Vaknade av att vågorna slog mot strandklipporna. Det är inget ovanligt, nu och då kör en större båt förbi ute längs farleden, och det dröjer ett tag innan vågorna når strand. Ljudet är ändå något främmande, inte lika regelbundet som det brukar.
Plötsligt ändrar ljudet och blir till ett smatter, som om det ösregnade på ett plåttak, fast mjukare. Tittar yrvaket ut genom fönstret och ser hur hundratal, kanske tusen skarvar har landat i viken vilket lät som stora vågor mot strand och nu gav de sig av och smattret av deras fötter mot vattenytan då de tar fart för att flyga iväg är mäktigt, och lite overkligt.
De är tysta, det är bara smattret som hörs.
Ovanför dem cirklar havsörnen. Jag har inte sett den ta en vuxen skarv, men nog fiskar som skarvarna jagat upp till ytan. Den här gången blir den utan byte. Skarvflocken drar vidare runt udden. Tydligen var det tomt på fisk i vår vik denna septembermorgon.
När de försvunnit blir det tyst igen. Ute vid det lilla skäret hörs gässen tjattra. Talgoxarna kommunicerar med varandra i en tall ett stycke ifrån. En fluga surrar sakta på fönsterbrädet, den har inte mycket livsgnista kvar. Det är höstens ljud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar