Detta stod skrivet på våran lilla "kökstavla" när jag kom ner i morse...M, det är jag och J, det är lillungen - som har födelsedag om ett par veckor. Klokt nog tycker han att det är på tiden att smöra mamma lite? Och jag går så gärna på det så! Sväljer allt med hull och hår! Älskade unge!(Jag har inte sett önskelistan än ,men nåt får mig att tro att den inte är alldeles kort???)
Men det blir ändå inte dessa som slås in i paket! Även om de är till honom, stickade med möda och svett och stor kärlek av Mor...så förstår jag att det är inte detta han önskar högst av allt.Det som får mig att känna lite prestationsångest inför Den Stora 10-årsdagen är att när storebror fyllde 10, så blev det av olika orsaker möjligt att bjuda honom på en tur med en LUFTBALLONG. I somras hörde jag hur min lilling stod i en butik och pratade med en expedit om ditt och datt. Och så hörde jag honom säga:
- Jag fyller snart tio! Och i vår familj har vi liksom som tradition (!??!!va???) att man får åka luftballong när man fyller tio!
Hjälp! Kan man räkna att det är tradition om man gjort något EN gång? Jösses vad många traditioner vi har isåfall...;).
Det är faktiskt skillnad på väderlek om man är född i juli (storebror) eller i medlet av oktober = höststormar, mörker = ingen människa med sund vaccinering åker väl luftballong då???!!!
Ja, så liksom ur det perspektivet så väger inte Mors Yllesockor nåt vidare mycket. Så nåt skoj får jag väl lov att hitta på....Men VAD? Dessutom så gillar jag inte egentligen att man erbjuder ungarna i den ålder den ena gigantiska upplevelsen efter den andra. Vad har man kvar att erbjuda den dagen dom fyller 20? En åktur till månen? Nej, jag försöker verkligen få dem att uppskatta det värdefulla i vardagen...men så är jag en person som hemskt gärna håller fast i traditioner också...
Återstår att se...
M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar