Tidig väckning i morse, eller för mig tidig.
Klockan ringde klockan 6 för att jag skulle hinna köra min
bil på service, skall inlämnas senast 6.45. Gäsp!
Genast när jag jag kom ut såg jag att bilarna hade en frosthinna
på vindrutorna och när jag satte mig i bilen visade mätaren som
kallast på -3 ° C. Och mörkt är det!
Känner mig privilegierad som kan fortsätta jobba på distans, att man
inte måste ge sig ut i den kalla och mörka morgonen.
Känner att det, för min del är just det som triggar igång en
höst-trötthet. Får jag börja mina arbetsdagar i mjuk belysning,
med en kopp kaffe och lite lugn musik, eller bara tystnad så
känner jag knappt av att det har blivit mörkt och kallt
och senhöst därute.
Men den här morgonen påminde mig om det.
*
Idag, då jag är ledig från mitt ordinarie jobb skall jag samla
ihop de foton som jag skall använda i familjens årsbok.
Det är aldrig svårt att hitta bilder, men det börjar bli alltmer
knepigt att hitta på vad jag skall skriva. Åren är ju ändå
rätt lika på något sätt. Det känner jag att det är här på bloggen också.
Dessutom har ju åren med corona bidragit till att utrymmet man lever i
liksom har krympt. Och i år har jag ju varit månader på stugan och
även om livet där är underbart och skönt så är det ändå ganska
händelselöst för att vara ärlig. Trivs ju förfärligt bra med
den sortens tillvaro men väldigt tacksamt att skriva om är det inte...
*
Väntar hem gubben idag, han har varit till Sverige några dagar
för att hjälpa sin syster där med ett och annat. Jag trivs ju för mig själv,
men det skall vara riktigt skoj att få hem honom. Stundvis har det varit
lite väl tyst här hemma faktiskt.
Nu hör jag nyckeln vridas om i låset och jag
skall gå och ge en kram och sätta på kaffet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar