Det var på vårvintern 2016 som jag fick en förfrågan att vara med på trädgårdsmässan i Helsingfors och förevisa ett annorlunda, då ganska nytt, sätt att kompostera. Eftersom det också för mig var nytt så ville jag testa hur det funkar, men vi levde kallaste januari och att göra något utomhus var uteslutet. Så jag testade på att göra jord av våra matrester inomhus. Och det funkade ju hur bra som helst! Lagom till mässan i mars hade jag blivit övertygad och kunde med egna erfarenheter i bagaget säga att det här funkar.
Aj, vad då? Nå Bokashi! Sedan dess har jag gjort jordförbättring och näring till både jord och växter av allt bioavfall i vår familj.
Numera är det sätt att ta till vara sitt bioavfall inte längre nytt och underligt så tänker inte gå in på processen desto mer. Det kan man googla :).
Innan vi flyttade till lägenhet var det ett par saker som jag tänkte att jag kommer att sakna. Att kunna mata fåglarna utanför fönstret och att ha egen kompostjord. Hela sommaren hade jag ju min Bokashi igång på stugan, och eftersom bostadsbolaget har ett biokärl så förde vi vårt bioavfall dit då vi var i stan. Men så vid något skede på senhösten tänkte att nej så sjutton plåtar heller tänker jag avstå från mitt dyrbara bio-guld. Så nu gör jag egen jord hemma - i badrummet!
Som med all kompostering så samlar man sitt bioavfall i ett kärl i köket. Jag har väl under åren använt allt från snygga blomkrukor till diverse andra kippor och koppor. Första gången jag faktiskt köpt en bytta för ändamålet (nu minns jag inte varifrån) men den är av bambu och har plats för ett biokol-filter i locket. I vanliga fall så fylls det lilla kärlet så snabbt att det inte hinner börja lukta och flyttas då över i den stora Bokashi-hinken (ingen bild - googla ;)). Men filtret lär skall hålla eventuella otrevliga odörer borta. Om det fungerar? Jag vet verkligen inte, för som sagt tycker inte att det hinner börja lukta ändå.
Och på tal om lukt, så är det ju också en fördel med Bokashi. Använder man bara tillräckligt med strö - och ser till att ströet inte är överårigt så luktar inte avfallet i Bokashi-hinken heller, eller det är mest en syrlig "doft". Lakvattnet som rinner ner i nedre delen av Bokashihinken doftar ju inte rosor precis, om man säger så och här i lägenheten lägger jag en hel del hushållspapper och servetter med bland bioavfallet så det suger upp en hel del av fukten som bildas under processen. På stugan gör jag det inte (bränner upp hushållspapper och sådant där, vilket jag inte kan göra här i stan) och dessutom använder jag lakvattnet där till att gödselvattna växterna. Utomhus då.
Bokashi fungerar ju så att efter att man fyllt den ena Bokashi-hinken så påbörjar man att fylla på den andra och då får hink 1 vila i rumstemperatur den tid det tar att fylla på hink 2. Hos oss tar det ett par, tre veckor. När hink 2 är full tömmer man hink ett alternativt direkt ute i jorden och täcker med mer jord, eller i en pallkrage och täcker med jord i väntan på att använda komposten i ett senare skede.
Men vad jag nu gjort är en liten "jordstation/kompost" i badrummet.
Det är en låda på hjul (bra tips!) på 70x35x40 cm som jag varvar som en lasagne med jord på botten, så bokashi, så jord så det täcker och så håller man på tills det är fullt.
I motsats till processen som sker i Bokashi-hinkarna som skall ske i så syre-fattig miljö som möjligt så är det bra att - låt oss kalla det komposten - får lite syre i detta skede, så jag har valt att hålla locket lite på glänt. En bekant brukar borra små hål i överkanten på sina lådor, men det är smaksak. Dessutom lägger jag ett lager tidningspapper i botten innan jag börjar fylla på, mest för att den suger upp eventuell överlopps fukt. Som jord använder jag billigaste trädgårdsjord på stor påse som jag hittade i höstas.
Tanken är att jag skall ha ett par sådana lådor färdig bokashi-mylla i vår att ta med mig till landet. För jag kommer att behöva jordförbättra den beställda myllan som "jag-nämner-inga-namn" i stor iver utan att konsultera mig beställde i höstas.......
Återkommer till detta när vår är.
P.s Varför jag kallar det en kolsänka? Förståsigpåarna säger att Bokashi-kompostering i större grad än annan sorts kompostering binder kol och kväve tillbaka i jorden då inga växthusgaser "smiter" upp i luften som ju ändå sker vid traditionell kompostering. Ingen kan väl kalla min kolsänka stor och betydlig, men jag myser lite när jag tassar till toa och klappar om den. I vår blir det godis i krukor och rabatter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar