Vår minisemester fortsätter mot Nyslott.
Vi hinner precis in till stan för att shoppa lite skor som behövs.
Checka in på hotellet och dra in mot stan.
Käka på en slottskrog och lystra till en medeltida trumpetfanfar
som meddelar att det är dags att dra sig mot borgen.
Olofsborg.
Heh...lillungen som lite motvilligt lät sig övertalas för en operakväll.
På riktigt så var han nog kanske lite nyfiken i alla fall - fast det kanske inte
riktigt ser så ut.
Lite bilder från borgen, av sjön omkring och av det som jag alltid förknippar med Saimen.
De där insjöbåtarna. Som jag alltid tänker att någongång skall jag ta och åka en sväng med
en sådan. Och så får jag ändå inte det gjort. Jag har väl planerat det nu i trettio år eller något...
Beslutet att gå på opera var något snabbare fattat.
Kvällen innan vi åkte kikade jag på skoj om det skulle finnas biljetter kvar.
Och det fanns det, så ja.
Det blev Falstaff av Verdi.
Tackar och bockar gjorde vi och tackar och bockar gjorde de.
Grabben tyckte att det var riktigt bra faktiskt och ställde sig upp
och applåderade.
Åtminstone blev han inte opera-avskräckt :).
Efter föreställningen gick vi en sväng på stan, satte oss vid
en mysig uteservering med värmande eld och filtar.
Sommarnatten var varm, men inte så varm.
Tänkte på det där hur fort tiden ändå går! När jag började bloggen var
lillungen just en liten unge, med bus i blicken och spring i benen.
Och här satt jag nu på en drink efter operan med honom.
Liksom - hur vuxna får ens lillungar bli?
Heh, jag förstår ju att det inte är överdrivet ofta jag får honom medlurad,
så på det sättet var det också en fin kväll.
Och så blev det att tassa hemåt mot hotellet i en julinatt i en stad
som var ovanligt tyst och folktom trots operafestival och bästa
semestermånad.
*
Det var i övrigt något jag lade märke till längs hela resan.
Hur lite människor, turister och lokala var i gång.
Ingenstans var det trängsel, på kvällarna gapade terasserna tomma trots ett
riktigt skönt sommarväder även om solen inte gassade på för fullt.
Jag hade fått hotell bokade precis i närheten av det jag ville bara någon dag innan.
Det är oroväckande tyst i vårt land under värsta semestersäsongen.
Lite kusligt nästan.
Som om lågkonjunkturen nu fått ett ansikte på något sätt.
Längs vägarna flera restauranger och mindre kaffekiosker som stängt. Till Salu skyltar
lite här och där. Eller så har man bara övergett...allt.
Det blir så konkret.
Och det lade en liten skugga över resan faktiskt. När man på något sätt
levt länge nog att kunna tänka sig de mänskliga tragedierna bakom de lyckta dörrarna.
Ja, hmmm....detta vackra land...lite knäat på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar