NÄR KATTEN ÄR BORTA...

….hoppar råttorna på bordet.
Och jag kan heeeelt ge mig hän åt det där gröna käket som jag så gillar nu när grabbar och gubbar 
firar tumis-semester på annan ort och oj oj oj, vad jag frossar i aubergine och svamp och, och
allt det där som tyvärr karlarna i min absoluta närhet lite smått rynkar näsan åt.

För all del jag kan, och gör också, åt mig den mat jag vill - men ändå blir det annat 
när jag har en tonåring i huset som inte heeeeeeeeeeelt faller i trans för vege-mat.

Man vill ju också att resten av gänget som stundvis delar matbord skall få det de vill ha.
Bara för att jag valt vegetariskt så betyder det ju inte att alla i min närvaro behöver göra det.
Och när vi talar om andra vuxna så kan de ju alltid hämta och kocka ihop det animaliska de vill.
Be my guest - grillen är er.

Men med lillungen har det varit knepigare. 
Han är ju så där väldans till och ifrån när det gäller kött.

Och jag vill inte styra honom på något vis. 
Det skall nog helt vara hans eget val om han vill äta kött i framtiden eller inte.

Men medan den "katten" är på sommarbete på annat håll så kan jag
roa mig med att laga just sådan mat jag vill. 
Själviskt och alldeles o-lutheranskt underbart! 

 I går lagade jag en galet god pasta med soijabitar som "kyckling" 
och idag snurrade jag ihop en couscous-sallad med aubergine, kikärter, persilja 
och torkad aprikos (!) vilket är helt tokgott hur märklig kombinationen än kan låta.
Skulle bara hoppas att fler gav det vegetariska en chans.

Inte behöver man ju omvända sig till något alls, men att testa på det en månad
eller två - man hittar så många nya smaker, så mycket nya recept och så
många insikter som man inte ens visste att man behövde.

Om bara alla människor i världen valde EN vegetarisk dag I VECKAN.
Vet ni vilken ENORM snöbollseffekt det skulle ha på hela världens ekosystem?
På ett positivt sätt - om nu någon trodde något annat?

Tänkte väl det, de flesta av oss VET ju alla hur vi borde handla - vi bara inte alltid gör det.

*

Så för mig egen, mycket lilla och särdeles blygsamma, del vill jag utmana er alla
att ge det vegetariska en chans. En dag, en vecka, en månad, ett år.
You name it! 

Helt det samma, bara testa på det. 
Öppna sinnet och själen för nya smaker, nya upplevelser redan där i butiken, 
på torget, i köket och sist men inte minst, vid matbordet.

Det är knappast en överraskning för någon att både klimatet,
naturen, hela mänskligheten och den egna kroppen (och knoppen) tackar.

Så why not?

*

(Dessutom är det gott! Det ÄR inte bara gräs man äter…..om nu någon fortfarande undrar?)


Inga kommentarer: