ALLT VAR LITE VACKRARE FÖRR


Så tänker jag ibland. Även om jag inte för något i världen skulle 
vilja avstå från internet, dator, smarttelefoner för att inte nämna
disk- och tvättmaskin och hämtmat. 

Men så mycket var så mycket vackrare förr. Tycker jag. 
Undrar om jag nämnt om att jag halkat in på ett teaterprojekt och vi hade 
premiär i går. Och den gick strålande. Nu är alla föreställningar slutsålda och 
vi fick lägga till en extra föreställning. Min roll är liten, men naggande god. 
Jag får spela "typ mig själv" fast för hundra år sedan. 

Pjäsen mixar glatt historiska fakta med hittepå och är skriven av min barndomskompis
och henne dotter. Men ja, min roll. Hon är en fotograf (check) i övre medelåldern (check) 
och syns där på bilden ovan i mitten i en stor svart hatt. 
Hon var lokalt en känd fotograf i början av 1900-talet och av henne tagna
fotografier finns bla på Museiverket. 

Och bara jag tar på mig den svarta långa kjolen och den gigantiska svarta hatten, 
ja då blir jag Irene Wahlberg! 

Fabrikör Walfrid Wahlbergs tre år äldre syster 
 Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och 
flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon 
bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. 

Kolla H Ä R hennes fotografier.



Spelade nog teater då jag var yngre, men sedan har det blivit. Men när jag fick från om
jag ville vara med i just den här rollen kunde jag inte tacka nej! 

Till saken hör att jag råkade ha en bälgkamera, visserligen i lite mer 1930-tal, 
men inget som man reagerar på om man inte är någon gammal-kamera-nörd i publiken. 

Och så råkade jag hitta på nätet ett gammalt stativ för en spottstyver som 
med hjälp av en mellanskruv till och med passade till min bälgkamera.  
Stativet håller nog inte någon tung kamera men ååå så elegant det är.
Saker var nog vackrare förr.  



Jag har faktiskt köpt film till den här bälgkameran. När
föreställningarna är över så skall jag ta och testa att fota med den
"på riktigt".  Har inte fotat med film på tja...tjugo år! 
Och på den tiden lät jag kamerans automatik sköta allt. 
På den här kameran finns det ingen automatik och numera behärskar
jag ju nog manuell fotografering så skall se vad det blir va det hela! 

Nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning genom att 
försöka få hårtestarna mina i en stram knut och så skall jag ta på mig 
den stora svarta hatten och bli Irene, fotograf. 


Ha en skön lördagskväll! 


Kram Maggi

 

Inga kommentarer: