VAD ÄR PATINA...

...och vad är bara enkelt förfall?

Som jag säkert sagt i förbifarten, så har det liiite börjat rycka i nerven för jul...inte mycket men lite bara...
Jag har gett mina grå, små celler en uppgift att hitta på något blickfång till trädgården. Jag vill inte ha något som ser konstlat ut utan gärna något som är naturligt att det finns därute...

Gamla skidor? (har inga på lager...), men en kälke finns det ju!!....öh, nånstans.....Lillungen fick den till sin första jul av den där oerhört generösa personen som dyker upp i hemmen till julafton:).

Men det är faktiskt något år sedan....hmm...och vi använde den faktiskt i flere år...hmm...och om jag känner mig själv och de övriga i mitt hushåll så finns det en risk att den hamnat någonstans i ett lider, eller ännu värre, bakom ett lider.

Ut och leta! Skulle någon sett mig böka omkring i den sena kvällskymningen, på hysterisk jakt efter en bortglömd kälke, ja...jag kan förstå att min trovärdighet som en relativt balanserad person skulle fått sig en liten törn;).

Nästa dag, i avslöjande dagsljus, ställs jag då inför det svåra: Vad är patina och vad är bara förfall? Var går gränsen?

Nånstans här tror jag den går...gränsen alltså, för mig. En mycket "välpatinerad" kälke i en höstledsen trädgård blir bara för mycket! OM det skulle komma snö...då får jag väl tänka om :).

Men då skall det vara vacker, kritvit pudersnö...inte novemberslask...i och för sig, då skulle ju ingen se att där fanns en kälke överhuvudtaget;). *hehe*.

I övrigt har jag varit lite duktig också idag (inte bara vänt och svängt på kälken). Jag har... *trumvirvel*... fixat alla uteljusen!!! Jo, jag vet att det inte är nåt underligt, men jag har alltså gjort det NU och INTE när det är : +0 grader och snöar våta disktrasor och är mörkt och helst också blåser stormstyrka. För det har hänt! Både en och annan gång...

Nu är det bara för mig att koppla strömmen på när jag tycker att det är dags för lite ljus i trädgården:). Bara som en liten vink ifall-om-att det skulle finnas någon annan än jag som alltid är ute i sista minuten...;).

På tal om sista minuten...så skall jag tassa ner och röra ihop lite lördagsmat, det får bli makaronilåda, modell mycket, idag, för senast jag räknade var det ett halvdussin extra pojkar i 20-årsåldern nere i köket...och de såg jättehungriga ut:).

En stor kram till er alla!!!

M.