Det farliga med att överta en prydlig och snygg trädgård, nästan på gränsen till för städad för
min smak är den att man tycker att man inte behöver göra något alls.
Men nu har ju nog verkligheten lite hunnit fatt mig. Isynnerhet under
den senaste månaden, då det regnat och varit, för växtligheten, precis lagom varmt
så att det vuxit i trädgården helt hysteriskt.
Och den senaste månaden har jag inte speciellt mycket varit hemma då.
Så har en del att ta itu med när jag nu är lite mer stationerad här.
Oj, oj…blir att se sanningen i vitögat, dra på trädgårdshandskarna och vässa lien.
Men inte är det nu bara ogräsen som frodas i trädgården.
Clematisen har kastat sina slingrande knoppar över stenen, precis som jag
planerat då jag planterade den där då jag precis flyttat in här.
I mitt huvud såg jag hur den skulle få stenen att blomma.
Vi är nära det nu.
Knoppar, knoppar…bara att vänta lite till!
Vid bastuns knut håller den här rosen på att slå ut.
Har ingen aning om vilken ros det är, men den doftar gudomligt och har tusen och åter
tusen knoppar. Tyvärr vissnar den snabbare än fort, isynnerhet i regnigt väder, så det gäller
att vara snabbt framme med näsan om man vill njuta rosdoft så som vädret är just nu…
Kunde jag, så skulle jag krypa in i den här rosen och bo där en stund och bara låta
mig berusas av doften, av de silkeslena kronbladen och av färgen som är
så perfekt rosa utan att vara äcklig.
Precis lagom lite rosa, på ett rätt sätt.
Så perfekt en ros kan bli, helt enkelt.
Enligt mig då.
Att det finns ros-åsikter ungefär lika många som det finns rosor…
äh…vi tar det en annan gång.
En till som hör till mina favoriter;
krolliljan
Må vara att det finns ett dussin eller två mer lysande, flärdiga och färggrannare
kusiner till denna, men det är den här mitt hjärta klappar lite extra för.
I sitt enkla väsen är den så mycket vackrare än sina vräkigare systrar.
Hos mig delar den växtplats med något så ofint som nässlor.
Lite 'skönheten och odjuret' över det hela liksom.
Och i de små krukorna invid dörren kämpar penséerna fortfarande om sin tillvaro.
Den kyliga sommaren har gjort det att "vårblommorna" oftast överlevt och orkat
blomma på långt in på sommaren.
En sådan här sommar måste vara mördande för alla som odlat sommarblommor.
Som fd florist, i mitt "förra liv", så svider det i själen lite en sådan här sommar.
Jag vet hur det är…
Först väntar man med att köpa "de riktiga"sommarblommorna och satsar lite smått
på några säkra kort som klarar frost där i början av sommaren.
En kall (och regnig) försommar gör att de där tidigaste sommarblommorna håller i
och är hur fina som helst. Samtidigt som de "riktiga" sommarblommorna i växthusen och
i plantbutikerna blir "över-åldriga" då de inte får komma ut i större krukor och i värme och sol.
Och så vill ingen ha dem.
För att de där vårblommorna i de egna krukorna fortfarande är så fina -
och sommarens "riktiga" blommor i plantbutiken är så trötta redan nu.
För en sommarblomsplantodlare finns knappast någon värre sommar
än den som den som är nu.
När man liksom går från en utdragen maj till en tidig augusti direkt.
Snacka om att bli snuvad på konfekten.
Och nu talat jag om någons levebröd och inte bara en lite kylig semester.
*
Så varför inte göra någon odlare lite lycklig och köpa blommor.
För att hjälpa någon annan, understöda en lokal företagare och
göra den egna tillvaron lite vackrare.
För det är ju det som blommor gör.
Förgyller.
Och inte bara för ögat utan minst lika mycket för själen.
Pröva och se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar