VINTERLEDIGHET...

...Sportlov, Vintersemester...kärt barn har många namn.

Riktigt välkommet är nog detta avbrott i vardagslunken.

I år har vi inga direkta planer, vi skall inte åka till någon skidort, inte till någon varm strand, inget kulturellt stadsbesök, inte ens ett besök till stugan är inprickat. Det är lite märkligt att plötsligt ha en hel vecka ledighet framför sig, men ingenting planerat. Skönt men samtidigt lite ovanligt...

Lillungen min har visserligen ett tredagarsläger på sin agenda inprickat, men jag har ingenting. Och det är så befriande. Nästan en hel vecka som jag kan göra precis vad som jag känner för just då...Gå en promenad. Åka till stranden och fota. Ta en skidtur. Packa ner en god vinterpicknick och åka pulka i backen. Pyssla på hemma. Baka bröd. Gå ut en sen kväll och lyssna på berguven.

Det är en nästan svindlande tanke, men såhär oplanerad vintersemester har jag inte haft sedan jag blev med familj...Och trots att jag älskar stort och enormt mina kära, ingen tvekan om det, så känns denhär friheten att rå om sin egen tid nästan berusande.

En dag skall jag nog packa min ryggsäck med termos, goda smörgåsar, appelsiner. Klä mig varmt och bekvämt och valla skidorna och ge mig ut i naturen. Bara jag och tystnaden...och kameran;)
Ingen tidtabell...bara hur det känns.

Jag skall ta min trogna följeslagare, min underbara lilla hund med mig. Och så ger vi oss ut i naturen, på hennes villkor...hon är redan 13 år och visserligen kry på alla sätt, men trots det är hon ju inte alldeles ny... Hemma igen väntar fårskinn och brasa för oss båda...

Och skulle min saknad efter lillungen göra sig påmind så kan jag ju alltid låna hans gosedjur och stoppa in näsan i det...*fniss*.

Allvarligt talat så njuter jag oerhört av denna nyfunna "frihet". Småbarnsåren har sin alldeles speciella charm, men detta skede i föräldraskapet är inte heller tokigt -faktiskt!

Jag finns ju där, om nån skulle behöva mig, men samtidigt finns det plötsligt tid och rum för mina egna intressen, utan att jag behöver skilt ordna tid för dem... Ni vet kanske vad jag menar?

Den egna tiden bara finns där plötsligt!

Och det är...främmande, annorlunda och...underbart.

Njut av era livssituationer, det finns något fint i dem alla! Glöm inte att njuta av just denhär fredagskvällen! Den är unik;)

Kram,

M.