KOTKA...

Det finns en del städer i Finland som jag aldrig besökt, eller som 

jag inte ens skulle få för mig att besöka utan en orsak.

Städer som blir liksom stumma och anonyma på något vis.

Kotka är för mig en sådan stad.

Men det kom sig att min barndoms ungdomsförening, som jag återförenat mig med 

som återflyttare, hade en sommarutfärd till Kotka i år.

Jag hade hört att det skulle finnas fina parker där, men det var nu sen också nästan allt...

Ganska skoj när det sedan blir en riktigt positiv överraskning.

Vi startade på morgonen (ja, jaminsann - med buss - på riktigt föreningsutfärdsvis :)).

Kaffe med lite saltigt fick vi på Kapellet i Lovisa.  

När vi sedan kom till Kotka besökte vi Maritimcentret Vellamo vilket också var en 

glad överraskning. Ett museum som man galant kunde få ett par timmar att gå.

(Bland annat finns där ett fantastiskt "sänka skepp-spel".

Bara för att se det - åk dit.)

Nu var ju tiden lite på kort - det är ibland så med gruppresor - varför jag

oftast föredrar att åka själv - men fördelarna är ju trevligt sällskap. 

men det kan nog hända att jag tar mig, mig själv och jag med mig och åker

pånytt dit en sväng. Hittade ett annat ställe i närheten som också kunde besökas.

Men det som kanske ändå på sitt sätt var huvudmålet med utfärden var

Sapokka-parken i Kotka.

Sapokka kommer från ryskans sapog vilket betyder stövel och havsviken har 

precis en form av just en stövel. Lite som Italien - ja, fast tvärtom. 

När nuvarande stradsträdgårdsmästaren Heikki Laaksonen fick jobbet levde vi slutet

av 1980-talet. Området här var vildvuxet, man hade till och med planer på att 

fylla hela området - så illa var det. Vattnet var sunkigt och till och med marken luktade illa.

Det skulle visa sig bli ett enormt projekt att göra park av det nedgångna området.

År 1987 godkändes planerna och 1990 startades anläggandet av

parken. På den tiden var det, som många vet, lågkonjuktur i landet

och alla var inte speciellt glada över att man "öste" så mycket pengar 

över parkavdelningen då stadens ekonomi var så dålig.

I en intervju har Laaksonen själv sagt att han vid den tiden nog var Korkas 

mest hatade person och allmänhetens spalter i tidningarna var inte nådiga.

Men när parken väl stod där klar var nog Kotkaborna

riktgit stolta över sin park.

Och med all orsak.

Sapokka-parken är verkligen fin! 

Nu har den fått växa till sig i dryga tjugofem år och är 

kanske i sin bästa ålder nu.

För någon som planerar vad man skall hitta på i sin trädgård så är detta

stället att komma för att hämta inspiration! 

Även här hade jag kanhända föredragit att gå själv och 

insupa alla fina detaljer och idéer för eventuella framtida behov, så ja...

Det blir nog ett varv till Kotka igen.

Nu var ju parken som frodigast - så här i slutet på sommaren.

Mycket hade blommat ut, men här hade man minsann också satsat på 

att ha något att hänföra sig över så här på höstkanten.

Glad att jag besökte denna, för mig innan så anonyma, stad.