SEMPTEMBER-MOLL

Det är sällan som vädret lyckas påverka mig så kännbart som det gör nu...Regnet bara öser ner och allt känns moll-tonat...Jag känner mig som om någon skulle ha gjort slut på mina batterier, helt och totalt - och det är bara september!!! Kanske det är övergående - hoppas det! Såhär brukar jag inte känna det! Vill bara krypa upp i favoritstolen när jag kommer hem och tända ljus och göra ingenting...bara filosofera för mig själv en stund...
Har ni någonsin tänkt på när inredningsintresset riktigt tog fart hos er? Jag har väl alltid tyckt om att göra om och pyssla, men jag minns faktiskt precis när jag fick min första riktiga aha-upplevelse när jag bläddrade i en inredningstidning...Det var på BB när jag just fött min första...Det var strålande varm sommar och det kändes kvavt på avdelningen, så jag tog en promenad i sjukhusparken medan pyret sov (han hade goda sovvanor redan då;))... Och så, när jag kommer tillbaka in ligger det ett ensamt exemplar av Hus och Hem (juli, 1989) på ett bord i stora inkomstaulan. Dessutom; en svensk inredningstidning på ett finskt sjukhus! Så jag "stjäl" den och smugglar upp den på mitt rum och börjar bläddra...Och där; i tidningen finns en idé om hur man kunde inreda ett pojkrum! Visserligen för lite äldre barn än min dygnsgamla som låg brevid mig... Men just precis då var det kört! Och så har det hållit på...alla dessa år :)...Och jodå, om nån undrar, jag "stal" faktiskt tidningen på riktigt..."gömd eller glömd" i barnvagnens påse på handtaget...usch då!

Men under årens lopp har ju smaken svängt lite hit och dit...Men jag skulle tro att boken på bilden, "Lantlif" , var startskottet till den inredningsinriktning jag nu har. Inne i boken har jag skrivit att jag fått den till gåva av min väninna 1997...så riktigt ny är stilen inte hos mig...

Det roliga med stil och smak är ju att man kan hålla på att finslipa hur mycket som helst. Det verkligt svåra tycker jag är att få det personligt, sådär genuint personligt. Att man "lånar" idéer lite här och där, det gör väl alla...men när man sedan nångång känner att DETHÄR är bara min egen grej! Då känns det bra! Nästan som om man löpt ett maratonlopp...YESSS!!! (Inte för att jag löpt maraton - men OM jag skulle så skulle det säkert kännas likadant???)



Men idag har all kreativitet och inspiration regnat bort. Gudskelov är det en förnybar energikälla....Det kommer igen! Sure:)!



Tänd ljus och brasor alla ni därute i mörknet...

Efter regn kommer sol...tror jag...

Kram M.

Inga kommentarer: