Ni vet det där uttrycket om att skomakarens barn går utan skor?
Till en viss del kan jag sträcka upp handen och erkänna att så är det.
Är ju trädgårdsmästare riktigt till papers och har mångårig florist-erfarenhet i bagaget
och då skulle man ju kunna tro att det dräller växter på mina fönsterbräden.
Många tror så. Och har fått frågan under sommaren hur jag tar
hand om mina grönväxter när jag är vecka efter vecka på stugan.
Svar: Jag gör inte. Inte mycket i alla fall.
Jag har samma simpla system för bevattning som jag
har för mina utekrukor, och det får lov att räcka till det lilla jag har
grönväxter inomhus. Har faktiskt aldrig varit speciellt förtjust
i grönväxter, och ännu mindre förtjust i blommande inomhusväxter.
Finns ingen rationell orsak varför. Det är bara så.
Ute får det blomma. Inne...kanske, om det är en orkidé.
Kanske. Jul-lökar går också. Och vår-lökar.
Så de som kämpat med att överleva sommaren i ett övergivet hem är:
En amaryllis från förra vintern (den mår fint och har inte haft en tanke på att vissna ner,
vilket den borde ha gjort, trots absolut minimal bevattning...).
En vanlig porslinsblomma som trivs så bra att den aldrig blommat. Bara växer och växer.
En kalatea - som brukade vara den som visar att nu är det dags att vattna. Ja brukade. Den dog.
Ett par orkidéer som trivs och har inte haft speciellt stora problem med gles bevattning. Lite skruttiga
i luftrötterna när jag kom hem, men det är åtgärdat. Åter frid i orkidé-världen.
Så en muehlebeckia i badrummet. Den visste jag skulle dö, det mesta dör där för det finns
nästan inget ljus alls, men vill ändå ha en växt där. Usch, nu låter det som krukväxternas
tortyrkammare eller nåt...Men nej, kommer inte fake-växter över min tröskel.
En amazonlilja som också klarade sommaren ensam och övergiven med glans.
Och så sist men absolut inte minst - i annat än storlek - min lilla fulfina växt:
Hjärtporslinsblomman 'Hoya kerrii'.
En liten porslinsblomma som krystar fram ett hjärtformat blad i året.
Med god tur. Ingen snabbväxande en, med andra ord.
Inte direkt en skönhet, men jag är barnsligt förtjust i den lilla fulingen.
Men ja...det fanns väl inte fler?!
Så att såpass glest är det mellan krukväxterna hos mig alltså.
Var ändå och införskaffade några nya, bland annat en kottepalm.
Den gillar jag! Bara tanken att den fanns här på jorden för miljoner år sedan
säger ju sig självt att den är en fighter. Skall väl klara kommande
somrar smått övergiven?
Och så köpte jag en aloe vera, också en av mina favoriter.
Hemmets lilla apoteksväxt.
Minns hur jag imponerade på någon unge i tiderna som
bränt sig på nåt och jag knipsade av en bit aloe,
tryckte på brännsåret
och sade att det här lindrar strax.
Tror jag fick ett wow! som tack.
Och blev förmodligen häxstämplad för eviga
tider hos den lilla grabben...
*
En riktigt färdigt jättestor monstera skulle jag gärna ha som
skulle täcka in väggen mellan hallen och biblioteket.
Hmmm...kanske man skulle skaffa en sådan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar