GÄS(S)TER...

...i vassen.

Satt i kvällningen och njöt av skymningen, tystnaden och den totala frånvaron av flyttlådor, av soppåsar, av klädhögar och av nedtagna gardiner när de här två kom sakta simmande.

Hemmet är som sagt nedpackat och väntar på ny destination om någon vecka.

Ändå är mitt flyttande rena sparvleken jämfört med vad de verkliga flyttproffsen gör.

Flyttfåglarna, som tar sig genom halva jordklotet för att här, under några stressiga sommarveckor bygga bo, lägga ägg, föda upp ungar och så dra iväg igen.

Man undrar hur de tänker - egentligen?

Okej, de har inte fyra uppsättningar matserviser, inte femtio olika fjäderdräkter eller tjugotvå par simfötter att packa ner - men ändå!

Om jag ändå kunde uppnå detta lugn de besitter.

Och ändå vet de att de skall dra iväg igen.

Vart de skall, och varifrån de kommer kan du läsa om här

När hemmet är nedpackat blir hemmet plötsligt bara en plats.

En plats att lämna - och något nytt att komma till.

Och en ny plats att göra till ett hem.

Under åren som varit mina har jag inte flyttat så rysligt många gånger.

Men alltid har det känts rätt att dra vidare.

Alltid har det känts bra att landa i det nya.

Att det just denna gång bara blev en snabbvisit, en mellanlandning, beror på många olika ting som tillsammans blir till ett beslut. Ibland styr livet. Det är inte alltid man själv som styr.

Jo, man tar besluten, men det som leder till beslutet, har sitt ursprung djupare.

För mig, oss, var detta just precis en mellanlandning på vägen till den rätta platsen att lägga sitt bo.

Snart bjuder jag in er där.

Men nu kommer jag att lugnt simma omkring i viken några veckor.

I väntan på årets flytt.

Som en flyttfågel kommer jag att leva i stunden.

Man vet ju vart man är på väg.

Hemifrån hem.

Till det som skall bli ett hem, från det som var det - om än en kort stund.

Som en flyttfågel.