Jag känner att jag ändå skall börja med en lite söt historia om
"hundomtanke" även om jag ogillar att lägga mänskliga känslor på djuren.
Men det må gå den här gången.
Igår lyckades jag snubbla på trappan till huset och krocken mellan
mitt knä och betongtrappan slutade 1-0 åt trappan om vi tänker sportstermer.
Något så mycket mer sportsligt var det inte i manövern.
Inte var det någon högre estetik i rörelserna heller...
Men mina relativt nya outdoor-byxor klarade sig med bravur, knappt
så kontakten med betongtrappan syntes. Bra så - till det priset!
Men mina långkallingar därunder klarade inte smällen, det blev ett rejält hål
på tightsen, och knäet, ja det fick ett ordentlig skrubbsår även det.
Senare på kvällen satt jag, fortfarande med de söndriga tightsen på mig,
uppkrupen i soffhörnet och såg på en film när jag
plötsligt märkte hur Aida satt och stirrade på mitt ben och gnydde.
- Ja, det är hål i kallingarna - jag vet! Jag stod på öronen därute. No problem!
Men hon fortsatte glo och gny.
Okej.
Det här är löjligt, tänkte jag, men kavlar upp byxbenet
och visar skrubbsåret så hundskrället skall förstå att jag inte
på något sätt är allvarligt skadad.
Det är ett skrubbsår, inte ett benbrott!
Men Aida börjar med frenesi slicka på mitt sår och
blir nästan lite arg när jag föser undan henne.
Jag må vara aningen tråk-traditionell men känner att Septidin eller dylikt
fixar det här med desinficering av sår snäppet bättre än hundsaliv.
Aida och jag hade tydligen olika åsikter där.
Jag drar ner mitt byxben och känner mig mest bara löjlig över hela
incidenten med hunden och såret. Fortsätter se på filmen och Aida
fortsätter glo på hålet i tightsen och gny tyst.
Det må vara en lite fånig story, men på
något plan kändes det berörande att hon brydde sig.
Eller vad nu sen hundar gör när de beter sig som om de brydde sig?
Just det ja, så var det dags för den årliga fågelräkningen i trädgården.
Hade ju gärna lagt till duvhöken min, men idag lyste den med sin frånvaro vilket
säkerligen bidrog till att jag kunde bonga en hel del andra fåglar istället.
Dagens höjdare var när en flock på ca 20 bergfinkar kom flaxande till
matningsplatsen precis innan jag skulle avsluta min räkning.
Den milda vintern har bidragit till att en hel del fåglar som mer stänga vintrar
brukar dra längre söderut nu valt att stanna här.
Nästa vecka blir kanske lite tuff för dessa stannare, det har lovats rejält
med köldgrader också här i söder!
Skall nog koka ihop en frökaka med mycket fett i morgon.
På tal om mat.
Efter att jag varit och röstat - just det ja, presidentval var det idag också -
gick jag en lång promenad i snöyra. Skönt! Rätt klädd älskar jag snöyra!
Snöyra, röda kinder och snålblåst får mig alltid att längta efter
en riktigt het soppa.
Jag äääääälskar fransk löksoppa!
Att ett par lökar, lite buljong och en näve riven ost med lite
trött bröd kan bli så in i himmelen gott är nästan ett mysterium.
Kanske den fulaste maten i världen, men också bland det godaste
man kan ge sig själv en vinterdag med snöyra.
Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar