Igår var det vändag, alla hjärtans dag, Valentine's Day, you name it.
Hade en riktigt bra dag, vilket ibland faktiskt kan bestå av skåprensning.
Jo, du läste rätt! Är väl inte byns värsta veckostädare, men jag finner en stor njutning
i att ha ordning i skåpen. I går gav jag mig i kast med mitt "skrot-skåp".
Det skåpet innehåller allt från gamla ting som jag ärvt/fått/köpt. En del sådant som jag har
till rekvisita vid fotografering, och visst har en och annan pryl därifrån varit utlånad
till någon teaterpjäs också. En liten skattgömma med andra ord. Riktigt gamla böcker, min pappas
diskus och min mammas vaser. En antik lödkolv och ljusstakar i både silver och fusk.
Och allt där emellan...
När jag städade hittade jag den här fina parfymflaskan som jag fått då gubben
besökt Köln vid något skede. Det tillverkas på samma sätt sedan 1709, och eftersom jag
gillar både den gustavianska stilen och också i allmänhet gamla ting så är den ju
perfekt för mig. Heh! Fascinerande att tänka att det var ungefär så här man doftade
på 1700-talet. Vill du läsa mer så skutta in H Ä R .
Nåväl, i samband med skåpstädningen så fick det svarta skåpet lite
nytt "pynt" på sig, och ett par dynor fick redan lite mer vårlig klädsel. Det var så rofyllt att
få ordna och plocka bort gammalt och lägga fram nytt (alltså från skåpet) för att lite ändra på
inredningen. Samtidigt kan jag känna mig lite fånig, också över att dela det hit till bloggen.
Bara en snabb titt på nyheterna i dagens lägefår en att inse att det minsann finns
större och viktigare frågor än huruvida dynvaren skall vara rosa i vår, eller
kanske vita? Jag är en nyhetsfreak och brukar tycka att det är oerhört intressant med
allt som händer i världen. Och det gör jag nu också, bara att det börjar bli för
tungt ibland att försöka ta till sig allt som händer. Och i någonstans där tänker
jag att även om det är rätt banalt med att pynta sitt hem och dessutom skriva om det,
så är det för mig en slags viloläge från allt elände i världen. Det är skönt, och
kanske till och med behövligt att göra så ibland? Andra ger sig ut på en joggingrunda,
någon klyver ved, kanske man spelar i timmar på något instrument.
I dessa märkliga orostider tänker jag ofta på mina föräldrar, de som upplevde
kriget och även om de sällan talade om krigstiden - min pappa ville nog inte minnas,
och min mamma var av naturen en framåtblickande person - så har jag
ändå blivit i den uppfattningen att de levde ganska normalt.
Kanske jag något tag tar och berättar lite gamla berättelser.
Kanske jag känner lite extra kopplingen till gamla tider för jag var
här för en tid sedan och såg den strålande filmen
'Aldrig ensam' av Klaus Härö
som baserar sig på verkliga händelser. Händelser som jag tror många inte kände till.
Hur Finland kom att skicka hit komna judar tillbaka hem till Tyskland
och hur en man försökte stoppa det. Lite som Schindlers List, fast
det här är från Helsingfors. En mycket berörande och viktig film.
Kolla trailern H Ä R
Hmmm...hur skall jag nu knyta ihop det här inlägget?
Jo, tänker att fast världen kan te sig lite kaotiskt så är det för de allra
flesta bara det lilla i sina egna cirklar man kan påverka och att det är
viktigt att fokusera på det, även om det kan kännas lite ytligt.
Får det en att må bra - gör det!
Och till sist. Hoppas att vi aldrig glömmer historien och att vi
skulle lära oss av den. Vilket just nu känns lite som om man inte gör det.
Kram Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar