…med att peta ner mina jordgubbsplantor i jorden.
Gudarna vet vad jag sysslade med då, men en trädgårdstomte var jag inte.
Mycket var jag sent ut med i år.
Och nu får jag dra med sviterna av det.
Jordgubbar kommer det hur mycket som helst.
Bara det att de är jobbigt gröna än.
Och värmen, den har vi ju inte haft överlopps av i år precis, och det är kanske
lite det som skulle behövas.
Mina arma plantor står ju inte alls ute på ett soligt fält,
utan tvärtom lite inklämda mellan squash och skuggade av björken,
så ingen undra på att produktionen har dragit lite ut på tiden.
Men det kommer väl snart. Stunden att gå ut och skörda egna jordgubbar!
Tills dess får jag nöja mig med blåbär, som växer lite här och där på tomten.
Inte så man klagar över det precis!
I morgon skall jag ta itu med det…det har ju OMG lovats SOL och till och med lite värme.
Lite känns det ju nog som om det skulle vara en lugnet före stormen,
för på söndag skall det igen vräka ner…regn.
Det har varit en märklig sommar det här.
Hela (resten) av världen badar i värme och i hetta, men ovan Skandinavien har en
liten isigt blå ärta av lågtryck parkerat sig.
På sitt sätt är det otroligt intressant. Det här med väderlek, vindar, låg- och
högtyck, klimat och golfströmmar, istider och el nino.
Och hur försvinnande små vi människor ändå är här på jorden.
Vi, jordgubbarna och jordgummorna,
vi som lever här och kan inget annat än böja oss för vädret.
Är det vädrets makter eller bara väder. Likaväl böjer vi oss.
Vi små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar