lägenhet så har den inte kommit upp
utan stått och samlat damm bakom ett skåp.
Där lade jag den när flyttlasset gick och där blev den...
Kritorna ville inte riktigt hållas på den smala listen och ja, den
glömdes helt enkelt bort.
Tills jag då såg den där ena lilla förbi-ilande bilden av ett upp-och-nervänt
byråhandtag och jag kände hur en liten lampa tändes ovanför mitt huvud.
HUR hade jag inte tänkt på det här själv?
(kanske det alltså följaktligen inte tändes en lampa, bara att blicken klarnade
av den djupa insikten, hehe ?)
Fram grävdes den gamla griffeltavlan, det inhandlades ett handtag i
mässing samt nya kritor. Det gick inte att fästa den på annat sätt än med lite
superlim, men tänker att kritor ju inte väger så mycket så det borde hålla.
Mässing är ju den nya accenten i vårt kök så det passade hur bra som helst.
Och jag är barnsligt glad över den här lilla detaljen för faktum är att jag
saknat tavlan. Det är inte samma att skriva på en lapp som blir drällande på
köksbordet, eller att skriva i telefonen - och var är nu telefonen igen?
Den av oss som märker att något håller på att ta slut greppar kritan och så vet den
som skall handla till näst vad som skall fyllas på.
Jo, jag vet att det finns appar för sådant, men griffeltavlan funkar för oss.
I övrigt har det njutits av det ovanligt varma och fina höstvädret. Än har
vi ätit nästan alla middagar ute på balkongen. Gubben har emellanåt lite muttrat men
jag säger med husmoderns barska stämma att vi hinner minsann sitta inne heeeela
lååååånga vintern. Nu äter vi på balkongen. Punkt slut!
Inglasningen gör ju att det känns nästan som inne, fast ute.
Eller tvärtom.
Det är även här, på balkongen, jag sitter och skriver idag och det var även här jag satt och
målade igår. Temat för kursdagen var människan i naturen och vad passade väl
bättre än en vy från resan till Norge i somras.
Nu skall jag ta och börja avsluta för denna gång, magen börjar knorra
med sådan volym att det är dags att ställa sig i köket och fixa till
lite middag. Idag blir det fajitas och det bara för att jag i samma veva som
då jag skrollade och upptäckte griffeltavlans krithållare fick
syn på en annan sak och det föranledde också en aha-suck inombords.
Men mer om det nästa gång.
Vilken cliffhanger! Heh!
Skön fredagskväll från mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar