Det är som det är med så mycket i livet, det ändrar sig. Och bra är ju det, så inget blir för statiskt för länge. Numera när jag kikar i mitt skafferi eller i kylskåpet så brukar det oftast eka rätt så tomt.
Det finns ju inga hungriga tonårsmagar att stilla och gubben och jag, ja vi äter lite hur som happ på grund av att vi båda har rätt oregelbundna tider.
Sedan ogillar vi båda att gå till matbutiken och köper numera oftast bara det allra nödvändigaste.
Minns inte när jag senast skulle ha planerat en veckas mat eller så, vilket säkerligen är oekonomiskt i längden, men när vi nu aldrig riktgt vet vem som är hemma när och har man kanske ätit med kund eller så. Ja, ja....ilandsproblem.
För att riktigt få rätt nivå på vårt magra skafferi så stack sig den äldre grabben in en sväng när han hade vägarna förbi. Så där som nu ungar gör, så kikade han in i sin mammas kylskåp. Stängde dörren, öppnade den på nytt och stirrade misstroget på mig:
- Är det här mamma, mitt eller ditt kyskåp? Ditt kylskåp kan inte se ut så här. Så gör mitt!!!
Ja, hahaha...så kan det ändra! Vilket jag med stor tydlighet märkte i morse då jag skulle laga en brunch åt mig. Det var synnerligen sparsmakat i skåpen.
I brödlådan fanns en småtorr kant av något lantbröd och ett fortfarande djupfryst surbröd. Grönsakskorgen hade två avokadon, en färsklök och en ingefära som börjat gro...
I kyskåpet fanns ett antal burkar med allt från senap till marmelad till salsa och inlagd gurka. Lite majonäs. Mjölk en halv liter och en sallad som höll på att bli riktigt ledsen. Och en tub Kalles. Det gillar jag inte, så den fick vara ifred.
*suck*
Skall kylskåpet stortvättas är detta dagen att göra det! Vill jag göra det? Inte egentligen...
Men en brunch blev det ändå. Och en riktigt god sådan, till och med!
Stekte hastigt upp det torra brödet i lite olja, smetade på senap och majonäs. På med avokadon och tunt skivade lökringar. Salt, peppar, chili, vitlöksflingor. Och så som kronan på verket pocherade ägg.
Löjligt gott blev det!
Men nu är skafferiet tomt på riktigt. Riktigt, riktigt tomt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar