HÖNSSKIT...

Jo, så är det. I våras inhandlade jag en ansenlig mängd hönsskit eftersom min trädgård 

blivit lite styvmoderligt behandlad det senaste året och min trädgårdssjäl kände

att nu är det läge att ge lite extra godis åt växterna där.

Så långt innan något spännande grott så gick jag en sväng med en hink och strödde 

(höns)skit lite hit och dit.

Vid ett skede minns jag att en (min) katt med springfnatt kom rusande som om den hade 

vattuskräck rakt framför mig och fick mig att nästan stå på öronen med hink och allt.

Tydligen måste en (ansenlig) mängd kackel-kacka ändå tappats ut för 

på den platsen växer nu ett litet monster till rallarros eller mjölke eller mjölkört -

kärt barn har många namn.

Grabben när han sträcker på sig så här så når han galant upp till dryga två meter. 

På bilden ser man (om hela växten och hela grabben rymts på bilden) att grabben - 

utan uppsträckt arm då - är dryga hälften av växten.

Och grabben landar på dryga 1.70 över havet vid det här skedet.

Och så inte riktigt, men nästan dubbelt upp så har vi en mjölkört på dryga tre meter.  TRE METER! 

Och vad lär vi oss av detta.

Hönsskit is da shit för trädgården.

Utan tvivel det bästa. 

*

Och ute åskar det - och fast mina ögon nästan redan åker lite i kors så har jag så svårt

att lämna åskvädret och gå och lägga mig.

Åska är som smultron och blåbär. Solheta klippor och morgondopp.

Sådant där fint som hör sommaren till.