...och vingar som för en sakta framåt.
När jag den där novemberdagen hörde mig själv säga till chefen att nu
säger jag upp mig, så visste jag nog inte om jag kommer att kunna flyga,
eller falla som en skadskjuten kråka till marken så det smäller om det.
Till min enorma glädje märker jag att det börjat hopa sig uppdrag så till den grad
att jag behöver börja prioritera och organisera vad jag kommer att hinna med, och när.
Här i veckan blev jag klar med ett par saker jag lovat och det känns bra att kunna
kruxa för dem på min to-do-lista.
Vissa saker som jag trodde jag skulle syssla med nu på våren får jag snällt skjuta
framåt hösten, och bara den tanken känns lite bisarr. Jag planerar hösten. I mars!
Men som sagt - det känns bra!
Bra känns det också att ha en svägerska som håller sig med höns, så
alltid nu och då får jag På Riktigt Lyckliga Höns-ägg.
Och om vi inte råkar ha vägarna förbi varann, så har jag nu
hittat REKO-ringar också här i Vanda där jag nu bor.
Helt toppen!
Att köpa sina ägg, mjöl, fisk, grönsaker (bara det blir sommar) från
producenten direkt är bara så rätt!
En Farmers Market på facebook, vilket REKO ju rätt långt är,
kombinerar det bästa av två världar liksom.
Det jordnära och det digitala.
Och det bästa med någon slags freelance-digital nomad tillvaro som jag just
nu försöker leva är nog det här att kunna jobba då det känns bäst för mig. Vilket ofta är kvällar.
Och förmiddagar.
Jag har alltid blivit lite rastlös på eftermiddagarna, och tankarna börjar irra på villovägar.
Det är inte min bästa tid på dygnet. Inte tidiga morgnar heller!
Men nu har jag löst det på det sättet att jag går ut när det börjar kännas grötigt i hjärnkontoret
där vid två snåret. Då har jag ofta suttit och skrivit eller skissat sedan nio.
Jag har äntligen lärt mig att det är okej att bara ta tid och ge sig själv en timmes promenad.
För ofta sitter jag sedan och jobbar kvällarna igenom istället.
Som en inrotad 9-17 person behöver jag få öva mig lite i det här.
Att jag faktiskt bestämmer själv.
Men så jag njuter!
Häromdagen tog jag en sväng till en närliggande fors.
Jo, det finns alltså flera här i området. Både åar och forsar, så det är bara att välja.
Jag utforskar stigar och småvägar att ta sig runt en sväng i naturen, som just tar en timme eller så.
Optimala små ställen att fly till och tanka natur och syre när både kropp och hjärna ropar efter det.
På min tur häromdagen märkte jag att nu är det definitivt vår på gång i buskarna.
Skidarna må stava och glida fram över fälten, och jag må hoppa omkring på
halvmeter tjocka isblock som fastnat längs åsfränderna.
Det är ändå nu det börjar hända grejer!
Pilfinksparet var så ivriga där runt sin holk, alldeles tydligt var de på bostadsvisning.
Även om kroppspråket på bilden tyder på att de skulle vara osams över hur man
skall klämma tandkrämstuben, eller något, så hade vi lite 'love is i the air' här.
Sångsvanparet tog sig en behövlig paus de med.
Jag hade kanske kunnat smyga mig närmare för bättre bild, men jag har alltid
det där i bakhuvudet att aldrig störa djuren.
Som glad amatörfotograf så tänker man kanske inte alltid på det.
Djur måste få vila, som de här svanarna, de har säkert flugit en bra sträcka och
behöver sin vila.
Djur behöver få äta i fred. Och djur behöver få ha sina ungar ifred.
Visst händer det att man i misstag skrämmer iväg någon när man
rör sig i naturen, men att lite tänka efter innan skadar inte.
Jag tänker nog att jag är där i naturen på djurens villkor - inte tvärtom.
Nå, det blev lite moralpredikan det här. Det var det inte meningen, men
en liten påminnelse så här inför våren.
Man kanske inte alltid tänker efter att man kan för djuren vara en riktig plåga,
själv upplever man det ju inte så. Man vill ju inget illa - bara ta ett snyggt foto.
Nå jo.
Sen går just den här stigen förbi en kohage med det mest förtjusande
lurviga highland cattle-varelser i.
De blir inte speciellt störda av en fotograf.
De stod mest där och småsov och bara njöt i vårsolen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar