...och en sådan där dag då inget verkar gå i gång av sig själv.
Försov mig, vilket i och för sig inte var så fasligt farligt då jag har en jobba-hemma-dag
och hinner gott och väl få det gjort som skall hinna bli klart idag, men det är störande ändå.
Känner mig märkligt stel och trött i både knopp och kropp. Känns som om hela
världen omkring knäat i förkylning, men mig har den (inte än i alla fall) fått något
grepp om. Kanske tröttheten är något i kroppen som inte bara bryter ut?
Om jag inte hade sovit de där extra, tydligen behövliga?, timmarna i morse hade jag planerat
in en längre promenad i skogen idag. Nu får det nog bara bli tråklänken med hunden runt grannskapet i stället. I ärlighetens namn är vädret inte speciellt lockande för långpromenad heller.
När jag var ute med hunden för en stund sedan märkte jag att fast temperaturen inte är
många grader på minus så gjorde vinden att kylan kröp in i själen och det via
mina steltrötta leder. Inte alls lockande.
Visst, det är vinter och lite skall det väl lugga kan man tänka.
Den här vintern har jag haft ovanligt mycket koltrastar runt mina matplatser i trädgården.
Det är nog den milda vinterns förtjänst. Jag gillar koltrasten, det är en fågel som ger extra liv
i den annars ganska så tysta och stilla vinterträdgården. De är så komiska när
de skuttar omkring och river och rycker i torra löv. Det är liksom rejäla fåglar som
flaxar mellan träden och buskarna och inte bara ett småfladder från talgoxar och mesar.
Dessutom brukar jag ofta vakna på mornarna av koltrastarnas "präpel".
Ja, förutom i morse då...
En blick på väderlekskartorna visar att det tydligen skall bli vinter på riktigt här i söder också.
Undrar om "mina" koltrastar kommer att stanna eller om de tar första bästa flyg söderut.
Återstår att se.
Nu skall jag försöka få igång den här tröga måndagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar