TRÄDGÅRDSKATTAN...

...egentligen borde jag koncentrera mig på helt andra saker, men så började jag kika på 

vad katten min höll på med egentligen.

Hallonbuskens blad, där vid skogskanten, liksom ryste till ett tag när hon kom smygande fram där

från trädens djupa skugga. När hon kommer kan ingen tvivla på att det är hon som

äger dessa jaktmarker. Här är hon ensam drottning. Det syns på stegen, på huvudhållningen, på

hela kattens väsen. Jag unnar henne så den känslan. För en tid sedan var hon vingklippt med sitt brott på svanskotan, men nu är hon nog så gott som återställd.

Och det syns. Och märks! 

Hon är drottningen över sina marker, och lever sig in i den rollen med

sådan inlevelse så hon knappt kommer in och svänger ens.

Hon lever vildmarksliv i trädgården helt enkelt.

Och verkar njuta av fulla drag! 

Och lever man vildmarksliv ala katt, så verkar det höra till att undvika rena

fräscha och nypåfyllda vattenkoppar. Nej här skall det minsann lapas i sig 

regnvatten som stått ett bra tag. Samlat i sig lite björkfrön, någon död fluga, omkring-

flytande syrenblad och bäst av allt, mylla för jag hade precis tvättat mina krukor

i hinken. Smaskens tycker hon. 

Med stort intresse följer hon med pergolabyggets framskridande.

I synnerhet vid skedet då botten bara bestod av 35 m2 finfinsand uttryckte hon

sin förtjusning genom denna något tilltagna katt-toa genom att ja...

Hon är nog lika förtjust i pergolan som vi andra. Stenarna lagrar skön värme 

så ofta hittar man henne dåsande på dem mot eftermiddagen så där.

På morgon(natten) sitter hon ofta här och jamar lite uppoffrande mot sovrumsfönstret.

Detta nätter då jaktlyckan varit si så där och lite kattmat skulle sitta bra. 

Sedan finns det nätter då jag hittar utplacerade möss lite här och där.

Hon gör minsann sitt jobb med bravur. Och så hon verkar

trivas med det! 

Trädgårdskattan min. Hon den fina!