MJUK MINIMALISM

Nej, jag är inte en renlärig minimalist. Till det gillar jag alldeles för mycket

vissa onödiga prylar. Men minimalist är jag på det sättet att jag nästan vågar lova att jag inte

äger en enda pryl som jag inte skulle tycka om. Med andra ord är allt det där

som jag inte har en "känslomässig" anknytning till ut- och bortstädat. 

Och under årens lopp har jag ersatt i mitt tycke fula vardagssaker med vackra dito. 

Mycket medveten om att andra ifrågasätter det vackra i skruttiga ting. 

Men i min värld är de det vackraste. Och bidrar till vad jag kallar mjuk minimalism. 

Min minimalism är ju inte raka former och någon enstaka designskål i skåpet. 

Nej, det är mer böljande former och fladdrig tillvaro. 

Men ändå en ganska så strikt linje i vad som behövs och vad som är onödigt. 

Att det finns en vilsamhet i det enkla. 

Kanske till och med en liten hyllning till tider som gått. 

Till en tid där just begreppet tid upplevdes på ett annat sätt än 

det ofta görs i dagens värld. Tidsminimalism? Att all tid inte behöver fyllas med aktivitet. 

 

Har haft den för mig ultimata semestern. Sova tills jag vaknar av mig själv. 

Ofta vid nio-snåret. Ibland tidigare, ibland senare. 

Långfrukostar med gubben, slöläsa mig genom nyhetshändelser på nätet. 

Ibland aktivera sig med nåt, oftast inte. Peta lite i trädgården, läsa en bok. 

Ta en tupplur i skuggan. Snarvla i telefon med en kompis. Chatta med barnen. 

Kolla kylskåpet vad som man skulle röra ihop till middag. Lyssna på radio. 

Hänga byke. Ta en stilla promenad - ryggen bråkar...

Värma bastun. Simma - om inte ryggen bråkar... Glo på de där underbara solnedgångarna. 

Krypa upp i soffhörnen, tända ljus och fortsätta läsa eller se på en serie medan 

sensommarmörkret kryper närmare. Lyssna en stund på gässen 

som så småningom slutar tjattra och somnar de med. 

Tassa upp på loftet, lägga sig och känna det svala lakanet mot huden. 

Känna nattbrisen genom det öppna fönstret innan jag somnar. 

Innehållsmässigt ett rätt minimalistiskt liv, eller hur? 

Men en enkelhet som jag tycker så om. Tacksam är jag över just den läggningen, 

att känna förnöjsamhet i det enkla. En slags mental mjuk minimalism? 

Att hitta det fina i det enkla och att inte ständigt sträva efter mer. 

Varken grejer eller upplevelser. 

 Kram  Maggi