Det har knappast undgått någon att jag är en vän av god mat. Minns inte riktigt när
jag köpte min första tidning Allt om mat. Måste ha varit någon gång på 90-talet?
Minns märkligt nog när jag läste min första riktiga inredningstidning. Det var i juli 1989.
Var precis nyförlöst med min förstfödde och i sjukhusets aula fanns ett nummer av
Hus och Hem och i det numret en artikel om hur man skulle bygga en inbygd
säng i "gammeldagsstil" med pärlspont och ja...ni kan föreställa er?
Precis sååå skall min 4 timmar gamla grabb få det när han växt till sig lite grann,
minns jag att jag tänkte. Just den inredningsidén förverkligades aldrig,
men det kickade igång mitt inredningsintresse. Matade ett behov av skönhet i hemmet
som jag nog alltid haft inom mig. Jag var ju ändå bara 14 år när jag första gången
målade om mitt rum - själv. Till mina föräldrars smärre förtvivlan.
Men det blev fint! Tyckte åtminstone jag.
Men tillbaka till mat. Och mattidningar. Eller tidningar över lag, kanske.
Under större delen av mitt liv har ändå tidningar varit en större källa till inspiration än
det stora vida inter-nätet.
Som kuriosa kan nämnas att Google är lika gammal som min sistfödde, 1998, men
jag skulle nu säga att det - för mig - dröjde tio år till innan jag har något som helst minne
av att jag skulle ha googlat ett recept. Minns ni?
Men det är ju det man gör idag, googlar ett recept. Jag har till och med frågat AI-chatten
(Chat GPT) vad jag skall laga för mat med de ingredienser jag har hemma.
Funkar förresten överraskande bra! Tror absolut att AI hjälper många att fixa till mat
av det man råkar ha hemma. En slags virtuell Martha.
Men tillbaka till tidningen! Mattidningen.
Det är länge sedan jag köpt ett nummer av Allt om mat, eller någon annan mattidning.
Men då jag senast var in till "storstan" för att fylla på skafferiet så hände det sig
att det slank ner senaste numret av tidningen. Väl hemma blev jag lite besviken.
Tidningen kändes både mindre och "billigare" i sin kvalitet än vad jag mindes.
Saknade den där känslan av Ooih! och Wow! och Aaaah! när jag bläddrade
framåt bland de lite sladdriga sidorna. Insåg att tidningens tid som papperstidning kanske
är inne på sina sista år. Min tanke bekräftades av chefredaktörens ord i början av tidningen:
"...har vi 240 000 läsare av papperstidningen och 989 000 på alltommat.se".
När siffror får tala, talar de sitt tydliga språk. Papper får ge vika för det digitala. Det
är bara så. Vill vi det eller inte. En utveckling som startade 1998. Med google.
Han, min förstfödde som aldrig fick den där inbyggda sängen som jag såg i en inredningstidning
när han var typ 4 timmar gammal, jobbar med framtidens digitala utveckling. Jag fattar förfärligt
lite av det som han talar om även om jag inte upplever mig helt tappad bakom den digitala vagnen.
Så mycket spännande - och kanske lite skrämmande - är på kommande.
Eller kanske det inte alls är skrämmande, kanske det bara är en helt vanlig, sund utveckling?
Hade nöjet att vara fotografen som fotade bilder till ett AI-projekt på tekniska muséet i Helsingfors
tillsammans med grabben min. Mina bilder är bara en liten, liten del i ett större projekt, men
intressant och givande att få vara med på ett litet hörn är det allt.
Men...Känns nästan som om jag själv nu skulle lägga en liten era bakom mig.
Men jag tror jag köpt min sista Allt om mat-tidning. Den ger mig inte den känsla av
lite matlyx som jag vill ha då jag köper specifikt en mat-tidning.
Med det inte sagt att jag inte skulle tassa in på deras hemsida, det kommer jag ju att göra.
Sälla mig till den allt mer växande digitala skara amatörkockar på deras webbplats.
Deras och många andra platser där man hittar det man vill kocka precis då andan faller på.
*
Men nu skall vi inte glömma tomaterna. Det skulle ju handla lite om tomater också!
Min egen mycket blygsamma tomatodling har i år varit en....mindre katastrof.
De tomater jag fått har smakat nada, även om den samme grabb som jag här tidigare nämnt
så gentilt tröstade mig att visst är de också lite små-goda, fast inte som de som vi köpte
av den lokala odlaren, förstås. Tack och lov för lokala odlare som levererar tomater som
man kan lite dö för. Och som gör familjens samtliga kockar lite lyckliga.
Vi som vill uppleva allt om mat. Och sommarsmaker när det är som bäst.
Ha en skön vecka,
Kram Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar